Här visar han hur klichéartat västerlandet har sett på den islamiska världen. Nu, trettio år senare, vänder Ian Buruma och Avishai Margalit på perspektivet. Detta i Occidentalism – fiendens syn på västerlandet.

Den terrorinriktade västfientligheten har bara tilltagit i styrka. Men hur ska occidentalism definieras? Radikala islamister har, säger författarna, lockats till en politiserad muslimsk ideologi där USA beskrivs som en förkroppsligad djävul. Extremnationalister i Kina och andra delar av den icke-västliga världen resonerar på ett liknande sätt. Att placera detta synsätt till höger eller vänster på den politiska skalan är dock vilseledande. Man bör låta bli att bunta ihop vänsterorienterade antikapitalistiska fiender till ”USA-imperialismen” med radikala isla-mister.
Vem som helst har rätt att beskärma sig över västerländsk populärkultur, global kapitalism, USA:s utrikespolitik, storstäderna, sexualiseringen av samhället. Men övergår man från ord till handling och förklarar krig mot västvärlden får det fatala för att inte säga letala verkningar.
Författarnas grundläggande ståndpunkt är att occidentalism alls inte är samma sak som antiamerikanism.

Den uppstod i Europa innan den överfördes till andra delar av världen. Occidentalisterna hävdar att deras eget land, deras eget folk, deras egen religion är något utöver. Detta leder ofelbart till rasism, totalitarism och andlig bankrutt. Att förminska den västliga civilisationen till en hop dekadenta, snikna, trolösa och okänsliga parasiter är en form av intellektuell tillintetgörelse, säger författarna. Deras bok kan inte vara mer aktuell än vad den är.

Olav Wiström