Ett både tragiskt och lagstridigt exempel är rivningen av de romska lägren i Ungern, Frankrike och Italien. Utvisningen av romerna strider mot rörlighetsreglerna inom EU. Kravet på individuell prövning har heller inte uppfyllts.

Ett av kapitlen i Lisa Bjurwalds Europas skam – rasister på frammarsch har titeln Antiziganism. Hon konstaterar att Europas 10–12 miljoner romer (EU:s uppskattning, men antalet är troligtvis mycket högre) är den mest utsatta av minoritetsgrupperna. Extremhögerpartierna Jobbik i Ungern, Ataka i Bulgarien och Slovakiska nationella partiet ser romerna knappt som människor. Mer som djur. Efter en del brottsincidenter där rom­er var inblandade bestämde myndigheterna i byn Ostrovany i östra Slovakien att separera dem från de övriga byborna. En hög betongmur byggdes. Det betydde att de över tusen romerna undantagslöst stämplades som tjuvar. Romerna själva säger, på tal om djur, att deras bosättning har förvandlats till ett zoo.

I boken finns ett stort antal av Lisa Bjurwalds intervjuer med rasister och antirasister. I det förra fallet har hon, efter mönster av Günter Wallraff som bland annat utgav sig för att vara turkisk gästarbetare, låtsats vara rasist som ser på islamiseringen av Europa med vämjelse. I det senare fallet rör det sig om sansade samtal där välkända rasistiska argument granskas närmare.
Sinan Gökçen vid European Roma Rights Centre säger till Lisa Bjurwald att Jobbik, stärkt av valframgångarna, mycket väl kan återinföra segregerade skolor. Märkligt nog är han likafullt smått optimistisk. På hans kontor finns flera högutbildade romer som arbetar med rättighetsfrågor. Där tränas också romska aktivister från hela Europa – dock inte i terrordåd utan i argumentation.

Hur var det nu med romernas tjuvaktighet och låga moral? Att de skulle vara lata och inte vill jobba, att staten förväntas göra och betala för allt. Gökçen säger på tal om ”zigenarbrottsligheten” att det nästan alltid rör sig om småstölder. ”Om du inte har någon annan utväg och det handlar om överlevnad – då stjäl du. Punkt slut. Det har ingenting med ras att göra.” Fördomsfulla arbetsgivare anställer inte romer och följaktligen tvingas de stjäla mat och förnödenheter.

Judar och romer har länge betraktats som den inre fienden i Ungern säger en av de intervjuade. En annan säger att extremhögern tycks ha blivit det nya avantgardet. En tredje att Jobbiks ideologi förvisso är antisemitisk och rasistisk, ”men de är smarta nog att dölja det i omskrivningar.”
Sverigedemokraterna är noga med att ta avstånd från antisemitism men mot muslimerna hetsar de oavbrutet. I kapitlet Ordets makt granskar Lisa Bjurwald en del välkända uttryck. Termen islamisering används dagligen av Sverigedemokraterna. När den övertas av mainstreampartierna får rasisterna som de vill. Det är deras vokabulär som ska gälla. Integrationens dilemman ägnas all uppmärksamhet. Invandringens positiva effekter negligeras. I stället för att säga ras och etnicitet säger de främlingsfientliga ”kulturella skillnader” och ”ointegrerbara kulturer”. Eufemismer av det här slaget är motbjudande. Påminner om vargen utklädd till mormor som ligger och väntar på att få sluka Rödluvan.

Lisa Bjurwalds bok är synnerligen angelägen. Inte minst mot bakgrund av att det just nu sitter 40 högerextrema främlingsfientliga politiker i EU-parlamentet. Flera av dem vill till råga på allt bilda en partigrupp. Vårt ansvar är att inte bara i ord utan också i handling visa att människor faktiskt är lika mycket värda oavsett etnisk bakgrund. Ser man något fel i den tanken så gör man nog klokast i att leta efter felet hos sig själv.

Olav Wiström

Kommentarer

KOMMENTARER