Resan i Lutherland ger hela bilden av Martin

Från Sundbybergs församling gör en grupp anställda och förtroendevalda en studieresa till Tyskland. Deras guide är Peter Strömmer, som tar en paus i jobbet som församlingspräst för att vara reseguide dessa Lutherår.

De kallar det en Lutherresa, men både programmet för resan och själva trakten blandar århundraden och historiska händelser. När Kyrkans Tidning ansluter har gruppen haft ett par intensiva dagar med besök på ett Bachmuseum och i nazisternas koncentrationsläger Buchenwald – för många en stark upplevelse. De har också sett borgen Wartburg där Luther översatte Nya testamentet till tyska.

Den här dagen ska vi gå runt i Lutherstadt Eisleben, den stad där Martin Luther föddes och där slumpen gjorde att han också dog. Eisleben är en av flera städer med Lutheranknytning i det forna DDR. Tack vare honom kommer en hel del turister, och inför reformationsjubileet håller man på att renovera sevärdheterna. Eftersom vi besöker Tyskland före 2017 slipper vi den stora turistinvasion som väntas då.

Men det har också nackdelar. En Lutherstaty på ett torg är gömd under plast, halva predikstolen i Andreaskyrkan håller på att packas ihop för att gå på turné till USA. Och i Wittenberg dit vi kommer senare är det stora reformationsmuseet stängt för renovering.

Luthersevärdheterna är många, Lutherkyrkorna likaså. En av dem sticker ut lite extra: Sankt Petri Paulikirche i Eisleben, den kyrka där Martin Luther döptes. Där håller vi morgonmässa och Sundbybergs kyrkomusiker samlas runt orgeln för att pröva den, en historisk plats även om orgeln är nutida.

Kyrkan har rötter från 1300-talet men har genomgått omfattande renoveringar och ser nu nästan modern ut, trots grå stenpelare och medeltida altartavla. Den fungerar som församlingskyrka än i dag, är smyckad med sädeskärvar till tacksägelsegudstjänst, och har både dopfunt och dopgrav. Linjer i golvet markerar hur dopvattnets ringar sprids ut från kyrkan.

– Min själ har längtat till den här kyrkan i evighet – det är som att komma hem, säger Lena Bergman, diakon i Sundbyberg. Kyrkan är oerhört vacker, med den gamla kyrkans historia, samtidigt som man har modet att våga det nya. Och den är en god påminnelse om dopets betydelse.

Peter Strömmer berättar om kyrkan. Att det finns en dopgrav kan bero på att vuxna döps, som inte vågade döpas under DDR-tiden. Dopfunten fogades samman på 1800-talet av fragment från den dopfunt som Martin Luther döptes i. En inskription på dopfunten talar om ”den helige” Martin Luther.

– Att kallas helig var inte vad Martin Luther ville, han talade hellre om det kristna livet i vardagen, och då var dopet mycket viktigt. När han var deprimerad kunde han utbrista ”Jag är i alla fall döpt”.

Varje hus med Lutheranknytning har också ett museum. Vi går till Sterbehaus, dödshuset, som
tidigt blev ett slags vallfartsort, eftersom man trodde det var huset där Luther dog.

Det är bara en hake: det är fel hus. Luther dog i ett annat hus och de bägge förväxlades. Detta till trots finns det ett modernt interaktivt museum där vi kan läsa på skyltar och öppna luckor för att få information. Det handlar inte bara om Luther, man har breddat till ämnen som synen på döden, himmel och helvete på Luthers tid och nu. Utställningen ställer frågan vad som är vår tids avlatsbrev. Klimatkompensation, visar det sig.

Mycket handlar förstås ändå om Luther och hans liv. Det berättas om hans lärosatser och syn i olika frågor. Han uttryckte sig förvånansvärt icke-dömande om självmord, han beskriver hur han sörjer de bägge döttrar som dog som barn, han jämför Gud med hur en mamma som sköter om sitt barn. ”Det är slående hur modern Luther var på många sätt”, konstaterar någon.

I Eisleben finns också det hus där Martin Luther föddes. Som så ofta handlar det om att återuppbygga och rekonstruera. Inte minst på 1800-talet ville man lyfta fram Luther som protestantismens och nationens stolthet. Här har man återskapat hur familjen Luthers hem kan ha sett ut. Trots att möblerna är tillverkade med gammal teknik ser rummen ändå lite för välputsade ut.

I det moderna museet i anslutning till barndomshemmet får vi ytterligare några pusselbitar till bilden av Martin Luther. Elsa Moraeus, en av prästerna i Sundbyberg, berättar: Luther föddes som Martinus Luder och hette så när han kom till universitetet.

När han hade studerat grekiska – och kanske också fått en annan syn på människans frihet i Gud – bytte han namn till Martinos Eleutherios, grekiska för befriad. Några år senare bytte han igen, denna gång till Martin Luther.

Det finns gott om anekdoter om Luther som säger något om hur man har velat beskriva honom. I museet finns en staty av en svan, en vanlig symbol för Luther. Den syftar på en berättelse om reformatorn Jan Hus, som brändes till döds som kättare. Han ska ha sagt: ”I dag bränner ni en gås (namnet Hus betyder gås), men en dag kommer det en svan, och honom kan ni inte döda”.

Så är det dags för reformationens vagga: Lutherstadt Wittenberg. Lutherstadt får inte vilken stad som helst kallas och Wittenberg är tillsammans med Eisleben de enda som har det som officiellt tillnamn.

Bussen tar oss genom lummiga skogar och små städer. Vi rör oss i det forna DDR, även om spåren inte är så tydliga för en tillfällig besökare. I en by passerar vi en begravningsplats, fylld av gravstenar som kröns av röda stjärnor. En rest från kommunisttiden, gissar vi.

Wittenberg är ännu en av dessa pittoreska medeltida städer, men i dess utkant ser vi stora, rykande industrier. På 1970-talet hade den tillochmed ett annat tillnamn: Chemiestadt Wittenberg.

Vi besöker Stadtkirche Sankt Marien, den kyrka där Martin Luther var församlingspräst. Redan nu kommer grupp på grupp dit, vi får snällt vänta på vår tur för att se de främsta sevärdheterna, och försöker lyssna på Peter Strömmer när guiderna konkurrerar om uppmärksamheten.

– Det var här han började predika att Gud är nådig, att vi inte kan förtjäna Guds kärlek. Det blev en befrielserörelse, säger Peter Strömmer.

Här började man också ta emot både brödet och vinet i nattvarden – den kan inte delas, ansåg Luther. Han höll också mässan i ny form här, först på latin, sedan på tyska, och psalmer sjöngs med nya melodier.

Den stora altartavlan är nyrenoverad, som så mycket inför 2017, och lyser i klara färger. Utan att blygas ber man om penningbidrag till kyrkans renovering. Stora texttavlor ger information om sevärdheterna. I kyrkans butik säljs muggar med Luthers bild, armbandsur med bild av kyrkan, och hemstickade sockor som var och en innehåller en av Luthers 95 teser. Men där finns också en hel del litteratur, för den som vill gräva djupare i reformationskunskap.

Vi samlas framför den stora altartavlan. Den skildrar dopet, nattvarden och bikten, Luther och reformationens starka män finns avbildade.

– Någon sa till mig: ”Hela tiden handlar det om Luther och Luther. Men var är Jesus?” Det blir så, att Luther nästan skymmer Jesus, säger Peter Strömmer.

Men det var det Luther ville undvika. Därför är en mindre målning i altartavlan viktig, eftersom den beskriver så han ville att förkunnelsen skulle vara. Där står Luther vid ena sidan, med handen på Bibeln, och pekar på Kristus, som står i centrum.

Utanför Marienkirche stannar vi till: högt upp på dess vägg sitter en reliefskulptur: en så kallad judesugga, en vanlig antisemitisk och hädisk bild. Där tar Peter Strömmer upp ett mörkt kapitel i Luthers historia, hans inställning till judarna. Enligt Peter Strömmer tog Luther först parti för judarna.

– Men han ansåg att de skulle omvändas och när de inte ville det blev han mycket besviken. Han var inte egentligen antisemit, utan det handlade om tron, säger Peter Strömmer.

– Varför har man låtit den vara kvar? undrar Astrid Wennerholm, kantor i Sundbyberg, upprört.

Men det har församlingen valt att inte göra. I stället har man tillfört ett konstverk i form av en stor bronsplatta i marken framför. Dess inskription säger att ”Guds egentliga namn … dog med sex miljoner judar under korsets tecken.” Med det vill man ta avstånd från antisemitismen.

Så står vi till sist framför porten. Porten till Schlosskirche, där Luther ska ha spikat upp sina 95 teser den 31 oktober 1517. Om det nu var den dagen, och om det var där eller på alla stadens kyrkor vet man inte säkert. Porten är inte heller den ursprungliga. Efter att den förstörts ersattes den med en ny på 1800-talet, med teserna gjutna i brons.

I teserna kritiserade Luther den tidens avlatshandel. Peter Strömmer:

– Luther ansåg att man bara kunde få förlåtelse av Jesus Kristus, att människan ska leva varje dag i syndernas förlåtelse och att påven inte har någon möjlighet att efterskänka straff från Gud.

– Kärnan i Luthers budskap är att han från att ha varit rädd för Gud vilar i Gud. Han ser missförhållanden och är inte rädd för att tala om det – han litar på Gud. Han är kaxig, inte för att vara bråkig, utan för att han vet att han är älskad. Och att ett enda är viktigt, själens frälsning.