Jesper Svenbro återger något liknande i sin nya diktsamling Inget andetag är det andra likt. I det akuta skedet av en stroke drömde han att han skrev Fader vår på grekiska på en dator. Han tänkte särskilt på den grekiska bokstaven h (spiritus-tecknet). Han kallar den andningens och andens bokstav.

Också för Svenbro var upplevelsen väl förberedd. Han är prästson från Landskrona, poet och framstående expert på antik grekisk kultur. Han blev ateist i tonåren, men sedan ett decennium har kristna ting blivit märkbara i böckerna. Pastorn min far var ett kärleksfullt fadersporträtt. I Vingårdsmannen och hans söner gav han sig i kast med det apokryfiska Tomasevangeliet, det bästa i genren, en text som ofta ger bättre versioner av en del Jesusord än Bibeln.

Den nya boken är den nyfrälstes lovsång till Gud och skapelsen. Svenbro väjer inte för det naiva tilltalet. Att till synes avstå från komplikationer kunde ses som ett nederlag för en poet av hans typ, men jag uppfattar det som ett experiment, ett precist formulerat svek mot felställda förväntningar. Boken är lika vardaglig i ton och motiv som hisnande metafysisk. Den skulle kunna bli en ABC-bok för dem som aldrig läst lyrik.

Från början handlade Svenbros poesi mest om poesin själv. Nu ser han sina äldre dikter som sitt ”förkristna träningsläger”, sina försök att nå det gudomliga. Men i stället nådde det gudomliga honom; han överlevde sin stroke. Boken är en lovsång men också en utmaning: ”Men hur ska du kunna leva med denna vetskap / utan att själv bli en skrymtare?” Den talar in i en sekulär tid där bönens och lovsångens gester tömts på sina innebörder, och mycket riktigt märks en hel del skepsis i den kritik som mött boken.

Min egen skepsis gäller kanske mer det gnostiska inslaget i texterna, det som Svenbro ärvt från sina älskade apokryfiska evangelier. All den pseudoandliga bråte som fyller det sekulära tomrummet är av lättköpt gnostisk natur. Svenbro avviker dock från det vanliga gnostiska mönstret när han inkluderar Kristi död och uppståndelse i sin gudsbild. Och det finns ingen som helst nedvärdering av den materiella världen och vardagen i hans poesi. Snarare gäller lovsången också dem.

Magnus Ringgren