Träden skyddar, tröstar, livnär och läker oss. Man kan tala med dem och kanske bli förstådd också. Ibland tycks de vara i besittning av ett högre förnuft än vårt eget. Inte underligt därför att människan i alla tider har tillskrivit träden andlig kraft.

Nu visste väl inte de gamla egyptierna att sykomorerna som ständigt stod gröna i ökensanden tog sitt vatten från Nilens underjordiska utlöpare. Undret förklarades med att dessa mullbärsfikonträd var välsignade av gudinnorna Nut, Isis och Hathor. Man kunde skymta deras ansikten och händer i grenverket, känna en vänlig smekning, höra en viskning och kanske urskilja ett trösterikt budskap.

Indiens nationalträd, banyanträdet, hör också till fikonfamiljen. Det har ett besynnerligt sätt att växa. Börjar inte med att slå rot. Fröet kan gro i en grenklyka på andra träd och skickar sedan ner luftrötter som, när de tagit näring ur marken, blir till stammar. Så småningom släpper det ner nya luftrötter, nu från sig själv. Trädet kan bli stort som en hel skog.
Inom både hinduismen och buddismen betraktas trädet som heligt. Det har något oförgängligt över sig, lever vidare och blir till en symbol för evigt liv. Vissa folkgrupper i Filippinerna antar att förfädernas andar lever i de hemlighetsfulla gångarna bland trädens stammar. Man stannar gärna till och frammumlar en önskan eller lämnar en liten offergärd.

I en vacker glänta i skogen stod ett annat enormt fikonträd. Upplysningens träd eller bodhiträdet (Ficus religiosa). Under dess krona påbörjade Buddha sin meditation. Efter fyrtio dygn reste han sig, nu upplyst. Den buddistiska kalenderns tideräkning börjar här. Bodhiträdet är en symbol för ”det stora uppvaknandet”. Utanför nästan vartenda buddistkloster står ett sådant träd.

Och kristendomen? I Edens lustgård växte träd som både var vackra att se på och goda att äta av, men det är två som har fundamental betydelse. Kunskapens träd på gott och ont är det ena. Livets träd är det andra. Eftersom Adam och Eva åt av den förbjudna frukten drevs de ut ur paradiset. Genom Jesu lydnad och död öppnas vägen till Livets träd på nytt. Dess frukt anses ge evigt liv och förknippas i kristen tradition med Jesu kors. Apokryfiska flisor av detsamma finns att beskåda och vörda i många kyrkor. Livets träd är en central livssymbol och när det antar kosmiska dimensioner fungerar det som världsaxel (axis mundi).
Biologi, med tonvikten lagd på ekologi, har sin givna plats i Christel Kvants aspektrika bok. Till hälften handlar den dock om myter och religion. Det jordiska och det överjordiska står därmed i god proportion till varandra. Hon har all heder av sitt insiktsfulla arbete.

OLAV WISTRÖM 

Kommentarer

KOMMENTARER