Utan musiken märker vi hur allting blir fattigt

Fredrik Sixten arbetade i nära trettio år som kyrkomusiker i Svenska kyrkan, de sista tretton åren som domkyrkoorganist i Härnösands domkyrka, innan han flyttade till Norge och en tjänst i Nidarosdomen. I den nya biografin Valv bakom valv oändligt är kärleken till arbetet i kyrkan tydlig.

– Jag känner en enorm tacksamhet och glädje. Det är ju det som har genererat kreativiteten och all den respons man har fått. Det finns ju naturligtvis tonsättare som skriver massor med musik, skillnaden är ju att min har blivit väldigt mycket framförd, säger Fredrik Sixten som själv blev lite förvånad över all musik han hade skrivit när han såg verkförteckningen i slutet av biografin.

Flera sidor av tonsättaren

I biografin av författaren Rasmus Dahlstedt får läsaren ta del av både goda och dåliga sidor av tonsättaren.

– Det handlar ju om att få en balans mellan vad jag är känd för och vad som skapar en slags trovärdighet i en biografi. Då måste man ju beskriva sidor av mig som inte är lika positiva.

Biografins grepp innebär att Dahlstedt, som tidigare inte kände Fredrik Sixten, kommer utifrån och iakttar. Ofta finns referenser till musik, men också till litteratur och annan konst och kultur.

Kyrkomusiken är ganska styvmoderligt behandlad, även av kyrkan, den tas som självklar.

Med boken ville Fredrik Sixten också lyfta kyrkomusiken.

– Det finns väldigt få tonsättarbiografier och kyrkomusikerbiografier är oerhört sällsynt. Med tanke på att kyrkan har flera miljoner besökare enbart till musikgudstjänster per år är det viktigt att man får en bild från insidan. Kyrkomusiken är ganska styvmoderligt behandlad, även av kyrkan, den tas som självklar. Utan musiken märker vi ju hur fattigt allting är.

Trivdes bättre i arbetet i den Norska kyrkan

Trots sin tacksamhet för tiden i kyrkans tjänst tog Fredrik Sixten beslutet att lämna Svenska kyrkan inför flytten till Norge. Något som beskrivs som en stor vånda i biografin.

– Jag kände en allt större tveksamhet att kyrkan som budbärare blir viktigare än budskapet. Och vad gör jag då?  Jag är ju inte nån person som debatterar utåt. Det jag gör är ju att vända mig inåt, mot Bibeln och de traditionella texterna och det som har skapat förankring i kyrkan, säger Fredrik Sixten.

Han uttrycker det i musikaliska termer, att han i sitt arbete med musik är tonal, efter en liten utflykt till det mer anarkistiskt atonala. Det tonala går att likna med att han i det kyrkliga livet även räknar sig som traditionalist.

Fredrik Sixten trivdes bättre i arbetet i den Norska kyrkan, men så småningom togs beslutet att lämna kyrklig tjänst och ägna sig helt åt ett liv som tonsättare där han verkar inom kyrkomusik, opera, körmusik och andra genrer över hela världen. Nu bor han i Hönefoss utanför Oslo och ser fram att ta det lite lugnare.

Viktiga händelser i livet ackompanjeras

Ett intensivt musikerliv skildras i biografin där musiken och konsten får ackompanjera viktiga händelser i livet, som när dottern Magdalena föds eller när Fredrik möter sin fru Hanne. Naturligtvis har det också varit tvärtom, att musiken i sig har skapat stora ögonblick.

– Uruppförandet av den svenska Markuspassionen 2004 var mitt genombrott inte bara mot en yttre publik utan för mig själv, att förstå att det är det här, som jag egentligen är här för att göra på den här jorden.

Ett annat avgörande minne i boken är tidigt. Fredrik Sixten sitter med sin familj och pappan läser ur GK Chestertons Ortodoxi.

– Jag fick en uppenbarelse i rummet med pappa och pappas förväntan att kunna dela med sig av trons mysterium fast vi satt där och drack saft och åt kakor.

"Varit bergfast i min tro"

Lite oväntat är kapitlet där Fredrik Sixten sjunger och dansar till Prince.

– För mig har Prince varit den största. Han är på samma rad som Bach är för mig, men i sin genre. Han representerar något fullständigt unikt, jag kan inte kortfattat beskriva det. Men då måste man känna till hela hans konstnärskap.

Jag har alltid varit bergfast i min tro. Det är det enda hopp som finns när man verkligen får känna på att livet är oerhört tufft.

Fredrik Sixten arbetar vidare med musiken och även om han numera inte har en tjänst i kyrkan är det ofta därifrån beställningarna kommer.

– Jag har alltid varit bergfast i min tro. Det är det enda hopp som finns när man verkligen får känna på att livet är oerhört tufft. Det får alla människor göra och då är det för mig det enda hoppet.