År 1999 ringde och ville ha tillbaka sin debattartikel. Det var känslan när de tre humanisterna Patrik Lindenfors, David Rönnegard och Ulf Gustafsson på DN Debatt (3/1) förslog att begravningsverksamheten ska avkristnas, avlidnas aska bör få förvaras i hemmen, nationella ceremonier måste vara livsåskådningsneutrala, samt att dödshjälpsfrågan behöver utredas.
Skribenterna verkade ta spjärn emot en statskyrka som sedan länge är avvecklad. De beskrev rent av somliga av oss som ”statskyrkliga” i en text som var både daterad och onyanserad.
I Smålandsposten (6/1) avfärdade Annika Borg debattartikeln. Det finns egentligen inte så mycket att tillägga. Om det inte vore för den komiskt usla tajmingen i ett av humanisternas förslag.
De tre humanisterna propagerade för livsåskådningsneutrala ceremonier vid katastrofer. Anledningen är att det kan kännas ”osmakligt eller rent hänsynslöst” när det är kyrkan som tillhandahåller allmänna minnesceremonier. Det är ett, minst sagt, onyanserat språk. Men tajmingen är mer komisk. Humanisterna föreslog nämligen att dessa livsåskådningsneutrala ceremonierna skulle skötas av – håll i er nu! – Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Ceremonierna skulle vara en del av myndighetens ”självklara uppdrag”.
Att lansera ett sådant förslag mitt under brinnande pandemi när just MSB och dess ledning varit föremål för, försiktigt uttryckt, en rad frågetecken blir ofrivilligt komiskt. Sämre tajming får man leta efter och det är lätt att stämma in i Annika Borgs slutkläm: ”bevare oss väl från en statssekularism där MSB tar hand om människans själ och ande.”
Jonas Eek
LÄGG TILL NY KOMMENTAR