Varje dag tänds ett av husets fönsters med en bild ur berättelsen ”Stjärnan”, som församlingsherden Kristina Traulsen skrivit för ändamålet.

– När vi har ett hus med så många stora fönster kunde vi inte låta bli att låta dem få bli luckor i en kalender. Och lysande luckor måste det vara – så de syns hela dagen, säger domkyrkokaplan Maria Olofsdotter Bråkenhielm på kyrkans hemsida.

Kristina Traulsens texter skildrar olika personer som upptäckt en ny stjärna på himlen. Avsnitten i berättelsen har lästs in och finns att lyssna på via hemsidan. En av dem som ställt upp med sin berättarröst är biskop Sören Dalevi. Texterna går också att läsa i domkyrkan, i församlingshuset och på sajten.
 

Klädd i skyddsrock, utrustad med måttband, kamera och vita bomullsvantar ger hon sig dagligen ut på jakt. I Storkyrkan har hon hittat de allra intressantaste föremålen. Men så är det också Stockholms domkyrka.

Maria Vázquez är anställd som inventarieadministratör. Varje föremål i församlingens tre kyrkor ska föras in i ett nationellt inventarieregister, Sacer som Kyrkans Tidning tidigare har skrivit om. Senast en inventering gjordes i domkyrkoförsamlingen var för tio år sedan. Tjänsten fick Maria i oktober 2014. Hon har tidigare arbetat på museer i Stockholm, Uppsala och Kristianstad.

– Jag har varit med och flyttat många samlingar. Dessutom har jag studerat nordeuropeisk arkeologi och metallurgi.

Mest spännande var förstås när Maria Vázquez mellan två våningar hittade ett utrymme som var fyllt med föremål. Här fanns fodral till vinkalkar och ett fodral till ett kors, här fanns tavlor och andra objekt som inte användes. Maria behövde 23 kartonger för att transportera allt till sitt rum i domkyrkoförsamlingens kansli.

Det är hit hon tar alla föremål för rengöring och dokumentation. Det är mycket som ska analyseras och undersökas. Vad är det hon har hittat? Vilket årtal är det tillverkat, historik och eventuella skador? Föremålen fotograferas och mätes. I bokhyllan står redan femton pärmar fyllda med objektblad, uppdelade efter material – textilier, metall- och träföremål. Det är bortåt 2 000 föremål från de tre kyrkorna S:ta Clara, S:t Jakob och Storkyrkan.

Strax bredvid står en pärm där stulna föremål under årens lopp är noterade. Tyvärr händer det sällan att objekten kommer tillbaka. I en annan pärm antecknar Maria Vázquez alla de förfrågningar som kommer in. Människor hör av sig för att hitta en anfader som ska ligga begravd i någon av kyrkorna. Eller för att fråga om en skänkt brudkrona finns kvar.

Maria Vázquez gillar att arbeta ensam i lugn och ro. Men hon är en mycket engagerad person och under kafferasterna berättar hon gärna för sina arbetskamrater om nygjorda fynd.

Hennes absoluta favoritföremål är ett stort trähjul högst upp i kyrktornet. Det är ett tramphjul från slutet av 1400-talet som förmodligen byggdes för att kunna vinscha upp tegel och annat byggmaterial till tornet.

– Och hjulet fungerar fortfarande. Vi har faktiskt provat.

Snart förstår man att tramphjulet inte är det enda favoritföremålet. Maria Vázquez skyndar före in i Storkyrkans sakristia och fiskar ner en liten biskop i trä från ett skåp.

– Honom älskar jag. Titta på hans ögon och hans kräkla.

Trästatyn är verkligen fin. Men när Maria hittade biskopen, stod han på ett olämpligt ställe ovanpå ett element. Nu har han fått en bättre placering i väntan på renovering.

Varje gång Maria hittar föremål eller textilier som behöver skötsel och underhåll så noteras detta.

Det händer att hon kontaktar stiftsantikvarie eller länsstyrelsen när vissa slitna mässhakar och skrudar måste åtgärdas. 

Nästa favoritföremål som Maria Vázquez gärna vill visa är en liten kista av ek. På lockets insida finns målade figurer och mönster. En spegel är fäst på träet. Kistan har använts av en rysk eller polsk officer i fält.

Det ovanligaste fyndet då?

– Det kanske är en målning som föreställer sångerskan Jenny Lind när hon höll konsert i S:ta Clara kyrka 1850.

– Och så de två små målningarna gjorda av konstnären Jenny Nyström.

Ja, ni hör. Maria Vázquez har verkligen hamnat på rätt plats i livet. Varje föremål av lite ovanlig karaktär engagerar. Och tur är väl det eftersom det återstår ungefär 2000 objekt i Storkyrkan som ska dokumenteras.