Inför barnet i krubban upphör lärdom och teorier

Den verkliga insikten i livet beror inte på lärdom eller intelligens. Trettondagen berättar något om vad tro är. Epifania – uppenbarelse. Chroistofer Wilson i veckans Eftertanke.

Detta är en låst artikel. Logga in
DIGITAL PRENUMERATION

SOMMARERBJUDANDE - 3 månader för 29 kr

Få tillgång till allt på sajten. Därefter 50 % rabatt i ett halvår. Avsluta när du vill. (Ord pris 125 kr/mån)

  • Eget konto med full tillgång till kyrkanstidning.se
  • E-tidning - papperstidningen i digital form
  • Nyhetsbrev, temabilagor, poddar, quiz och det praktiska verktyget Idé & inspiration
Köp

Spännande och provokativt om tro

Patrik Hagman har i sin senaste bok Om Tron skapat en unikt sammanhållen berättelse som förtjänas att läsas av stora skaror.

Hagman har under de senaste åren klivit fram som en av Skandinaviens viktigaste teologer. Han är en efterfrågad talare i både akademiska och kyrkliga sammanhang. Genom den populära läsarpodden men också genom sin starka bok om sorgen efter sin fru och sin son, når han en allt större krets. Hagman är till vardags docent vid Åbo akademi men också engagerad i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland och sitter i kyrkomötet.

Hans senaste bok fullbordar den trilogi som började med Om Kristet motstånd (2011) och fortsatte med Om sann Gemenskap (2014). Boken är uppbyggd som en dogmatik och beskriver tron utifrån de tre artiklarna i trosbekännelsen; Fadern, Sonen och Anden. Men inte i den traditionella ordningen utan med början i Fadern och skapelsen, fortsätter med Anden och kyrkan och avslutar med Kristus och frälsningen. Detta grepp är väldigt medvetet och är både bokens stora förtjänst och det som gör Hagmans teologiska tänkande både uppfriskande och provokativt.

Att ge sig på att måla en helhetsbild av kristen tro är att ta en stor risk då det antingen tenderar att bli en ointressant upprepning av traditionen för att fastslå ett visst perspektiv, till exempel ett lutherskt eller evangelikalt. Eller så tenderar det att bli så vaga utsagor att det därför blir ointressant av typen ”kristen tro är egentligen bara kärlek”.

Hagman lyckas med konststycket att på bara 250 sidor måla hela bilden och samtidigt är han konkret och tydlig. För trots att han hela tiden rör sig i den stora kyrkliga traditionen så tolkar han den utifrån insikter från modern vetenskap, medicin, feminism, sexualitet eller kapitalism. Det gör inte bara framställningen oförutsägbar och spännande att läsa utan det gör den också till verklig teologi. Den säger något om Gud, om att vara människa och vad Kyrkan är.

Att Hagman har sin bakgrund som patristiker (patristik = vetenskapen om kyrkofäderna och den tidiga kyrkans litteratur) och verkligen behärskar kyrkans trostradition belastar inte framställningen utan är det som gör det möjligt. Det är precis som det står i förordet; inte en framställning om traditionen utan i traditionen. Framställningen är både ekumenisk och samtida. Samtidigt står Hagman i en tradition som betonar att tron inte i första hand är ett abstrakt tankemönster utan det som gestaltas i våra handlingar, i det vi gör. Dessa praktiker är det som formar oss till sanna människor och skapar mening med våra liv.

Det längsta avsnittet är del två som har rubriken Anden och handlar om Kyrkan. Att Hagman väljer att sätta Anden före Kristus är för att han menar att det är Anden genom Kyrkan som banar väg till Kristus, inte tvärt om. Detta kan nog ses av många som en provocerande tanke, men är helt i linje med Hagmans ärende. Kyrkan är inte heller något teologiskt abstrakt utan just församlingen som firar gudstjänst, bygger gemenskap och tjänar sin omgivning.

Hagmans stora motståndare är den kapitalistiska individualismen som vill reducera människan till en individ, men Kyrkans stora bidrag är att göra henne till en person i gemenskap. Men det är inte en onåbar idealbild av gemenskap som tecknas utan en lockande bild, med störande barn i gudstjänsterna, gubbar som fikar och räfsar löv och unga som får ta plats.

Om och om igen i läsningen tänker jag att detta vill jag dela med min församling. Boken är en gåva till hela Kyrkan och inte minst till oss som vill forma dess framtid. Jag lägger ifrån mig boken med en förnyad tilltro till vad vi är och vad vi kan vara.

Finns det då inga invändningar? Självklart gör det det. Eftersom Hagman så ofta är konkret kanske jag skulle dra andra slutsatser, men tydligheten gör det möjligt att att inte hålla med.

Men min största oro är kanske just formen. Kommer alla som behöver läsa detta orka ge sig på en bok i dogmatik? Tänk om förlaget hade vågat komplettera boken med korta undervisningsfilmer, då hade den fått det genomslag den förtjänar. Boken är för viktig för att bara läsas av dem som redan läser sådana här böcker.

Gustaf Björkman
pastor i Equimeniakyrkan

Fakta: Om tron - Att söka den djupa verkligheten

bok

Patrik Hagman

Artos Norma

Domprost fastar – visar stöd för utvisade flyktingbarn

Domprost Mats Hermansson ska sova, be och fasta i Visby domkyrka under en vecka. Han gör det i solidaritet med unga människor som tvingas lämna Sverige och åka till Afghanistan.

Detta är en låst artikel. Logga in
DIGITAL PRENUMERATION

SOMMARERBJUDANDE - 3 månader för 29 kr

Få tillgång till allt på sajten. Därefter 50 % rabatt i ett halvår. Avsluta när du vill. (Ord pris 125 kr/mån)

  • Eget konto med full tillgång till kyrkanstidning.se
  • E-tidning - papperstidningen i digital form
  • Nyhetsbrev, temabilagor, poddar, quiz och det praktiska verktyget Idé & inspiration
Köp

Heliga Birgittas dotter Katarina gav namn till kapell i Skyttorp

När det nya kapellet i Skyttorp i norra delen av Uppsala kommun invigdes av biskop Ragnar Persenius fick det namnet Katarinakapellet.

Detta är en låst artikel. Logga in
DIGITAL PRENUMERATION

SOMMARERBJUDANDE - 3 månader för 29 kr

Få tillgång till allt på sajten. Därefter 50 % rabatt i ett halvår. Avsluta när du vill. (Ord pris 125 kr/mån)

  • Eget konto med full tillgång till kyrkanstidning.se
  • E-tidning - papperstidningen i digital form
  • Nyhetsbrev, temabilagor, poddar, quiz och det praktiska verktyget Idé & inspiration
Köp

Horndals kyrka fyllde 60 år

Horndals kyrka, By-Folkärna pastorat, har fyllt 60 år. Som traditionen bjuder i Horndal hölls jubileumsgudstjänsten den tredje söndagen i advent.

Detta är en låst artikel. Logga in
DIGITAL PRENUMERATION

SOMMARERBJUDANDE - 3 månader för 29 kr

Få tillgång till allt på sajten. Därefter 50 % rabatt i ett halvår. Avsluta när du vill. (Ord pris 125 kr/mån)

  • Eget konto med full tillgång till kyrkanstidning.se
  • E-tidning - papperstidningen i digital form
  • Nyhetsbrev, temabilagor, poddar, quiz och det praktiska verktyget Idé & inspiration
Köp

Bomärken syddes i Lima

Lima Transtrands församling har fått en ny mässhake. Den invigdes av kyrkoherde Birgitta Arneving.

Detta är en låst artikel. Logga in
DIGITAL PRENUMERATION

SOMMARERBJUDANDE - 3 månader för 29 kr

Få tillgång till allt på sajten. Därefter 50 % rabatt i ett halvår. Avsluta när du vill. (Ord pris 125 kr/mån)

  • Eget konto med full tillgång till kyrkanstidning.se
  • E-tidning - papperstidningen i digital form
  • Nyhetsbrev, temabilagor, poddar, quiz och det praktiska verktyget Idé & inspiration
Köp

Kyrkan har tappat greppet om att vara allas folkkyrka

Jag är förtroendevald i min församling. Mycket tid och glädje har jag ägnat åt volontärarbetet. Underbart är att få ägna tid åt att få träffa människor.

Att förmedla kärlek och gemenskap. Svenska kyrkan har i dag problem med sin identitet och att föra dialog med medlemmarna i församlingen..

Kyrkan har tappat greppet om att vara allas folkkyrka i sin iver att vara alla religioner till lags. Gudstjänsten med predikan blir försvagad och otydlig . Hänsyn tas till att inte beröra med starka ord som synd och ondska. Gud och Jesus pratas det inte tydligt om eller vilka under vi kan läsa om i Bibeln. Rädsla för att predika evangelium och beröra människor gör att predikan blir ofta avskalad och fattig. Tydlighet fattas och behövs för att stärka det kristna budskapet. 

Medlemmar i kyrkan känner ingen tillhörighet och har ingenting att säja till om. Kritik tas inte emot utan avfärdas med att allting är bra och det finns inga problem. Kommunikation med styrande i kyrkan är uteslutet. Tystnad som följd är vanligt. Varför reagerar inte organisationen och styrande chefer och kyrkoherdar i Svenska kyrkan? På ett företag eller arbetsplats i samhället hade åtgärder via konsulter och insatser prövats.

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
,

Återinför undervisningen i kristendom

Nu under jul- och nyårshelgen går många människor i vårt land i kyrkan för att delta i det traditionella firandet av Kristi födelse. Kyrkorna är alltid fint utsmyckade under julen. Prästen och kantorn har ofta vid denna tid också hjälp av skönsjungande kyrkokörer.

Jag uppskattar mycket att jag inte har glömt någon julpsalm sedan skoltiden och konfirmationen. Det gör gudstjänsterna givetvis ännu mer intressanta.

Jag tänker i detta sammanhang med glädje tillbaka på den tid vi hade kristendomsundervisning, framförallt i mellanstadiet. 

Vi elever fick minst en gång i månaden en psalmvers i läxa. Den skulle dessutom läras utantill. Vi fick också god kunskap om Bibeln och insikt i biblisk historia.

Det var verkligen inte en dans på rosor för elever i åldrarna 9 - 12 år. Vi fick kämpa hårt med de svåra texterna. Ett par år senare kom konfirmationen.

Det blev i princip bara en upprepning och repetition av skolans kristendomsundervisning. I de flesta fall kände vi redan till bibelhistorien och de flesta psalmerna. 

Det var tufft, men jag skulle ändå aldrig vilja avstå från denna suveräna och avancerade kristendomsundervisning i skolan och under konfirmationen.

Det tillhör dessutom allmänbildningen, anser jag. Vi lärde oss mycket som jag fortfarande har god nytta av än idag. Varför inte trots allt försöka återinföra kristendomsundervisning i våra skolor och under konfirmationen?

En yngre släkting nämnde nyligen: ”Egentligen vet vi i den yngre generationen inte riktigt varför vi firar jul, påsk, pingst och andra kyrkohögtider.

Det är bara fridagar för oss. Jo, och förstås julklappar till jul och presenter vid konfirmationen”.

Mitt svar blev: ”Er generation har aldrig haft någon meningsfull kristendomsundervisning i skolan. Religionsundervisningen idag  är något helt annat, påstår jag. Däremot vet jag inte vilket år kristendomsundervisningen upphörde i skolan”. 

Jag fick idéen till detta inlägg efter att jag både läst, hört och sedan sett ett kort reportage på tv om Koranundervisningen i  muslimslka friskolor i dagens Sverige.

Där underrvisas Koranen för 8 - 12 åringar. Barnen måste lära sig Koranen  helt utantill. Undervisningen är både hård och sträng. Här råder ingen som helst demokrati.

Kanske måste vi kristna  i framtiden försöka försvara vår tro och våra kristna värderingar via kristendomsundervisning i skolorna och i samhället? 

Är det kanske omöjligt i ett så kallat sekulärt samhälle? 

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
,