Kyrkans Tidning berättar i nummer 46/18 om nya regler för begravningsverksamheten. Kyrkostyrelsen, stiften och församlingarna förutsätts lägga ner stora resurser för denna myndighetsutövning.

Prästen ska vara själasörjare, förkunna Guds ord och förvalta sakramenten. En kyrklig förnyelse är nödvändig för att församlingar ska förstå det nya andliga sökandet och finna alternativ med vilka metoder vi ska använda till att nå människor i deras sociala situationer.

Prästerna slapp ett omfattande myndighetsarbete med folkbokföring 1991 när Skatteverket tog över den myndighetsutövningen. Men varför håller kyrkan fast vid begravningsväsendet? Resurserna behövs till kyrklig förnyelse.

Stockholms stad löste i princip problemet på 1920-talet genom att ta över ansvaret för de stora begravningsplatserna. Men vissa församlingar hade fortfarande kvar begravningsväsendet på sina stora kyrkogårdar. Det krävde stora insatser framför allt för kyrkoråden.

Under min tid som ordförande i kyrkorådet i Stockholms kyrkliga samfällighet på 1970-talet tog jag initiativ till överläggningar med de berörda församlingarna och Stockholms kyrkogårdsnämnd. Det ledde till att Stockholms kommun tog över begravningsväsendet i Brännkyrka, Bromma, Spånga och Hässelby församlingar och sedermera på Galärvarvskyrkogården. Församlingarna befriades från många problem och slapp att vara myndigheter. Kyrkogårdsförvaltningen sköter kyrkogårdarna exemplariskt. På samma sätt har man gjort i Tranås.

Vidare skriver Jonas Ek i samma nummer av KT att begravning i kommunal regi inte är lockande. Han vet tydligen inte hur fint Stockholms kommunala kyrkogårdsnämnd sköter verksamheten.

Eftersom kyrkan inte utvecklat metoder för att möta det nya andliga sökandet lever många religiöst sökande människor i ovisshet. De möter alla möjliga religionssurrogat som snarare är magi. Se till exempel den serie som Svenska Dagbladet nyligen publicerade om häxkonst och dylikt. Det är förödande för andlighetens utveckling att församlingarna ska utveckla nya metoder för hur begravningsplatserna ska skötas. Vi måste finna nya gudstjänstformer i människors sociala miljöer.

Kyrkostyrelsen bör snarast skriva ett allvarligt förslag till regeringen och föreslå att begravningsverksamheten överförs till kommunerna. Därmed får kommunerna liksom i Stockholm och Tranås ta hand om begravningsavgiften. Och församlingarna får mer resurser till att utveckla den kyrkliga förnyelsen. Kyrkans roll som myndighet måste slutligt förpassas till historien.