När Sten Elmberg började som fältprost för 21 år sedan var det inte så accepterat för en präst i Svenska kyrkan att arbeta inom försvaret. Numera är förståelsen stor för själavårdsarbetet i försvaret, säger han.

I dag står Sverige mitt i en upprustning av försvaret då en ny krigsorganisation byggs upp. Det är långt i tanke och handling från perioden av förbandsnedläggelse 2000–2004.

– En vändning kom med utvecklandet av hemvärnet 2007-2008 och i samband med bland annat Ukraina 2013 och därmed det osäkra omvärldsläget. Då insåg Sverige på allvar vikten av ett försvar. Hela samhällets inställning har förändrats.

1997 utsåg försvarsmakten Sten Elmberg, då sjukhuspräst, till den första heltidsanställda fältprosten med ett nationellt ansvar för den militära själavården. Organisatoriskt är han underställd försvarsmaktens insatschef och till hälften avlönad av Svenska kyrkan och till hälften av försvaret. Han är också överbefälhavarens rådgivare i själavårdsfrågor.

På lokal nivå är Svenska kyrkan i dag väl förberedd på kriser, säger Sten Elmberg.

– Församlingarna får sin ständiga kristräning genom de olyckor, tillbud och självmord som drabbar lokalt och som ska hanteras. Estonia var den stora tankeställaren och tänkandet börjar komma in i församlingarnas medvetande.

Själv arbetar han med det nya gravtjänstreglementet som försvarsmakten ska presentera till våren. Det handlar bland annat hur försvarsmakten ska ta hand om svenska soldater som dödas i strid.

– Vi håller på att bygga hela insatsorganisationen med frågor som transporter, tillfällig förvaring, tillhörighet, identifiering och hantering av stupade, säger Sten Elmberg.

– Det handlar också om saker som att säkerställa att den stupade verkligen är död, underrätta anhöriga, den dödes tillhörigheter, hur man ska göra med transporten.

– Om det inte går att transportera de avlidna får man gräva en grav på en uppsamlingsplats, till exempel i skogen, som en temporär förvaring - med vakter.

Om kremering är möjlig är det ett alternativ.

– Men ett krematoriums elförsörjning är nog inte prioriterad i krig.

Varför ska präster finnas i försvaret?

– Försvaret och Svenska kyrkan har haft en relation i 483 år. Försvaret har alltid velat ha med kyrkan med sin tystnadsplikt och sitt individuella stöd till människor. Att kunna ge ett hopp i eländet, att trösta i sorgen och att leva i tron är några viktiga skäl. Försvaret är dessutom den mest traditions- och ceremoniorienterade institution som vi har.

– Ett annat skäl är uppdragen utomlands där prästen ofta blir en brobyggare till det lokala. Prästen kan hjälpa soldaterna att förstå den främmande religionen och vad som är heligt, som vi ska ta stor hänsyn till. I Mali till exempel har prästen haft gudstjänst ihop med afrikanska religiösa utövare.

Vad hoppas du att kyrkan får ut av projektet?

– Jag hoppas vi höjer medvetandegraden generellt i församlingarna och på stiftskansliet. Även om församlingarna har hög ambitionsnivå med beredskapsplanerna måste de hållas à jour för att vara funktionella. Stiftsstyrelsen ansvarar också för att beredskapsplanen för stiftet fungerar, säger Ann-Charlotte Sandelin Jonsson.

Projektet startade som en fråga från försvarsmakten, som ville samverka med stiften motsvarande Militärregion nord.

Känns det konstigt att samarbeta med krigsmakten?

– För en del kanske det känns avlägset, men för äldre människor som minns andra världskriget är det nog mer naturligt. Det är självklart i ett krisläge att kyrkan ska finnas där, det är ingen konflikt, det är ju den roll vi själva tycker att vi har. Vi behöver inte ta ställning till krig i sig, att ingå i totalförsvaret ligger naturligt inom vad Svenska kyrkan ska göra, som själavård och begravning.

Att Svenska kyrkan nu tar itu med beredskapsplanering beror på det osäkrare läget i omvärlden. Försvarsmakten efterfrågar stöd från Svenska kyrkan, liksom från andra aktörer i civilsamhället.

Major Sven-Olov Grenholm på Militärregion norrs stab i Boden, en av fyra staber som på regional nivå driver arbetar med försvarsplaneringen, berättar att planeringen har återupptagits på stor bredd de senaste åren och är en del av totalförsvarsplaneringen.

– Vi vill ha med Svenska kyrkan eftersom den är en stor organisation och har en särställning bland trossamfunden. Dessutom är kyrkan huvudman för begravningstjänsten, vilken såklart måste ingå i en totalförsvarsplanering, säger han.

– Våren 2018 satte vi oss ner med garnisonspastorn och diskuterade hur vi ska kunna få med Svenska kyrkan i arbetet.

– Vi hittade snart tre huvudområden: att församlingarna fungerar även under höjd beredskap och krig, att präster krigsplaceras och att begravningsverksamheten fungerar och församlingarna kan möta ett större själavårdsbehov.

Därför arbetar nu Militärregion norr med Luleå och Härnösands stift i projektet, som ska vara klart sommaren 2019. Detta är i enlighet med det uppdrag som Svenska kyrkan har sedan tidigare. Beredskapsplaner ska exempelvis redan finnas i varje församling, men nu höjs beredskapsnivån.

Staffan Klingert är stiftsadjunkt i Luleå stift och jobbar dels som garnisonspastor med själavård inom det militära, dels som beredskapshandläggare. Han har sin arbetsplats på Bodens garnison.

– Svenska kyrkan ska vara förberedd för att ha högsta beredskap om det skulle bli krig, säger han.

– Beredskapsplaner har vi inte jobbat med på 20 år, inte resten av samhället heller.

Luleå och Härnösands stift samarbetar nu kring stiftens beredskap men stöttar också församlingarna med att ta itu med uppdatering av sina beredskapsplaner.

– Det är en poäng att vi gör det tillsammans och ser så att vi tänker lite lika, säger Staffan Klingert. En av stiftens uppgift är att verka för att beredskapsplanerna i församlingarna är enhetliga och ändamålsenliga, och att det finns en samsyn i stiftet så att vi drar åt samma håll.

Som beredskapshandläggare ingår Staffan Klingert i det nätverk som varje länsstyrelse har med kommuner, myndigheter, organisationer och andra lokala aktörer. Samarbete är ett nyckelord – att dels veta sin egen roll i totalförsvaret, där Svenska kyrkan är en av många pusselbitar, och göra sin del i samverkan med andra.

– Nu behöver hela samhället jobba med högre beredskap och i kyrkan ska vi klara vår del både i församlingar och på stiftsnivå.

Ännu har stiften bara börjat sin beredskapsplanering. Det handlar inte om att stift eller församlingar får nya arbetsuppgifter, snarare att man försäkrar sig om att verksamheten fortsätter att fungera i ett krisläge: med församlingarnas gudstjänstliv och annan verksamhet, med krigsplacerade präster, och med begravningsverksamhet.

– Att församlingen fungerar som en församling – det är punkt ett. Att själavård och gudstjänster fungerar även under orostider. Vi behöver fråga oss: vad är kyrkans uppgift, vad är det allra viktigaste att prioritera?

De fyra pilotförsamlingarna kommer att göra det som varje församling måste göra framöver: plocka fram beredskapsplanen och uppdatera den. Exempelvis behöver man kontrollera om någon anställd är krigsplacerad på annat håll och alltså inte kan jobba i församlingen. Andra områden att undersöka är om det finns större behov av själavård och diakoni i församlingen.

– Det är viktigt att personer finns där de har störst funktion. Vi tänker att det är försvaret som stöder samhället, men när vi resonerar kring höjd beredskap är det tydligt att det är samhället som ska stödja försvarsmakten. Som kyrka jobbar vi efter samma modell som vid krishantering: det handlar om att samverka och se vad som är kyrkans roll i helheten – hur kan vi bidra så att helheten blir så bra som möjligt? Vi hittar samverkan genom att vi vet om varandra och bygger upp en tillit.

Staffan Klingert menar att församlingarna behöver tänka igenom olika tänkbara scenarier: vad är församlingens roll om en viss händelse skulle inträffa? Det kan bli sådana områden som övas när Svenska kyrkan deltar i den nationella totalförsvarsövningen 2020.

Känns det främmande för dig som kyrkligt verksam att planera för krig – tar det emot?

– Jovisst, det är ju inget önskvärt läge. Samtidigt måste vi ha en beredskap så att vi vet vad vi ska göra om en sådan situation skulle uppstå.