Dags att återgå till indirekta val till stift och kyrkomöte

Margareta Wolgast förtroendevald i Svenska kyrkan, Posk

I dessa tider när vi har så mycket oro och nöd i världen borde vi inte lägga så mycket pengar på ytterligare ett politiskt forum med 251 ledamöter

Om cirka ett år, närmare bestämt den 19 september nästa år, är det kyrkoval igen. Valet förra gången kostade över 160 miljoner kronor, och valet 2021 kommer säkert att bli minst lika dyrt.

Antal röstande vid förra valet var cirka 19 procent av Sveriges röstberättigade invånare.

Inför valet 2017 skrev tidningen Dagen att kyrkovalen är dyrare än riksdagsvalen.

Kyrkan lämnade ju staten år 2000, och i samband med det ändrades valförfarandet från att ha varit indirekta val till stift och kyrkomöte, till att bli direkta, typ som vi har till vårt riksdagsval. Det var mycket diskussioner inför den förändringen, det fanns många som var skeptiska inom kyrkan.

Diskussionerna har fortsatt med oförminskad styrka efter att kyrkan lämnade staten. Det har lämnats in motioner under dessa 20 år i denna sak, men någon förändring har ej skett, dock kom det in till 2017 års kyrkomöte inte mindre än fem motioner om indirekta val och kyrkomötet beslutade då att en konsekvensanalys skulle göras som förhoppningsvis skulle vara klar till valet 2021.

Vad har hänt? Har något hänt? Det har varit väldigt tyst om detta. Vilka fick i uppdrag att utföra denna konsekvensanalys och hur fördelades utskottets arbetsgrupp ur politisk tillhörighet? Det enda som jag sett är att kyrkostyrelsen fick i uppdrag att tillsätta ett utskott för att verkställa en konsekvensanalys, det kan man läsa i Organisationsutskottets betänkande 2017:4, och vad jag kan se så föreslår utskottet att kyrkomötet ska avslå de fem motionerna, jag undrar hur många motioner i detta ärende som fått avslag av kyrkomötet, är det demokrati?

I dessa tider när vi har så mycket oro och nöd i världen borde vi inte lägga så mycket pengar på ytterligare ett politiskt forum med 251 ledamöter, för tyvärr har det blivit en politisk maktkoncentration i kyrkomötet, vilket nog inte var vad Svenska kyrkan behövde, och definitivt inte gagnar den teologiska ådran som vår Svenska kyrka ska hämta kraft ur.

Vi bör återgå till indirekta val till stift och kyrkomöte och använda de pengar vi kan spara på detta, till ett bättre syfte. Indirekta val skulle även bättre spegla Svenska kyrkans kyrkosyn, för kyrkan bör styras av dess engagerade medlemmar och inte av politiska partier.

Margareta Wolgast,
förtroendevald i Svenska kyrkan (Posk) 

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
Per-Henrik Bodin
Svenska kyrkan behöver ett nytt system för styrning. Direkta val och nomineringsgrupper är förlegat. Enligt Kyrkoordningen (Svenska kyrkans egen ”lag”) gäller följande (citat): ”Svenska kyrkan framträder lokalt som församling. Denna är den primära enheten inom kyrkan”. Idag har församlingarna avlövats det mesta av styrning. För att återupprätta församlingarna bör styrningen utgå från dem. Församlingsråden bör väljas vid församlingsmöten, gärna i direkt anslutning till söndagsgudstjänsten. Därefter sker valen indirekt från församlingsråd till kyrkoråd, till stiftsfullmäktige och till kyrkomöte. En bonus, som absolut inte är det avgörande argumentet i sakfrågan, är att Svenska kyrkan skulle spara uppskattningsvis 160 miljoner vilket var kostnaden för valet 2017. Möjligen skulle också mandatstödet till grupperna som uppgår till närmare 30 miljoner kunna användas effektivare.