Efterlängtat med gudstjänst på teckenspråk

På en liten yta samsas kyrkan, församlingshemmet och sporthallen. Just idag är det livat utanför församlingshemmet i Huskvarna. Grupper av ungdomar har samlats på den vårystra gräsmattan och värmer upp genom att sparka boll till varandra. Det är cup i Huskvarna sportcenter. Bruce Springsteen dundrar ur högtalaren.

Tyst glädje

Inne i församlingshemmet är det helt tyst. Några har redan kommit, andra är på väg in. Det råder ingen tvekan om att alla är glada att träffas igen. Det var en månad sedan sist. Varma kramar och handslag blandas med leenden och ryggdunk. Snart börjar gudstjänsten på teckenspråk i Huskvarna församlingshem.

Stolarna i kyrksalen är lika gröna som gräset utanför. Stolarna står i en halvmåne vänd mot altaret. Då kan alla se varandra när de tecknar. Alla ser hur kyrkvärden Eva Hansen tänder ljuset som blir tecknet för att gudstjänsten börjar. Ingen hör det raspiga ljudet av tändstickan som dras mot plånet på tändsticksasken. Eva har allas uppmärksamhet när hon tecknar Välkommen.

Stiftskonsulent Jessica Lindberg är hörande och tecknar: Gud är här, du är här, jag är här, vi är här. Tillsammans.

Flera hjälps åt

Gudstjänsten växeldras av henne, Nina Palmgren, präst, Veronica De Reuver, tolk och Eva Hansen, kyrkvärd. Jessica Lindberg tar hjälp av teckenspråkstolken Veronica De Reuver så ofta hon kan. Det är svårt att hinna med både gudstjänstbesökarna och att ordna fika. När samtalet pågår är händerna upptagna och om blicken vänds bort för att duka koppar, är samtalet förlorat.

En av gudstjänstdeltagarna heter Lotta Nordling. Hon är 65 år och född hörselskadad. Hon växte upp i en hörande familj och gick i skolan på hörandes villkor. Hon gick ofta i kyrkan med sin familj och deltog i söndagsskolans verksamhet och konfirmerade sig med hörande ungdomar. 

Hittade hem

Teckenspråk lärde hon sig som vuxen. I dag känner hon sig hemma bland teckenspråkiga efter att i många år försökt passa in som ”nästan hörande”. När hon var 50 år deltog hon i sin första gudstjänst i dövkyrkan.

– Gudstjänsten träffade mig rakt i hjärtat! Jag har aldrig känt sån gemenskap. Det var som att träffa en andra familj.

Hjärtat eller tanken

Lotta Nordling beskriver skillnaderna mellan en gudstjänst på teckenspråk och en teckentolkad gudstjänst som att den ena träffar hjärtat och den andra träffar i tanken. När hon går på en gudstjänst för hörande med tolk, tittar hon hela tiden på tolken och upplever att hon går miste om prästens ansiktsuttryck och kroppsspråk.

– Jag får orden till mig men inte känslan, säger Lotta Nordling.

Under dagens gudstjänst tecknas psalmerna gemensamt och under en av psalmerna drar fläkten i rummet igång. Den brummar rejält, men ljudet bekommer ingen. 

Kollekt till dem som inget får

Kyrkvärden Eva Hansen tecknar dagens kollektändamål. Ibland  är Lotta Nordling kyrkvärd. Ett uppdrag som ingår i kyrkvärdsskapet är att ta upp kollekt. Dagens ändamål går till NKJT - Nationell kvinnojour och stöd på teckenspråk samt till BOUJT - Barn- och ungdomsjour på teckenspråk.

– BOUJT är som BRIS ungefär. De får inga statliga medel eftersom gruppen är för liten. Vi vill inte att de ska straffas dubbelt bara för att de är döva. Därför vill vi skänka dit, säger Lotta.

Nattvardspoesi

Strax innan nattvarden blir det nattvardspoesi. Det är en form av poesi som reflekterar över nattvardens betydelse.
Med tydliga tecken och stark inlevelse beskriver Veronica De Reuver hur fröet planteras i jorden. Vatten och sol behövs. Kornet växer, skördas och mals till mjöl. Mjölet blir en deg som knådas och så småningom blir degen ett bröd. Brödet som vi bryter.

Så bearbetas jorden igen. Nu ska vinrankan planteras, och även här behövs sol och vatten. Plantan växer, beskärs och ger tillslut frukt. Frukten trampas och fram kommer vin. Drick av den alla. 

Veronica De Reuvers tolkning av nattvarden blir ett vackert skådespel, där hennes händer, minspel och kropp leder fram till kommunionen. Hon överlämnar det osynliga brödet och vinet som blir till, i prästen händer. Församlingen ställer sig upp för att ta emot.  

Under dagens gudstjänst sitter deltagarna ner, förutom vid mottagandet av nattvarden. Då reser deltagarna på sig. Det skiljer sig från gudstjänsten för hörande.

Skillnader

– När alla reser sig upp ser jag inte tolken som står längst fram. Här sitter alla ned hela tiden, helt enkelt för att vi ser varandra bättre då, säger Lotta Nordling.

Hon säger att det är stor skillnad på det svenska skriftspråket och teckenspråk. Till exempel skiljer sig grammatiken åt. Det är vanligt att det tecknas en bild av vad ordet betyder, men ibland kanske ett ord hellre bokstaveras. Då kan tolkningen lämnas helt öppen för betraktarens öga.

Har det någon gång blivit tokigt när någon tolkat på en gudstjänst för hörande?

–Brödet som vi bryter, kräver ett visst tecken. Det är för mig finlemmat. Brödet bryts fint och försiktigt. Inte som en baguette som bryskt delas mitt i tu. Men de flesta tolkar är jätteduktiga, säger Lotta Nordling.  

Komplettera istället för reducera

Hon har precis gått i pension efter ett långt arbetsliv inom förskolan där hon arbetade som förskollärare och med döva och hörselskadade barn. Det var i och med att hon utbildade sig till speciallärare som hon själv lärde sig teckenspråk och insåg vad hon missat. I dag får många hörselskadade barn så kallat kokleainplantat. Lotta reagerar på att många föräldrar får rådet att inte lära sig teckenspråk, vilket hon tycker är synd. Hon menar att det ena inte behöver utesluta det andra och ser en fara med att bli så beroende av tekniken.

– Tänk hellre att man lägger till något, istället för att välja bort.

Som exempel berättar Lotta Nordling om sitt lilla hörande barnbarn som har lärt sig teckenspråk. Till hennes stora glädje gör sig barnet förstådd, även fast talspråket inte kommit på plats än.

Gemenskapen fortsätter

Gudstjänsten börjar lida mot sitt slut när Jessica Lindberg startar projektorn och visar ett bildspel från församlingens påskvandring. Alla tittar noga på bilderna som föreställer församlingens personal, utklädda till Jesu lärjungar, ätandes den sista måltiden. 

När bildspelet är slut bjuder kyrkvärden Eva Hansen in till fortsatt gemenskap i församlingssalen i rummet intill. Hon blåser ut ljuset som signalerar att gudstjänsten är slut. Alla reser sig upp och samtalen är redan igång. Det enda som hörs är skosulor som gnisslar och klackar som slår i golvet när alla drar sig mot kaffet och mackan.

– Jag skulle gärna ha teckenspråkiga gudstjänster oftare, säger Lotta Nordling.