Evig gravfrid ifrågasätts – ny studie granskar framtidens kyrkogårdar

Evig gravfrid betyder, precis som det låter, att den som lagts till sista vilan får åtnjuta just detta. En ordning som är relativt unik för Sverige. Och dessutom motsägelsefull. Det är förbjudet i lag att skada eller flytta aska eller stoft, urnor eller kistor. Däremot är det tillåtet att återanvända eller återupplåta gravar. 

-Vi har ju gravrätt på 25 år, säger Helena Nordh, forskare och professor i landskapsarkitektur vid Sveriges lantbruksuniversitet, specialiserad på kyrkogårdar.

-Gravrätten går att förlänga men återlämnas graven av de anhöriga får den återanvändas. Då lägger man nya urnor eller kistor ovanpå de gamla, om djupet är lagenligt.   

Studie om vad evig gravfrid ska innebära

Men för vissa är det viktigt med helt nya viloplatser och inte gravar som andra legat i. Det kostar mark.

Detta, och liknande frågor kring begravningsskick, har fått begravningsbranschen och forskarna på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, att gå samman i ett projekt om framtiden för kyrkogårdarna. ”Härifrån till evigheten – En studie om hur evig gravfrid tolkas i praktiken”. 

Projektet, som leds av Helena Nordh, är tänkt att bidra till ökad kunskap om vad evig gravfrid innebär och hur det praktiseras runt om i landet. Man vill också initiera en politisk debatt om evig gravfrid i förhållande till framtidens behov av mer gravplatsmark.

För enligt samstämmiga rapporter från olika delar av begravningsväsendet kommer det inom kanske tio år att bli brist på gravplatser, speciellt, förstås, kistgravplatser, som i dag kanske främst nyttjas av andra trossamfund.

Börjar bli svårt att hitta mark

I Sverige är vi allmänt restriktiva kring aska och kvarlevor, som enligt reglerna ska begravas på en officiell begravningsplats. Mänsklig aska kan få spridas i naturen eller till havs, men då efter tillstånd från länsstyrelsen. 

I vissa storstäder börjar det redan nu bli svårt att hitta mark för nya gravplatser, eftersom man på grund av gravfriden inte kan röja marken och tömma gravarna på de kvarlevor som inte förmultnat. I många europeiska länder töms gravar allt eftersom och kvarlevorna flyttas till så kallade benhus. 

-Vi har känt att det finns ett behov av att kartlägga hur man ser och tolkar begreppet Evig gravfrid för det ser lite olika ut på olika ställen, och hos olika huvudmän säger Helena Nordh, som också ska titta över framtida lösningar på problem som hur man kan återanvända gravar, eller återupplåta, som det egentligen heter, och när man stör  gravfriden.

Men än så länge kan hon inte föregå utredningen som ska presentera sina tankar först i slutet av 2026.

-När vi presenterar vår rapport ska vi också hålla en temadag kring de här frågorna, för de måste diskuteras vidare, säger Helena Nordh.