Kristet självförtroende när Falun festade kyrkligt

Ibland är jag avundsjuk på Tyskland. Det beror på de Tyska kyrkodagarna. När jag var där senast, det var 2017, ledde Angela Merkel bibelstudium och USA:s president predikade. Det var folkbildning och folkfest på samma gång. Där kan man tala om kristet självförtroende.

Nu har jag upplevt något likartat. Det var folkkyrkofesten i Falun. Under temat Härlig är jorden var vi tusentals människor som intog stadens centrum, lördagen den 9 september. Allting var gratis och alla var välkomna, så det kändes som om hela Falun och halva Dalarna var på fötter.

Mitt på dagen var det Pridetåg genom staden och 62 föreningar var anmälda som deltagare i paraden. Den största sektionen i tåget bestod av Svenska kyrkans unga. Hos oss var det party.

Inne i Kristine kyrka hängde den brittiske konstnären Luke Jerrams verk Gaia. Det var ett stort skimrande jordklot som roterade i kyrkans mittskepp. Därunder samlades människor till gudstjänster under de tolv timmar som festen pågick. Däremellan var det musik och vi var många som låg på madrasser och bara njöt av det blåmarmorerade, lysande klotet.

Föredrag och seminarier fyllde kyrkans lokaler i centrum. Några besökare uttryckte att de var irriterade, eftersom de bara hann gå på en bråkdel av allt det som erbjöds.

På Stora torget var en scen uppbyggd och där var det artistgala medan solen gick ner över hustaken. Tusse rev av finalen så jublet skallade mellan innerstadens hus.

En folkkyrka behöver sina folkfester. Det här var vad vi rådde med i Västerås stift i samverkan mellan församlingar och stiftskansli.

Vi skulle behöva en sådan här fest även nationellt, där vi samlas från kyrkan i Sverige och Svenska kyrkan i utlandet.

Tänk att ha en stor gemensam folkkyrkofest och samtidigt en utställning med olika sociala företag som visar sina verksamheter och produkter. Glad parad genom stan och andefyllda gudstjänster: Med Guds hjälp och fantastiska medarbetare blir det möjligt.

Folkkyrkofester har framtiden för sig. Jag längtar efter nästa!

Mikael Mogren,
biskop i Västerås stift