Programledarens egen andliga önskesång

Grattis!

– Tack! Det är 15 år som jag har hållit på, det tycker jag är ganska bra. I december 2008 fick jag hastigt och lustigt hoppa in som programledare och så blev jag kvar, säger Katarina Josephsson.

Tidigare sändes programmet i P1, sedan 2017 sänds det i P2. Hur känns det?

– Bara bra. Vi är ju ett musikprogram och jag är musikjournalist, inte förkunnare. Fast lite evangelist är jag kanske. Vi har bra lyssning också, programmet finns alltid med bland de mest lyssnade programmen.

Hur kommer det sig att så många lyssnar tror du?

– Jag tänker att musiken har så stark igenkänning. Även om man inte är troende så tycker många människor om den här musiken. Vi har en väldigt trogen skara lyssnare i blandade åldrar – absolut inte bara 70-plussare.

Hur lägger du upp programmet?

– Det är väldigt viktigt att vi inte bara är ett nostalgiprogram, utan ett program i tiden. Det ska vara kvalitet, hjärta, igenkänning och nya upptäckter. Det är nästan en timme, så jag hinner med både bredd och fördjupning, nytt och gammalt. Jag ser som min särskilda uppgift att också spela psalmer. 

Berätta mer om dig!

– Jag är uppvuxen i kyrkan i EFS, med en pappa som var präst, och jag är aktiv i Nicolai församling här i Örebro. Men jag är också sångpedagog i kulturskolan i Örebro på 60 procent. 

Vad är roligast med programmet?

– Att få berätta om musiken, jag lägger ju programmet helt själv. Det är väldigt kul, jag får använda både min journalistsida och min pedagogsida – och min sångsida också för den delen. Det är som att bygga konserter.

Vad skulle du själv önska för stycke i Andliga sånger?

– Svårt! Kanske den otroligt fina O helga natt, som Nils Bech sjöng i tv-serien Skam. Det var i den fina slutscenen med de två pojkarna i säsong 3. Jag tror faktiskt att jag ska ta och spela den i nästa program. 

Du är ju sångerska också. Kan du inte välja en sång till läsarna där du sjunger själv?
– Absolut. Ni får I Vattnadal som jag skrivit själv. Den passar i jultider.

LYSSNA HÄR!