Biskopsval: Kandidaternas svar under utfrågningen

Jan Eckerdal, stiftsadjunkt i Strängnäs stift, och journalisten Nedjma Chaouche leder utfrågningen. De sex kandidaterna Andreas Holmberg, Marika Markovits, Jonas Eek, Sven Milltoft, Bengt, Kristensson Uggla och Gunilla Hallonsten frågas ut både i grupp och enskilt.

Hearingen inför biskopsvalet inleddes med psalm 57, Sin enda grund har kyrkan.

Sedan började gruppsamtalet med alla kandidaterna:

Nedjma Chaouches första fråga gällde de sex kandidaternas väg in i kyrkan. Som väldigt ung lärde Marika Markovitslära känna Gud som kärlek av sin farmor och efter konfirmandtiden fick hon tidigt förtroendet att leda.

Jonas Eek föddes bokstavligen in i verksamheten när han kom till världen på ett konfirmandläger på en ö i Bohuslän med kyrkligt engagerade föräldrar. Vägen in i hans eget engagemang summerade han med orden "sedd av Gud, bekräftad av Jesus och tagen i anspråk av Anden."

Andreas Holmberg föddes liksom Jonas Eek i ett kyrkligt hem. Varje kväll bads aftonbön och hans egen väg formades bland annat av en kristen skolgrupp i Tanzania, innan han kom till Kyrkans ungdom i Göteborg.

När Sven Milltoft gick med sin farmor till den lilla landstortskyrkan i Västergötland som femåring blev han starkt berörd av kyrkoherdens altartjänst med musiken och liturgin. Efteråt bestämde han sig: det var grävmaskinist eller präst han skulle bli.

Gunilla Hallonsten fick som liten ta emot Barnens bibel hemma i Skövde och hon bestämde sig för att när hon kunde läsa skulle hon sjunga upp i kören. Det var musiken och gudstjänsten som formade hennes väg in i kyrkan.

Bengt Kristensson Uggla talade om att allt viktigt i livet sker utanför oss själva, vi bärs av andra. Han sa också att ha tror att ledarskapet kan göra skillnad och att biskopen är en samlande kraft, även utanför kyrkan.

På frågan vad en biskop kan bidra med svarade Marika Markovits att det är ganska mycket, mycket handlar om ett förtroendefullt samarbete mellan stiftskansli och församlingar. Andreas Holmberg tyckte inte att man ska överbetona biskopens roll, mycket handlar om vad biskopen kan bidra med till församlingarna.

Gunilla Hallonsten talade om enhet och den gemensamma känslan av en världsvida gemenskap i Kristi kropp, stolthet, hopp och självkänsla är en viktig del av uppdraget.

Jonas Eek tyckte frågan skulle breddas lite, vad kan kyrkan bidra med i stiftet? Hur kan vi skapa ett språk för livets insida, ett hopp och en röst. Han lyfte även orden "främja" och "tillse", svåra ord men nog så viktiga i det som fångar biskopens uppdrag.

Första frågan Marika Markovits fick, om varför hon vill bi biskop, svarade hon på genom att lyfta sitt engagemang för att göra mer för kyrkan och föt att bygga församlingar. Marika Markovist sa att hon vill bidra med att översätta kyrkans budskap, både vad gäller språk och tro.

-Tron kan förändra både liv och samhällen och jag vill bidra med att göra den översättningen.

Jag är väldigt kvalitetsmedveten

 Hur skulle dina kollegor på Stadsmissionen beskriva dig?

 -Väldigt målinriktad. Analytisk. Jag är väldigt kvalitetsmedveten. Jag har en hög ambition och vill göra väldigt mycket.

Marika Markovits fick frågan vad hon tar med sig från sitt ledarskapsuppdrag på Stadsmissionen och svarade att hon genom det arbetet vet om att hon är utvecklingsinriktad.

 - Vill man ha en utvecklingsinriktad biskop ska man välja mig och vill man det inte ska man inte välja mig, sa hon.

Hon svarade också på frågor om sitt engagemang kring frågan om metoo och #tystadtagning och lyfte att hon ser ett problem med tystnadskulturen inom Svenska kyrkan.

 - Vi har en överdriven förståelse för att folk inte mår så bra och därför sårar och kränker varandra. Där måste vi lära oss att säga ifrån.

Jan Eckerdal bad om en teologisk reflektion kring att Marika Markovits tidigare sagt att kyrkan behöver jobba med att möte den ökade sekulariseringen och hon svarade att kyrkan definitivt måste prata om tron och om vad Gud är.

 - Det finns en fortfarande en utbredd antroposofisk gudsbild, vi behöver jobba med hur kan vi möta det och berätta om att kyrkan aldrig trott på en mänsklig gud.

Nummer två att frågas ut var Sven Milltoft. Han talade om förändringsarbete, hur man ska inspirera för att skapa ökad relevans.

Han trodde att han skulle beskrivas trodde med ord som drivande, noggrann, exekutiv och entusiasmerande. Han startar och avslutar projekt och ger stor frihet till medarbetare, egenskaper som han tror är användbara som biskop.

När han kom till Hedvig Eleonora församling var det en församling med mycket musik, men som var sömnig och konservativ i övrigt. Nu har församlingen gjort resan för att bli en öppen kyrka med låga trösklar och en vidöppen dörr ut mot världen och Östermalms torg.

Han tror att han skulle bli en inspirerande och utvecklande biskop som lyssnar och förändrar. Han vågar ta konflikter, vill bygga förtroende och samverka med det övriga samhället.

Han lyfte särskilt fram sina år som kyrkoherde när frågan om ledarskap kom. Han tycker det är viktigt att våga bryta tystnadskulturen i kölvattnet av metoo. Hans tid som biskopsadjunkt åt Caroline Krook var betydelsefull vad gäller att se strukturer.

- Hur man ska bryta osynliga patriarkala strukturella strukturer är viktigt, liksom att bryta tystnaden kring detta. I grunden handlar det om hur man ser på varandra.

Måste bli bättre på att utnyttja mötesplatserna

 Sven Milltoft tycker att församlingarna måste bli bättre på att kommunicera för att vara en röst i den stora debatten.

- Där måste vi bli bättre på att utnyttja mötesplatserna som församlingar.

- Allt lever i Gud och varje människa har en gudserfarenhen, men man är kanske inte alltid medveten om den. Med teologins hjälp kan vi fördjupas i den erfarenheten, sa Sven Milltoft.

Den tredje kandidaten att intervjuas var Bengt Kristensson Uggla. Han beskriver sig själv som en erfaren akademiker och lyfter det som en av sina styrkor att han i och med sin bakgrund kan röra sig i olika miljöer och ändå behålla sin egen position och övertygelse.

-Oavsett om vi diskuterar teologi, ledarskap, kulturarv eller andra frågor.

På frågan vad poängen är med att Svenska kyrkan håller sig med biskopar svarar Bengt Kristensson Uggla att det handlar om att bygga förtroende. Han pekar på det 2000-åriga perspektivet och säger att biskopen är lite av en sagofigur, en förtrollad värld.

-Jag tror att det är helt rätt i vår tid.

En biskop måste ha något att berätta

För att värna kyrkans enhet måste det finnas en mångfald men också en tydlighet, sa Bengt Kristensson Uggla. När moderatorerna bad honom konkretisera svarade han:

- En biskop måste ha något att berätta. En kyrka ska omfatta så väl evangelium som kulturarv och ha något att berätta som knyter an till det vardagliga livet och det är också min teologiska hållning.

Bengt Kristensson Uggla lyfter också att han tycker det måste skapas nya plattformar för att människor som inte är bekväma med att delta i gudstjänster ändå ska känna sig hemma i kyrkan.

Hur ser du på kyrkans mediala roll?

- En biskop måste vara i media, det är inget jag längtar efter men jag tror att det är en viktig del av vår verklighet.

Slutligen får Bengt Kristensson Uggla svara på hur han ser på att han är den enda av kandidaterna som inte är prästvigd eller har arbetat i en församling.

- Det skulle bli en hård skola några månader och jag är beredd att gå in i den skolan, säger han.

Fjärde kandidat att intervjuas var Andreas Holmberg. Även om han har arbetat flera år på stiftet är han församlingspräst i hjärtat, sa han.

Han tycker att församlingen är det viktiga och tonar ner biskopens roll. Han tror heller inte på biskopen som en enskild opinionsbildare utan tror snarare på biskoparnas gemensamma uttalanden, från biskopsmötet, tillsammans med andra kyrkor och med företrädare för andra religioner.

Han tror att hans kollegor skulle beskriva honom som kompetent, som en god processledare i förändring, som en god pedagog och som glad, trygg, förankrad i tro och i vem han är. Han är nyfiken och tycker om människor, sade han.

 Andreas Holmberg tror att hans erfarenhet och kompetens skulle vara bra att ha som biskop.

 Han tycker att det diakonala arbetet ska ta några steg framåt i stiftet och han anser att det måste forskas mer om diakoni.

- Kunskapen om diakoni måste generellt sett öka hos både styrningen och ledningen i församlingarna.

 Han pressades lite av moderatorn Nedjma Chaouche om vad utrycket "att göra skillnad" egentligen betyder.

- Dopet ska göra skillnad som sin egen gåva, sa han.

Myndighetskavajen måste krängas av

 Metoo-problematiken är ett jättestort problem även i kyrkan, menar han.

- Jag har läst kanske 100 av de 400 vardeljus-berättelserna och det här är inget som går över. Det här händer hos oss och vi behöver mer kunskap.

 Jan Eckerdal frågade vilka utmaningar som kyrkans nya landskap kan innebära.

- Myndighetskavajen måste krängas av och gräsrotsrörelsen komma åter, svarade Andreas Holmberg.

Den femte biskopskandidaten som intervjuades var Gunilla Hallonsten.

Hon poängterar kyrkans starka symboliska roll i det sekulära samhället. Hon säger att hon som biskop skulle vilja arbeta med hoppets teologi och skapa hoppets gemenskap i Stockholms stift.

Som sina styrkor lyfter Gunilla Hallonsten optimism, energi och uthållighet. Hon återkommer till ord som hopp och gemenskap när hon pratar om sin vision för Stockholms stift.

- Jag tycker om att tänka strategiskt och att jobba i grupp. Jag vill få människor att tillsammans jobba fram en vision.

Gunilla Hallonsten säger att hon framförallt skulle vilja arbeta med två saker som biskop. Den ena är att hålla samman innerstadsförsamlingarna med de i ytterområdena i Stockholm. Den andra handlar om mångfald; hur Svenska kyrkan i Stockholm både ska vara en enhetlig gemenskap och ha plats för egenarter inom gemenskapen.

- Båda frågorna handlar om vilket språk vi använder för att både ha en hemmakänsla, en tradition vi står för - och samtidigt på pilgrimens väg att utmana den, säger hon.

Alla ska ha tillgång till vårt dop

Klimatkrisen är en annan viktig fråga att arbeta med utifrån en teologisk utgångspunkt, anser Gunilla Hallonsten. Klimatet och människors lika värde är de områden hon väljer när moderatorerna ber henne nämna sina hjärtefrågor. När det handlar om människors lika värde menar Gunilla Hallonsten att hon har stor erfarenhet av att jobba med den frågan, sedan sin tid i södra Afrika.

- Jag är kompromisslös i fråga om människors lika värde. Alla ska få finnas, alla ska ha tillgång till vårt dop och till att delta aktivt i vår kyrka.

- Men hur kompromisslös man än ska vara kring detta, ska man alltid föra dialog.

Sist ut i utfrågningen var Jonas Eek. I 20 år han med glädje och frimodighet representerat Svenska kyrkan och när man blir tillfrågad om att ställa upp i biskopsval ska det till många goda skäl för att man ska tacka nej, sa han.

Om kollegor skulle beskriva Jonas Eek skulle de antagligen säga att han är engagerad, lägger mycket energi i uppgiften, är envis och närvarande i innehåll och uppdrag, trodde han.

Som biskop i Svenska kyrkan skulle hans energi ge kraft att vara kyrka, energin och entusiasmen skulle ge glädje och inspiration och envisheten skulle hjälpa i uthålligheten att vara kyrka.

Han talade om biskopens kräkla, som står för tillsyn, och om handens välsignelse, som står för främjandet.

Som biskop skulle han se sig som ledare och logotype, snarare än som chef. Ledaren skulle stötta lokalt.

På frågan om hur han ser på metoo svarade Jonas Eek att Svenska kyrkan inte är något reservat utan en del av den fallna skapelsen.

Han talade om sitt intresse för och engagemang i konfirmandfrågor. De tre nycklarna in i arbetet är lägerdygn, gudstjänstupplevelse och unga ledare, menar han.

Under det inledande gruppsamtalet talade han om vikten av rekrytering till Svenska kyrkan och just att få fram många unga ledare ansåg han vara en god grund i det arbetet.

Den viktigaste teologiska frågan handlar om Svenska kyrkans egen självbild, hur människorna som är en del av kyrkan ska se sig som sända ut i världen, med evangeliet om Jesus Kristus.

- Den självbilden ska vi jobba med, sa Jonas Eek och lyfte de goda exemplen i Stockholms stift, som Katarinamässan, Eds församlings och Täby församlings konfirmandarbete och Klara, sa Jonas Eek.