Vänsterprofilen: "Kyrkan är solidaritetens sista utpost"

När kulturredaktören Paulina Sokolow från socialistiska Flamman nyligen gick med i Svenska kyrkan väckte det uppmärksamhet. I Kyrkans Tidnings podcast Vox Populi berättar hon om sin väg dit – en berättelse som handlar lika mycket om politik som om andlighet.

Paulina Sokolow är barn till judiska flyktingar från Polen. Hon växte upp i ett sekulärt hem, men med en historia präglad av förlust och förföljelse. 

- Mina föräldrar kom till Sverige 1969 efter en antisemitisk kampanj. De hade förlorat sin tro, sin kultur – allt. Jag växte upp med ett tomrum som jag försökt fylla, säger hon i podden.

Upplevde något

Musiken blev den första vägen till det andliga. Som körsångare i kyrkor fann hon något hon beskriver som en "fysisk och transcendental relation till Gud”. Den upplevelsen, snarare än någon dogmatisk tro, har präglat hennes andliga liv.

Men hennes beslut att gå med i Svenska kyrkan handlar också om samhälle. 
- Jag ser kyrkan som den sista utposten för solidaritet, säger hon och fortsätter:

- Medan hela det politiska fältet har rört sig högerut, har kyrkan stått kvar vid sin antirasistiska, inkluderande och socialt ansvarstagande hållning. Det är djupt andligt.

Kamp om judiskheten

Sokolow är samtidigt öppen med sin kamp för att förena sin judiska identitet med sitt engagemang på vänsterkanten. Hon kritiserar både antisemitismen inom palestinarörelsen och den starka proisraeliska hållningen inom delar av den svenska judiska gemenskapen. 

- Att vara vänster och jude just nu är svårt. Jag blir misstänkliggjord från båda håll, men jag måste följa min övertygelse.

I Vox Populi reflekterar hon också över sambandet mellan tro och handling.

- Tron är bara meningsfull om den leder till görande. Jesus budskap och socialismens idé om solidaritet hänger ihop. Det handlar om nåd, rättvisa och att se det som är litet och föraktat.

Hoppfull ändå

Hon uttrycker också ett hopp för framtiden – både för vänstern, den judiska minoriteten och Svenska kyrkan.

- Jag hoppas kyrkan orkar stå fast vid sitt nådebudskap och inte dras med i en hårdare och dömande kristendom. Den måste fortsätta vara öppen – för alla.