Konferens ska ta arbetet vidare

Tystnadskultur, skuld, skam och oproffsigt bemötande är fortfarande stora utmaningar för Svenska kyrkan ett år efter #metoo och #vardeljus, säger Inger Lise Olsen, handläggare för genderfrågor på kyrkokansliet.

För att uppmärksamma de 20 åren med arbete mot sexuella övergrepp arrangerar Svenska kyrkan den nationella konferensen ”När gränser överskrids” den 5 och 6 december i Uppsala. Vad har hänt, vad står vi i dag och hur ska vi ta arbetet vidare? Programpunkterna spänner en vid båge över arbetet.

Kyrkokansliet ansvarar för programmet ihop med arbetsgruppen av stiftens kontaktpersoner för arbetet mot sexuella övergrepp och Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation. Inger Lise Olsen samordnar arbetet och stiftsnätverket.

När du tänker tillbaka på det som hände förra hösten, vad tänker du då?

– Jag har ju arbetat med de här frågorna så länge så innehållet i berättelserna var inget nytt. Men mängden, att det var så många berättelser, överraskade mig. Nu när ett år har gått och vi kan summera erfarenheterna, redovisar ett par stift något fler anmälningar av sexuella övergrepp och trakasserier, medan de flesta inte sett någon ökning. Däremot har flera stift genomfört utbildnings- och kommunikationssatsningar.

Förutom nytryck av riktlinjerna kring bemötande och förebyggande av sexuella övergrepp ”Vad gör vi nu?” och en reviderad utgåva av ”Ekumeniska riktlinjer vid sexuella övergrepp i kyrkliga miljöer” har kyrkokansliet tagit fram ett litet visitkort ”När gränser överskrids”. Ett enkelt material som är lätt att dela ut och lätt att reagera på. Sedan många år finns även broschyren ”Din kropp är din” som fortfarande är aktuell.

– Det tar lång tid att få modet att berätta, många av kvinnorna som berättade inom #metoo hade burit på detta länge. Kraften i rörelsen är en flodvåg som pågår.

Under två månader kommer forskaren Sophie Lindhag att analysera de närmare 400 berättelserna i #vardeljus på uppdrag av kyrkokansliet. Vad kan man se för mönster, vilka är riskfaktorerna, vilka farliga rum finns, vad kan vi lära? I referensgruppen kommer bland andra Inger Lise Olsen och Anne Sörman, präst och en av krafterna bakom uppropet, att ingå.

– Vi vet att prästvigda kvinnor är den mest sjukskrivna gruppen enligt Försäkringskassan. Vi vet att det kan vara tungt för dem att anmäla att någon tafsar när de redan har det tufft på jobbet. ”Lite får man väl tåla.” De är utsatta för maktmissbruk som ofta är kopplat till övergrepp.

– Tystnadskulturen och tolkningsföreträdet är så mycket starkare än strukturen. Det här är mycket besvärande för Svenska kyrkan och arbetsmiljön. Vi måste jobba ännu hårdare med kulturen som gör att detta kan fortgå.

Norska kyrkan har kommit långt i arbetet mot sexuella övergrepp och där finns ett resurscenter med fem personer som arbetar uteslutande mot sexuella övergrepp. Företrädare för resurscentret är speciellt inbjudna till konferensen i Uppsala. Norge utmanar Sverige på flera punkter, bland annat när det gäller bristen på strategiska utbildningssatsningar för chefer och ett kvalificerat erbjudande för utsatta män.

– Norge har gått en annan väg än Sverige där vi hade anonyma berättelser i #vardeljus. På konferensen visar vi en stark norsk film med fyra personer som drabbats av övergrepp. Den visar med namn och bild vilka offren är. Det är en annan väg att gå än vad vi gjort i Sverige.

Det finns en komplikation när offret blir avbildat som ibland tangerar gränsen för social pornografi.

En viktig punkt vid konferensen är de rekommendationer inför det fortsatta arbetet som ska tas fram i det förebyggande arbetet, men även vad gäller bemötandet, säger Inger Lise Olsen.

– Vi har stora utmaningar på arbetsgivarsidan där chefspersonerna har mycket att jobba med. Just den bristfälliga hanteringen bland arbetsledare som blandar ihop förlåtelse och nystart med kränkningen och brottet måste lära sig hantera detta korrekt.

50

Lediga jobb

LEDIGA JOBB

Härnösands stift
Uppsala stift
Stockholms stift
Strängnäs stift
Lunds stift
Linköpings stift
Västerås stift
Västerås stift