Recension

Alltför städad genomgång av Psaltaren

Fanny Willman läser Hans-Erik Nordins bok om våldet och hämnden i Psaltaren och önskar att den inte varit så akademisk.

Hans-Erik Nordin har skrivit boken Att be med eller utan censur? Om våldet och hämnden i Psaltaren.
Publicerad

Bok: Att be med eller utan censur? Om våldet och hämnden i Psaltaren

Författare: Hans-Erik Nordin

Förlag: Verbum

Många har lärt sig att älska psalm 139 i Psaltaren. Den som börjar “Herre, du rannsakar  mig och känner mig”. Den som bedyrar att Gud alltid ser mig, och har gjort så sedan innan jag föddes. Men sällan läses psalmen, åtminstone inte högt, i sin helhet. 

Den anses ha en för besk eftersmak. För hur ska man egentligen hantera det faktum att David vädjar till Gud om att “döda de onda” och fienderna som han betraktar “med glödande hat”?

Den frågan underhåller Hans-Erik Nordin i Att be med eller utan censur? Om våldet och hämnden i Psaltaren. Den tidigare biskopen och doktorn i teologi frågar sig hur vi ska förhålla oss etiskt till psalmerna som stinker av hämnd och våld.

Det finns skillnader i praxis. Flera av dessa psaltarverser har uteslutits ur Katolska kyrkans tidegärd Timmarnas liturgi. Men i Sverige har till exempel Ekumeniska kommuniteten i Bjärka-Säby valt att be Psaltaren i sin helhet. 

Nordin behandlar en rad forskare och teologer som tänkt till om saken. Nordin fyller en lucka, han noterar själv att det inte finns någon bok om hämndpsalmerna på svenska, förutom en doktorsavhandling av Elisabet Nord från 2022. Den används av Nordin som "sekundärlitteratur". 

Framställningen är väl akademisk. Inte bara gör ett tekniskt språk att prosan stelnar, men Nordin ägnar också onödigt mycket tid åt att förklara vad han önskar åstadkomma, när han kunde ha kommit till sina poänger snabbare och därefter behandla dem mer grundligt.

Boken innehåller en studieguide för att läsas i grupp i församlingar. För det syftet önskar jag att Nordin själv hade gått i närmare kamp med några utvalda hämndpsalmer, ord för ord, för att konkretisera hur de bör läsas, och bes, på ett etiskt försvarbart sätt. 

För att vara en bok om Psaltarens besvärliga och råa kött och blod är Nordins genomgång för städad och distanserad.

I stället ger Nordin läsaren många övergripande råd och teologiska insikter. Väl så, men eftersom en av hans poänger är att de tunga hämndpsalmerna kan behöva läsas med pastoral vägledning hade boken tjänat på att inte bara ligga i läsarens hand, utan verkligen hålla i den.