Blick på bibeln: Chans att vara provtänkande ängel

Sommarvärmen har plötsligt slagit till i Skellefteå fastän vitsipporna ännu inte blommat ut. Det betyder att vädret konkurrerar med den heliga Skrift när assistenten i församlingsarbete Lena Andersson och prästen Barbro Lundström slår upp portarna till Moröns bönhus för en biblisk kvällsövning. Blir det tomt på stolarna som står utställda i ring?

Men nej, Bibeln visar sig locka ett dussin deltagare. Med eller utan rullator, de flesta med en mångårig, nära relation till Boken. Här får de tillfälle att upptäcka nya sidor av – och säga något eget om – texter de hört åtskilliga predikningar över. Men metoden fungerar även för den som aldrig har läst en bibeltext. Man behöver bara fantasi och ett öppet sinne.

Vilket inte är så bara. Men träning hjälper.

Lena Andersson börjar med att berätta om upplägget för den som inte varit med tidigare. Den text hon och Barbro Lundström har valt handlar om Jesu himmelsfärd. Hon läser den och gör några uppehåll där hon uppmanar alla i gruppen att föreställa sig att de är en namngiven person ur texten. Först är vi alla lärjungen Tomas, lite senare lärjungen Filippos. Vid ett av lässtoppen är vi ängeln Rafael. Och så får vi frågor från Lena Andersson: Vad tänker du om uppdraget du just fått att åka ut till jordens yttersta gräns och berätta om Jesus? Hur känner du när du står och tittar upp i himlen och Jesus just har lyfts upp av ett moln? Hur är det att vara ängel?

Den som vill räcker upp handen och svarar, andra sitter tysta. Huvudsaken att alla är med i tanken. Stänger av mobilen, glömmer majkvällen och låter sig förflyttas i tid och rum.

Hon använder mikrofon för att alla ska kunna höra allt som sägs. Men eftersom många tycker det är obehagligt att säga sina svar i mikrofonen, får de prata utan. I stället står Lena Andersson bredvid och lyssnar och återger sedan med egna ord vad deltagaren har sagt.

Så avrundar hon med att läsa hela bibeltexten igen utan avbrott. Sedan tackar hon alla deltagarna – och alla gestalter som gruppen gett röst åt. Bibliologen avslutas med en allmän applåd.

Vid fikat efteråt ligger det papperslappar på bordet med personliga frågor kring bibeltexten att antingen diskutera på plats eller ta med sig hem. Men mest kommer samtalet att handla om bibliolog som metod. Gun Lindqvist tycker att det var svårt att få i gång fantasin.

– Kunde man inte få något konkret att titta på, något tidstroget? Det skulle hjälpa mig att förflyttas till den tiden, säger hon.

Hon skulle också vilja flytta bibliologen till tidig morgon när hjärnan är fräsch och inte full av en massa saker som hänt under dagen:

– I kväll när jag skulle ta mig hit var det tjafs med bussen. Jag blev alldeles vimmelkantig av det – och så plötsligt ska jag landa på Oljeberget.

De två änglarna i bibeltexten ger upphov till en livlig diskussion vid fikabordet. Under bibliologen kom frågan om rädsla för änglar upp och varför de egentligen skulle uppfattas som skrämmande? Kanske för att de är mäktiga och respektingivande, föreslår någon. Prästen Annika Lundström, som bor nära bönhuset och deltar i bibliologen på sin fritid, påpekar att Bibeln ideligen uppmanar människor att inte vara rädda.

– Vi är rädda för förändring, för det främmande och det vi inte kan ta på, säger hon.

Ulla Martinsson berättar att hon är agnostiker och att änglar hör till det hon inte tror på. Men hon skulle gärna vilja få besök och bli överbevisad:

– Jag kan tänka: Men Gud, om du nu finns, varför säger du aldrig det till mig?

Flera av kvinnorna påpekar att änglabesök inte behöver vara uppenbara eller dramatiska. Det har de läst i Hebreerbrevet, men det stämmer också med deras egen erfarenhet. En av dem säger:

– Ibland är det så att vi själva får vara änglar för någon annan. Men vi inser det inte, och det är nog lika bra för annars skulle vi nog bli högfärdiga.

Ingegerd Björk har hunnit vara med vid tre bibliologer. Metoden har hjälpt henne att få syn på personer i bibeltexterna som annars brukar hamna utanför strålkastarljuset. Till exempel de rådiga barnmorskorna Shifra och Pua som räddade spädbarnet Mose från avrättning. Faraos dotter som tog hand om Mose var också modig, tycker Ingegerd Björk.

– Inte hade vi såna här diskussioner när jag konfirmerades, inte. Nej, nej. Men varför inte? Jag tycker det är intressant, konstaterar hon.

Hela personalen i Skellefteå pastorat erbjöds att gå en kurs i bibliolog, som en del i församlingsinstruktionens ambition att stärka bibelläsningen. Lena Andersson och Barbro Lundström hörde till dem som nappade, och de är mycket positiva.

– Man vill göra bibelordet levande, det är det som är idén, säger Barbro Lundström och fortsätter:

– Texten har sitt eget värde, den ändrar man inte. Men sen stannar man och funderar: Vad tänker Tomas som var med? Där har vi fritt spelrum.

– Den svarta elden är den trycka texten, det som faktiskt står. Den vita elden är mellanrummen som vi broderar ut, säger Lena Andersson.

Ingenting man säger är rätt eller fel. Det gör heller ingenting om man inte är så talför, för alla tänker saker i sitt huvud
– Lena Andersson, assistent i församlingsarbete

Kommer man bara över oron för att säga ”fel” så blir det bra, menar hon.

– Ingenting man säger är rätt eller fel. Det gör heller ingenting om man inte är så talför, för alla tänker saker i sitt huvud.

Däremot ser Lena Andersson ett möjligt hinder i att kunna bibeltexterna väldigt bra. Då gäller det att kunna vara här och nu och känna efter: Hur är det att vara den här bibliska personen i just den här situationen?

Att förbereda bibliologerna tillsammans är en stor fördel, tycker båda. Då kan de pröva ut var man bäst sätter stopp i texten och vilka bibliska personer man ska välja ut som roller. Det går också att välja ett moln, en sten eller ett djur.

– Bibliologen är ingen sluten bibelstudiegrupp utan ett offentligt möte. Man vet aldrig vilka och hur många som kommer. Men i och med att Barbro och jag jobbar ihop så är det alltid någon med som kan räcka upp handen och säga något. Det hjälper andra att våga, säger Lena Andersson.

– Det vi vill är att skapa en miljö där man får tänka högt och får prata på prov, säger Barbro Lundström.

– Tankarna är fria, luften är fri.

1 Innan man börjar med bibliolog behöver man gå en kurs. Skellefteå pastorat anlitade Eva Eiderbrant, prästvigd i Svenska kyrkan men i dag präst i Schweiz och bibliologutbildare i flera europeiska länder.
 
2 Det är viktigt att våga överraskas, så berätta inte i förväg vilken text bibliologen ska handla om. 
 
3 Skapa så bra rumsliga förutsättningar som möjligt, för att deltagarna ska få här-och-nu-känslan. Vilka störningsmoment finns och hur kan de minskas? 
 
4 Använd mikrofon. Den som inte hör vad som sägs kommer inte tillbaka. Men många vill inte säga sina svar i mikrofonen, så låt bibliologledaren sammanfatta svaren. I en bibliolog återger ledaren alltid svaren med sina egna ord. 
 
5 Fika med eftersnack är inte nödvändigt men kan vara en fördel. Då tycker en del att  det är lättare att prata. De som är tveksamma till metoden får också en chans att tala om det eller höra andra göra det.