Teologi

Den mest högljudda tanken är: ”Jaha, och nu då?”

Foto: Mikael M Johansson

"Jag lever inte för att listan finns. Listan finns för att jag lever."

Eftertanke av Carl Henric Svanell.

Det finns mycket som jag haft en längtan efter att göra, och som jag sen gjort. Det kan ha varit en av alla de där resorna, där jag upptäckt något nytt eller fått se den omtalade byggnaden där ett historiskt skeende utspelade sig. Det kan ha varit en inre längtan att få uppleva att jag gör skillnad, för andra eller för mig själv.

Genom livet har många sådana saker funnits på listan. Att ta studenten, hitta en utbildning, studera, skriva uppsatser, göra musik, hitta en partner, bilda familj, skaffa en bostad och ett arbete, byta arbete, utveckla vänskapsrelationer.

Listan kan fyllas på och göras längre, samtidigt som en efter en av mina punkter stryks. Listan jag gjorde för femton år sedan är inte densamma som i dag eller för fem år sen. Efter ett tag gör jag upptäckten att jag nått en punkt där listan inte längre tycks fyllas på.

Den mest högljudda tanken är: ”Jaha, och nu då?”

Någon sa till mig att runt livets mitt snurrar saker och ting på, och att det kan vara svårt att hitta de där ”kickarna”. Är jag där nu? Stundtals är det som om jag hade tappat min kreativitet, nyfikenhet och förmåga att komma på nya idéer. Om det är så, ska jag i stället anstränga mig att söka förlikning med att saker och ting lunkar på?

Allt det där som jag satt upp på min lista, och som successivt förändrats, tycks hela tiden ha berott på mig och på vad jag åstadkommer och vill. Att det är jag som får idéerna, sätter målen, leder processen, levererar slutprodukten och njuter av segerfesten eller gravölen.

Ska jag ställa mig bland de laglärda och fariséerna eller med tullindrivarna och hororna? 

Min lista kan ur ett perspektiv tyckas vara egocentrisk eller introspektiv. Min lista kan ur ett annat perspektiv anses leda till självutplåning och i stället vara någon annans lista, bara för att jag så gärna vill passa in i den sociala struktur som jag är sprungen ur och lever i.

Så kommer ett av de tillfällen då någon hinner före mig, och ger ett förslag som jag inte tänkt på. Någon som frågar om jag kan gå ut och arbeta i vingården och jag får en chans att svara ”ja” eller ”nej”, och sen göra något av det.

En del saker vill jag göra, och jag gör dem. Andra saker vill jag inte göra, men gör ändå.

Så var hör jag hemma? Ska jag ställa mig bland de laglärda och fariséerna eller med tullindrivarna och hororna?

Jag nådde en insikt i att allt jag gör och har gjort har med andra människor att göra. Jag lever inte isolerad eller frånskild omgivningen. Allt och alla jag interagerar med ger mig stoff till listan som är med och formar mitt liv.

Jag bidrar också med stoff till andras listor – det har jag lärt mig.

Listan du och jag skriver, har i huvudet eller tecknar med händerna har att göra med mänsklighetens struktur för överlevnad.

Jag lever inte för att listan finns.

Listan finns för att jag lever.

Allt det som planeras och genomförs på listan leder inte till självförverkligande eller till andras lycka. Det finns inte heller en mening i allt som sker, men likväl kan erfarenheten ge mig perspektiv som får betydelse. Allt som händer sker i en sammanflätning med omvärlden runt omkring. Både den omvärld vi ser och den vi inte ser.

Som så många av alla dem som vandrat vägen för mig, upptäcker jag att målet med färden kan vara en annan än vad jag först trodde.

OK så långt, men vad väntar nu då?

Carl Henric Svanell
präst

Fakta: 11:e söndagen efter trefaldighet – Tro och liv

Andra årgången:

Amos 5:21−24

Romarbrevet 7:14−25

Matteusevangeliet 21:28−31

Psaltaren 143:6−10

Liturgisk färg: grön

Taggar:

Eftertanke Präst

Läs vidare