Här döptes Jesus

Vissa heliga platser ger stresspåslag. Andra gör andningen djupare.

Solnedgången och den rosaröda himlen vid Jordanflodens sydöstra sida är så magisk att man lätt förlåter ett nyckfullt wifi.

Mitt i ett ökenområde 400 meter under havets yta ligger Pilgrimscentret Bethany beyond Jordan, jordanska lutherska kyrkans pilgrimscenter. Ett naturreservat som befolkas av vildsvin, ökenrävar och en rik variation av fåglar.

Här har man hittat Jesu dopplats, en plats dit pilgrimer redan på 200-talet började vallfärda för att döpa sig och bygga kyrkor. Sedan början på 2000-talet har de gamla kyrkoruinerna grävts fram och nya kyrkor har byggts upp.

Människor från jordens alla hörn vallfärdar hit för att se Jesu dopplats och den öken där han frestades i. För den som vill vandra i hans fotspår leder svenska Jonas och Karin Bodin från pilgrimscentret halvdagsvandringar som startar vid en dopbassäng från 300-talet.

Luften är het och torr. Grönskan torr. Efter en stund passerar vi grottan där Johannes döparen sägs ha bott men också en dopbassäng från 300-talet. Riktigt hur den verkligen användes vet vi egentligen inte i dag.

Nere vid Jesu dopplats har en ortodox kyrka barndop. Bakom dopfunten skymtar Jordanfloden. På den israeliska sidan pågår ett baptistiskt dop.

Diakonen Jonas Bodin är utsänd av Svenska kyrkans internationella arbete för att driva pilgrimscentret Bethany beyond Jordan, som invigdes 2014. Hustrun Karin Bodin arbetar som pedagog och tar även hon emot besökare och pilgrimer som vill vandra med de bibliska berättelserna.

Första gången Jonas Bodin kom hit kände han skräckblandad förtjusning inför platsens dragningskraft.

– Det finns en väldig kraft i platsen och mycket tro inbyggd i geografin. Vi är ju mitt ute i öknen. När jag kom hem sa jag till Karin att vi ska flytta till Jordanien.

– Då sa jag, nej det ska vi visst inte, replikerar Karin. Jag blev inte förtjust förrän jag kom till just den här platsen. Här fanns ett lugn och jag kände att här kan jag bo.

Besökarna är främst grupper från församlingar, stift eller researrangörer från den lutherska delen av världen, men också enskilda som bokar ett dop eller doperinran vid floden. Ibland i samband med en vandring.

– Vi skräddarsyr vandringen lite beroende på vilken grupp som kommer, berättar Karin.

– Vi vill att ett besök här ska kunna bli en livsförändrande upplevelse och ge ökad medvetenhet om regionen.

Allra helst bör man avsätta ett par dagar för en fördjupningsvandring i både arkeologi, historia och bibelberättelser, tycker Jonas Bodin. Han räknar upp fem frön till möjlig förändring under vandringen. Dopet, vatten, ekumenik, religionsdialog och arkeologi. Vilket frö som gror får framtiden utvisa.

Medan en mer traditionell pilgrimsvandring inte handlar så mycket om själva platsen, handlar ökenvandringen om att vandra till en specifik biblisk och arkeologisk plats. Utan den arkeologiska kopplingen skulle man inte förstå vad man ser.

Uppdraget för pilgrimscentret är också att bygga långsiktiga ekumeniska relationer. Nödvändigt eftersom den lutherska kyrkan i Jordanien bara består av 70–80 familjer.

– Vi vill stärka kopplingen till den lokala jordanska lutherska kyrkan men också bygga en relation med andra kyrkor, så att det blir ett mer långsiktigt utbyte åt båda håll, förklarar Karin Bodin.

Lutherska kyrkan ligger uppe på en höjd. En molnfri dag kan ögat skåda ända till Jeriko och Döda havet. Kanske även skönja en glimt av Olivberget i Jerusalem.

Här finns också en armenisk ortodox och en koptisk kyrka men det finns även plats för framtida kyrkor: en syrisk-ortodox, melkitisk och maronitisk.

Dopplatsen, som bara ligger några få meter från israeliska gränsen, hittades i ett område som fram tills fredsavtalet mellan Israel och Jordanien 1994 varit krigszon och militärområde med minfält på både den israeliska och jordanska sidan. Här fanns då inga moderna kyrkor som markerade dopplatsen och den har därför legat i princip orörd sedan de sista pilgrimerna lämnade platsen. Prins Ghasi gav då en arkeolog mandat att göra utgrävningar.

Arkeologerna hittade resterna av stall, härbärgen, kyrkor, kloster och eremitboningar. Men framför allt hittade de platsen där man med mycket stor säkerhet anser att Jesus döptes. Sedan 2015 finns dopplatsen med på Unescos världsarvslista.

Påve Johannes Paulus II utsåg platsen till en pilgrimsplats i det heliga landet. För att försäkra sig om de kristnas fortsatta möjlighet att leva och bo i Jordanien och i resten av Mellanöstern, erbjöd kung Hussein de kristna trossamfunden i Jordanien att bygga kyrkor i området.

– Kristna i Mellanöstern är bra på att fira tillsammans. Ortodoxa, katoliker men också muslimska ledare firar tillsammans på officiell nivå och uppmärksammar varandras högtider. Visst finns det konflikter, men när man är i minoritet är det lättare att hålla ihop, menar Karin Bodin.

– Kungens representant kommer till alla kyrkor och bjuder in alla. Det skapar en större känsla av samhörighet, flikar Jonas Bodin in.

Det finns visserligen tydliga skillnader i hur man använder dopplatsen. Rysk-ortodoxa grupper brukar doppa fötterna i vattnet och fyller flaskor med vattnet från Jordanfloden. Några doppar sig sju gånger i en speciell ritual. De grekisk-ortodoxa går oftast inte i floden utan formar händerna till en skål för att skölja sig med vatten.

– Men man lånar också uttryck i gudstjänsten av varandra. Och man är inte rädd att bjuda in varandra till en nattvardsgudstjänst. En kvinnlig luthersk pastor har delat ut nattvard till katolska präster. Här tar man beslut på individnivå och i stunden är det ingen som reagerar, berättar Jonas Bodin.

Snart hoppas de kunna skapa boendemöjligheter för besökare, kunna erbjuda konserter i utomhusteatern och få skapa en biblisk trädgård med Johannesbröd och andra örter.

Förhoppningen är att relationen med svenska församlingar ska utökas och fördjupas. Många pilgrimer besöker dopplatsen men inte alltid pilgrimscentret.

– Svenska kyrkan har ännu ingen strategisk plan över hur man vill använda dopplatsen. Med tanke på flyktingströmmen från Mellanöstern till Sverige skulle pilgrimscentret kunna användas till så mycket mer, säger Jonas Bodin.