Heja Johannes döparen!

Fantasin väcks direkt när vi med hyrbil når Barranco de Guayadeque – Det rinnande vattnets dal – som är en djup ravin på Gran Canarias östkust. De mjuka, vulkaniska bergsformationerna liknar ju schweizerostar, så fulla av hål och grottor är de. Den elva kilometer långa vägen genom ravinens dal löper brant upp mot öns mittpunkt, tills det slår lock för öronen.

Högt uppe på Montaña las Tierras blir den gångväg och slutligen vandringsled på gamla åsnestigar 1 500 meter över havet. I ravinens bergväggar syns vita och gröna dörrar som i Fylke, författaren Tolkiens sagovärld, där de snälla hoberna bodde. Tvätt på tork fladdrar i klippskrevor. Runt bostäderna lyser och doftar trumpetblommor, mandelträd och silvrig eukalyptus. Fortfarande bor dalens invånare, över hundra familjer, i grotthus som in på 1980-talet saknade moderniteter som el. Vi ska fira midsommar på Gran Canaria och här har vi hyrt en fin grotta på ett rum och kök med panoramautsikt över ravinen och nära till himlens stjärnor.

I hela Spanien firas midsommarafton på det rätta datumet 23 juni. Dagen därpå firas stort El día de San Juan Bautista – Johannes döparens födelsedag – 24 juni, då alla är lediga. I Sverige flyttade de styrande 1953 firandet till närmaste lördag och försvagade därmed festens kristna prägel. På Gran Canaria pågår ett intensivt firande den 21–24 juni som kulminerar med högtidlig mässa i öns kyrkor. Helgonet firas givetvis extra eftertryckligt på platser med kyrkor och kapell som bär hans namn.

Dagen före midsommarafton råder det livlig aktivitet i Barranco de Guayadeque. Eftermiddagssolen lyser vänligt på det lilla kapellet Eremita de San Juan Bautista, ett stenkast från vårt grotthus. Runt kapellet rör sig familjer och det pågår glada barnaktiviteter som säckhoppning och annat skoj. I vinden vajar kanariska och spanska flaggvimplar på linor. En scen är byggd och man har röjt för dansbana. Just nu laddar många kanariska byar upp med en och annan verbena; utomhusfest, som är så vanligt före stora högtider.

När skulpturen av den kära San Juan Bautista lyfts ut ur kyrkan i ett hav av blommor på sitt altare – som liknar en tron – och bärs staden runt jublar

I dag har barnen i Barranco de Guayadeque traditionell poesiuppläsning. De sägs ha blivit så duktiga att lokalteve dykt upp. Journalisterna riggar raskt upp sin utrustning och poeterna tar plats. Sittande i publiken på smått rangliga platsstolar får vi höra poesi om den sköna ravinen. ”Mitt vackra berg är min käraste plats”, läser en flicka allvarligt vid mikrofonen.

Blickarna sveper längs bergets sluttningar och över flodfåran, där vattnet inte rinner lika flödande som förr. För bara drygt femhundra år sedan rörde sig öns urinvånare guancherna eller ”de gamla kanarierna” här. De bodde i grottorna, utgrävda med jordhackor. De firade sommarsolståndet, då eldar tändes framför en stor grotta vid namn Cuatro Puertas (Fyra dörrar), inte långt härifrån.

Där levde heliga jungfrur som offrade getmjölk och honung till naturens alstrande midsommarkrafter. Katolska präster, som följde med de spanska erövrarna hit vid 1400-talets slut, lärde sig kanariernas språk liksom deras seder och de försökte skydda dem mot övergrepp. Att fira midsommar bland urfolkets ättlingar, som många är just här, ger en känsla av vördnad.

Senare blir det rifa (lotteri), dans och mer uppträdanden runt kapellet. Vi har lärt känna några grannar som deltar i festandet. Esteban Rodriguez berättar om den kanariska midsommartraditionen att tända eldar som på de gamla kanariernas tid.

– Vi kanarier har som tradition att hoppa över midsommareldarna. Då lämnar man det onda bakom sig, det bränns bort!

När skulpturen av den kära San Juan Bautista lyfts ut ur kyrkan i ett hav av blommor på sitt altare – som liknar en tron – och bärs staden runt jublar alla: ’Viva San Juan!’

Maria Delmar, som arbetar som pedagog på Museo de Guayadeque, berättar om vattnets betydelse.

– På midsommarnatten sägs allt vatten vara renande. Då badar kanarierna i havet, säger hon allvarligt.

Vi lovar att snart besöka museet, som är beläget vid utkanten av dalen. Där finns en sevärd utställning om urbefolkningen och om platsens flora och fauna.

Midsommaraftonen inleds med strålande sol och en vandring upp till Caldera de los Marteles, en stor vulkankrater där man förr odlade frukt och grönsaker. Utsikten härifrån är bedövande. Middagen intas på Restaurante Guayadeque, en grottrestaurang i området. Efter ett glas sangria bjuds på en ljuvlig sallad med fikon, tropisk ananas och stora räkor (i stället för sill och nubbe). Vidare blir det kanarisk potatis med starka såser och sist frukt med ost gjord på getmjölk.

När den magiska natten kommer bär det av 27 kilometer uppåt östkusten till Playa de los Canteras i Las Palmas. I det ljumma havet plaskar hundratals människor. Ett gäng sjungande gycklare drar förbi. Det rituella badandet under San Juans natt leder tanken direkt till det kristna dopet med nytt liv i Kristus.

Men ännu är natten inte slut. Nästa mål blir Arucas, en småstad som ligger en mil väster om Las Palmas. Längs vägen syns folk runt flammande midsommareldar. Än har de inte krympt så man törs hoppa.

Midsommaren i Arucas firas runt den gotiska jättebasilikan San Juan med den kanariska arkipelagens högsta kyrktorn på 60 meter. Redan för en vecka sedan organiserade kyrkan här en stor romería (lantfest). Odlare från hela ön kom och skänkte mat från sina skördar till öns behövande. Man har även haft konstutställningar och en mängd andra aktiviteter som uppladdning inför midsommarfirandet.

I kväll strömmar ungdomar hit och stämningen är uppsluppen. På en scen framför basilikan pågår en stor rockkonsert till San Juans ära. Inga dyra entréer och inga stängsel. Vi lyckas hitta platser utanför en bar. Klockan tolv på natten blir det ett gigantiskt fyrverkeri från Arucas högsta berg med kaskader av färger över himlen. Vi äter jordgubbsglass och börjar bli sömniga. Tillbaka i ravinen är det fullt ös med musik, dans och skattsalvor. Vi somnar nöjda och tackar Gud för allt.

På Johannes Döparens festdag ska det bli mässa i ravinens kapell och senare en procession, som på många andra håll på ön. Vi väljer att åter vända till Arucas där det ska bli högtidlig mässa i basilikan San Juan, dessutom uppvisningar med kanarisk folkdans och hantverksmarknad hela dagen.

Klockan 12.30 är kyrkan fullsatt, för att inte tala om trängseln vid den efterföljande processionen till högtidlig orkestermusik. När skulpturen av den kära San Juan Bautista lyfts ut ur kyrkan i ett hav av blommor på sitt altare – som liknar en tron – och bärs staden runt jublar alla: ”Viva San Juan!”

Jungfru Maria i vitbroderad mantel med Jesusbarnet i famnen följer efter på en annan tron. Dagen därpå måste vi ta farväl av vårt grotthus på Montaña las Tierras. Utmed kustvägen reser sig Cuatro Puertas, där solens strålar i midsommartid letar sig in genom de fyra öppningarna tills hela grottan lyser.