Högtidliga kyrkliga tillfällesverk

Säg det med toner. När Högalids kyrka i Stockholm återinvigdes i juni, hundra år efter att den stod klar och efter två års nedstängning på grund av renovering, gjordes det med uruppförandet av ett beställningsverk. Högalidsmässan, där Matthew Peterson tonsatt texter av församlingens kyrkoherde Gunilla Lindén.

Tidigare i november firades 100-årsjubileet av Linköpings stifts kyrkosångarförbund. Ett för ändamålet nyskrivet körverk av tonsättaren Kristina Forsman framfördes i domkyrkan.

Under året har också Lunds domkyrka firat 900 år med ett jubileumsoratorium som en del av hyllningsprogrammet. Musiken är skriven av Stefan Klaverdal och verket baserar sig till största delen på texter av författaren Åsa Maria Kraft.

Professorn beskriver genren som "tillfällesverk"

Inte många år tillbaka hittar man ett höjdarår för nyskriven jubileumsmusik. 2017, under reformationsjubileet, skrevs flera beställningsverk för att uppmärksamma reformationens startskott för 500 år sedan. Däribland B Tommy Anderssons Fyra Luther-variationer och Anton Linnerheds Kyrie – Choral – Toccata som uruppfördes i Uppsala respektive Västerås domkyrka.

Mattias Lundberg, professor i musikvetenskap, beskriver genren som brukar gå under termen ”tillfällesverk”.

– Det kan vara årsdagen av en specifik historisk händelse som uppmärksammas. Eller ett ­jubileum för en specifik kyrka, eller invigningen av en ny. Från 1700-talet och framåt har många av de allra största tonsättarna och diktarna skapat synnerligen fina verk i samband med olika jubileum.

Redan på 1500-talet blev tillfällesverken vanliga, både i och utanför kyrkliga sammanhang. En ny rektor skulle installeras, en borgmästare begravas. Händelser som vi i dag kanske inte ser som särskilt märkvärdiga.

Guldåldern för jubileumsmusiken

Andra händelser har varit mer storslagna.

– 1793, inför 200-årsminnet av Uppsala möte, alltså ett slags ­födelsedag för Svenska kyrkan, beställdes flera stora verk, berättar Mattias Lundberg.

Under 1800-talet inträdde den stora guldåldern för jubileumsmusiken. Tidsandan präglades av romantik och tillbakablick. Under 1900-talet var en rad av tidens stora namn inblandade vid tillkomsten av jubileumsmusik- och invigningsmusik – Nathan Söderblom, Hugo Alfvén och Manfred Björkquist.

På 1800-talet skrevs gärna originaldikter till jubileummusiken, på 1900-talet blir det vanligare att använda väl valda bibeltexter.

Jubileumsverken: Ofta ett brödjobb

Inramningen av tillfällesverken är högtidlig. En fest och en högtid står för dörren, uppdraget att komponera är förknippat med prestige. Samtidigt har jubileumsverken ofta varit brödjobb, ett sätt för kompositörerna att få mat på bordet.

Det som utmärker jubileums­musiken är också att det ofta är omfattande verk som framförs av mindre, lokala besättningar, ­säger Mattias Lundberg.

– Det hör till själva poängen att de egna krafterna ska stå för musiken.

Ledord för arbetet har varit delaktighet

Den konstnärliga halten då, hur står det till med den? Enligt Mattias Lundberg är den högre än vad många tror.

– Folk tänker att jubileumsmusiken låter tafflig. En festkantat till jubileet av Gagnefs kyrka, hur intressant kan den låta? Men skälet till att jubileumsmusiken inte spelas är att den är så starkt kontextuell, ibland skriven bara för en viss dag. Den kan inte återuppföras med mindre att man byter texter.

Ett jubileumsverk som överlevt just genom att frikopplas från texten är Wilhelm Stenhammars Sången, från 150-årsjubileet av Kungliga Musikaliska akademien 1921. Sedan många år finns det som orgelverk.

Stefan Klaverdal, som skrivit musiken till 900-årsjubileet av Lunds domkyrka, hoppas att det blir ett verk som bryter mönstret och får längre livslängd. Oratoriet fokuserar mer på kyrkan än på jubileumsaspekten. Här finns till exempel en psalm som kan sjungas separat när som helst, liksom ett antal a capella-satser som kan framföras av körer i mindre format. Redan nu är ett framförande inbokat för nästa år, i samband med en internationell katedralkonferens i Lund.

Ledordet för arbetet har varit delaktighet.

– Körsångarna har varit aktiva i kompositionsprocessen. Jag skrev ett antal teman som körerna fick pröva att sjunga och sedan rösta om, berättar Stefan Klaverdal.

Kyrkorummet viktigt

Han gjorde också en enkät bland vanliga Lundabor om hur de ser på kyrkans roll i staden och om hur de föreställer sig att domkyrkan låter. Svaren på enkäten finns med i oratoriet i form av talkörer.

– Jag ville att verket inte bara skulle vara något som jag levererade utan något som kom till gemensamt, säger Stefan Klaverdal.

För oratoriets framförande spelar också kyrkorummet en viktig roll. En av körerna byter plats ett par gånger, till kyrkans två helgonskulpturer, i samband med texter som handlar om just dem.

Texterna av poeten och Lundabon Åsa Maria Kraft har sin egen tillkomsthistoria. Det var hon själv som hörde av sig till domkyrkan och berättade att hon skrivit ett omfattande diktverk som handlar om en katedral och om kvinnor som restaurerar den.

– Hennes material var väldigt bra. Vi såg hur det hade en teologisk betydelse, och gjorde ett urval. Innehållet börjar som ett besök i domkyrkan, i nutid. Jag har försökt bygga upp bilden av hur man kommer med stadens brus och tempo, in i kyrkan, för att där drabbas av dess stillhet, säger Stefan Klaverdal.

Ska ha konstnärlig kvalitet

I verket finns också ett par riktigt gamla texter, en Mariabön från 200-talet samt en text ur Missale Lundense, som användes i Lund vid tiden då domkyrkan blev till.

Det är tjugo år sedan Stefan Klaverdal gick ut Musikhögskolan i Malmö. Under de år som gått har han tonsatt och komponerat en lång rad uppmärksammade verk, varav flera fått internationellt genomslag.

Att skriva jubileumsmusik skiljer sig inte nämnvärt från annan komposition, menar han.

– Precis som med andra verk vill man att det ska ha konstnärlig kvalitet och att det ska tala till den som lyssnar. Det som skiljer sig åt är kanske formatet. Jubileumsverk görs för ett högtidligt ändamål, det måste manifesteras musikaliskt på något sätt.

En rik och viktig genre

Kyrkliga jubileum kommer sannolikt alltid att uppmärksammas. Men för en av underkategorierna i genren tillfällesverk ser det inte så hoppfullt ut. Det gäller invigningsmusik. I framtiden kommer det att bli vanligare att gamla kyrkor tas ur bruk än att nya kyrkor byggs.

Frågan är om det också kommer att ge upphov till en ny musikalisk kategori – en form av avsakraliseringsverk?

Mattias Lundberg ser skäl både för och emot.

– Jag tror att det skulle kunna finnas ett behov av att få blicka tillbaka. I en kyrka som ­varit i Svenska kyrkans bruk i flera hundra år kan det kännas respektlöst att liksom bara släcka ljuset och gå därifrån.

Samtidigt konstaterar han att det rent teologiskt finns, i kyrkohandbokens del två, en ordning för ibruktagande av kyrka men ingen för tagande ur bruk. Dessutom är det inte ovanligt att kyrkor som säljs tas över av andra samfund och att lokalerna på så sätt fortsätter att fungera som en form av heligt rum.

Vad gäller fortlevnaden pekar han i stället på en annan faktor: sitt eget skrå.

– Vi musikhistoriker borde lyfta upp och titta på jubileums­musiken mycket mer än vad vi gör. Det är en rik och viktig genre, säger Mattias Lundberg.