I utkanten lär vi oss leva i omvändelse

Omvändelse var ett centralt begrepp för Jesus, och en viktig del av hans budskap: ”Guds rike är nära – omvänd er” som det står i söndagens evangelietext (Markus 1:15).  

Bokstavligt går ordet för omvändelse på grekiska att översätta med ”tänk annorlunda”. Detta är en nyckel för kyrkan i framtiden: att vi vågar tänka nytt och annorlunda, och inte som alla andra. Ja, här ligger en hemlighet förborgad, som blir extra tydlig när man tittar på kyrkohistorien. 

Det är nämligen ofta i periferin och i utkanten som det spännande sker. Inte i Jerusalem utan i Galileen, inte i Rom utan i Assisi, inte i Uppsala utan i Torsby. 

Den ryske författaren Joseph Brodsky har i ett sammanhang skrivit om ”utkantens hemlighet”. Hur utkanten inte är den plats där tillvaron tar slut, utan tvärtom är den plats där vi kan möta en annan verklighet. En plats där vi kan tänka nya tankar, ja, en plats där vi kan tänka annorlunda.

Berättelsen om David och Goljat är ett utmärkt exempel på detta. Men det är inte berättelsen om hur David hugger huvudet av Goljat som jag tänker på, utan det som händer precis innan, i Första Samuelsboken 17:38-40:

”Så klädde han [kung Saul] David i sina egna kläder och satte på honom en hjälm av brons och ett harnesk. Sedan spände David fast svärdet utanpå kläderna och försökte gå i rustningen – det hade han aldrig tidigare prövat. ’Nej, med allt det här kan jag inte gå’ sade han till Saul, ’jag har aldrig gjort det förr’. Och så lade han av sig rustningen. Han tog sin käpp, valde ut fem släta stenar i bäcken och stoppade i sin herdeväska, sin ränsel”.

Och jag tänker: hur hade kampen mellan David och Goljat slutat om David hade mött jätten med kung Sauls rustning, så som alla förväntade? 

Men David tar inte på sig en rustning som inte passar, han går i stället till det som är hemma för honom. Han tänker annorlunda, kanske just därför att han själv är ett oväntat val som kommer från en oväntad plats. 

På så sätt vågar han lita på att Gud kan använda honom, att det som syns litet kan besegra det som tycks omöjligt att besegra. 

Som ledare och som kyrka kommer vi annars lätt in i bilden av att ett framgångsrikt ledarskap saknar misslyckanden och tillkortakommanden, att framgångsrika ledare saknar svaghet. 

Så är det inte: ”Det som ingenting var utvalde Gud” som det står i Första Korinthierbrevet 1:28.

Liksom David får vi öva oss i den svåra konsten att tänka annorlunda – att leva i omvändelse. För som det var med David, så är det för oss som individer och som kyrka generellt: det handlar om att identifiera sina styrkor, och sedan använda sig av dem. 

Framför allt kan man lära detta: att i striden akta sig för att ta på sig en rustning som passar någon annan, men som inte passar mig. Ta inte ta på dig en rustning som inte passar, hur storslagen och imponerande den än må se ut i omvärldens ögon. Var dig själv! Vi kan lita på att Gud kan använda oss ändå, trots våra svagheter och tillkortakommanden. Gud tänker annorlunda.

Och det är just detta som är utkantens hemlighet: det är bara genom att vara i och komma från utkanten som man kan förstå att en jätte kan fällas med en slunga och fem släta stenar.

Ja, det är i utkanten som vi lär oss att tänka annorlunda och leva i omvändelse. Och då kan vi be:

Gud
Du som är utkantens Gud,
Lär oss att leva i omvändelse.
Hjälp oss att tänka annorlunda.
I Jesu namn,
Amen