Svenskar minst religiösa i Europa

Det påstås numera i den politiska debatten ofta att Sverige skulle ha någon form av unika värderingar som gör landet förmer än andra. Den nuvarande regeringen försökte skapa en svensk kanon och tänker framöver plocka in avsaknad av dessa som en grund till utvisning av utländska medborgare i landet. Man framhäver bland annat jämställdhet utan att egentligen bevisa eller styrka varför vi skulle vara värdiga denna självutnämnda titel som mer jämställda än andra.

Den så kallade European Social Survey mäter inställningar och vanor hos medborgare i 28 länder med några års mellanrum. Det är ett utmärkt verktyg för att undersöka olika nationers särart kopplat på totalt 680 frågor. Urvalet är totalt mer än 40000 individer varav 1175 från Sverige. Detta ger en statistiskt säkra svar och en hög grad av insikt.

Om man helt enkelt kollar vilka frågor som svenskarna har svarat antingen högst eller lägst tecknar sig en intressant bild. För kyrkan bör svaren på frågan om hur ofta folk ber utanför religösa samlingar och hur religiös är du inge viss oro, då vi ganska klart har svarat lägst av alla båda dessa. Svenskarna ber i genomsnitt mindre sällan än ens under alla högtider, att jämföra med Cypern där befolkningen ber mer än en gång i veckan även utanför församlingarna. 

Vad gäller religiositet placerar vi oss strax under 3 på en skala från 0 till 10 där Cypern igen ligger högst på 6.7, men även till exempel Tyskland ligger en hel poäng över på 3.9. 

Man kan dessutom se på frågan om man tillhör en viss religion hamnar Sverige näst lägst med 32 procent bara före Nederländerna.

Vilka andra frågor fyller då det tomrum andra länders medborgare har i sin gemenskap med de troende? 

Svenskar ligger högst på två mycket tydliga områden, nämligen intresse för politik och minst traditionella könsroller. Genomsnittssvensken är ”quite interested“ av politik (Ungern lägst med ”hardly interested“), 92 procent av de svarande uppger att de röstade i det senaste valet (bara 54 procent i Frankrike!), och 69 procent känner sig närmare ett parti än de andra (endast 29 procent i Lettland...)

Det kan nog inte finnas några som helst delade meningar om att vi till högre grad än andra har mer intresse för den värdsliga makten än den himmelska. Intressant nog har priderörelsens kampanjer och transdebatterna även satt tydliga spår i opinionen kanske allra mest i Sverige, då man har lägst andel som håller med om att ”könet har stor betydelse för hur jag ser på mig själv“ och ”kvinnor ska skyddas av män“. 

Här finns det någon samstämmighet mellan Tidöpartiernas ideer om jämställdhet som en typisk svensk värdering, men knappast i den mening som de har tänkt det…Frågan är då vilka är de slutsatser kyrkan borde dra utifrån dessa resultat och kan man säga att det beror på samhället eller sina egna aktioner? 

Jag överlåter till människor med bättre insikt att överväga detta, men min personliga mening är att kyrkan bör inspireras av socialt aktiva församlingar i frågor som ligger nära det kristna budskapet och våga ta ställning mot makten som till exempel senast i USA där flera kyrkor tog aktivt del i kampen mot ICE-truppernas brutalitet. 

Vem är Sveriges Budde eller Bonhoffer? 

Det överdrivna engagemanget i Pride från kyrkans sida under senare år har uppenbarligen inte lockat särskilt många och det bör diskuteras varför just denna rörelse ska blåstämplas av en statlig kyrka. Om man ser ännu närmare på vilka som faktiskt har svarat högst på frågorna om religion så är det mycket intressant att det finns en klar gradient till förmån för äldre personer med låga inkomster längst högerut på den politiska skalan som mest aktiva och visar störst intresse för religion. 

Med andra ord har den svenska (och andra europeiska kyrkor) precis som vänsterpartierna förlorat en stor del av de tidigare progressiva medlemmarna till politiska högerextrema ideologier som inte har mycket med Jesus budskap att göra. 

Det kan man inte stoltsera med på något sätt.

Håkan Lane