Låna barnets lekfullhet och hör hur helgonen ropar

Foto: Emma Larsson

Andra hållet! ropar de. Andra hållet! Och när vi vänder oss om står Jesus där. Anna Alebo skriver veckans Eftertanke.

Andra hållet, ropar lille H när han kommer farande på sin röda sparkbil genom hemmet. Det är när han närmar sig en vägg som tvååringen i ett mycket tidigt skede låter oss andra veta att han snart kommer att bromsa in och vända ekipaget.

Andra hållet! Om och om igen ropar han, alltid en god stund före den hotande kraschen. Allt sker i en bubblande glädje över leken och livet. Tillsammans med lille H blir nuet den enda intressanta platsen att vara på och hans lek den bästa förkunnelsen. Han säger ju samma sak som Jesus hela tiden viskar i mitt och mänsklighetens öra, men som så ofta riskerar att drunkna i alla andra ljud i oss och kring oss. Andra hållet!

Det är lätt att känna sig ensam och modlös när så många talar om en värld som mörknar. En del av oss reagerar med sentimentalitet och dröjer gärna kvar i hur det var förr i tiden. Just denna helg när vi tänder ljus och minns alla som vandrat hem till Gud kan det vara lätt att söka tröst antingen i det förgångna eller i en kommande himlatillvaro. Andra av oss drar på rustningen och försöker bära striden mot mörkret på sina egna axlar.

Man ska inte mer se våld i ditt land, förtryck och förödelse inom dina gränser. Dina murar ska du kalla ”räddning”, dina portar ”lovsång”, skriver Jesaja i en av dagens texter. Profetens ord läses ofta som om de handlar om ett visst land eller folk. Orden riskerar då att hålla distans till mig och den egna möjliga förvandlingen av mitt liv.

Vad händer om portarna inte längre behöver heta modlöshet, sorg och rädsla utan i stället får heta lovsång?

Vad händer om jag i stället låter orden riktas till mig själv? Om landet som profeten Jesaja talar om är mitt eget inre landskap som Gud längtar efter att jag ska upptäcka, inta och för evigt äga. Att det är mina egna portar, de som både leder in mot mitt innersta och ut i världen, som ska få nya namn. Vad händer om portarna inte längre behöver heta modlöshet, sorg och rädsla utan i stället får heta lovsång?

Det är som om Gud inrett en inre hemlig Fredens verkstad i varje människa. En mötesplats där jag tillsammans med den kärleksfulla Vännen kan undersöka vad som skapar fred både inne i mig själv och i världen omkring. Här finns ofta ett intimt samband.

Som en del av den dagliga omvändelsen kan vi tillsammans se tillbaka på det senaste dygnet. En bra fråga att ställa är, vad av allt jag sagt, gjort eller erfarit har lett till ökad tro, hopp och kärlek i mitt eget liv, i mina medmänniskors liv och i världens liv. Detta är ofta ett tecken på att jag är i samklang med Guds vilja och längtan.

Och på samma sätt se på det jag sagt, gjort eller erfarit det senaste dygnet som inte lett till ökad tro, hopp och kärlek i mitt eget liv, i mina medmänniskors liv och i världens liv. Detta är ofta ett tecken på att jag här inte varit i samklang med Guds vilja och längtan.

Hebreerbrevets författare påminner oss om att vi inte är ensamma i vår längtan efter att följa Mästaren. Vi är omgivna av en sky av vittnen. Om vi lånar en gnutta av barnets välsignade lekfullhet kan vi ana hur helgonen ropar till oss när vi riskerar att fly från nuet in i dåtid eller himmelstid eller in i en föreställning om att vi ska eller kan bära allt på våra egna axlar.

Andra hållet! ropar de. Andra hållet! Och när vi vänder oss om står Jesus där.

Anna Alebo
präst

Fakta: Alla helgons dag – Helgonen

Andra årgången:

Jesaja 60:18−22

Hebreerbrevet 12:1−3

Matteusevangeliet 5:13−16

Psaltaren 126

Liturgisk färg: vit

Taggar:

Eftertanke

Senaste artiklar