Så ska männen lockas till kyrkan

Var är alla män? Det undrade Härrydaprästen Jörgen Magnusson efter att i slutet av januari ha bjudit in till samtal om livet, tron och manlig identitet utan att en enda deltagare dök upp.

Händelsen, som uppmärksammades i lokalpressen, har gett ringar på vattnet i form av en diskussion om varför männen sviker kyrkan.

Eller som det snarare borde beskrivas – ännu en diskussion om varför männen sviker kyrkan.

För återkommer gör den. Frågan är vari det grundläggande problemet består. Ligger felet hos kyrkan? Hos männen? Eller i vår syn på status?

Den nedsättande tonen ett problem

Kyrkohistorikern Martin Nykvist hör till dem som anar en undermedveten värdering. Han intresserar sig i sin forskning särskilt för frågor om genus och manlighet.

– Vad är dilemmat med att kyrkan är en kvinnodominerad domän? Handlar det om att alla erfarenheter måste få finnas eller lever någonstans tanken kvar om att kyrkan för att upplevas som relevant måste bäras av män?

När han talar inför kyrklig publik kan han höra repliker som ”går man på en söndagsgudstjänst är det ju bara kvinnor där”.

– Jag ser reaktionen som en påminnelse om kyrkans patriarkala arv. Den nedsättande tonen finns kvar. Och det är ett problem.

"Finns många stereotypa föreställningar"

2019 kom hans avhandling om Kyrkobröderna, ett svenskkyrkligt lekmannaförbund. I den analyserar han rörelsens utveckling från starten 1918 och sextio år framåt. Kyrkobrödernas syfte var att väcka och stärka männens kyrkliga intresse.

Parallellerna till dagens situation är många, säger Martin Nykvist.

– Det slående med diskussionen kring händelsen i Härryda är hur mycket det påminner om samtalet för hundra år sedan.

Det handlar inte bara om synen på grundproblemet, säger han, utan också i vad man ser som lösningen, nämligen att män inte är intresserade av att sitta runt ett bord och prata utan vill göra något.

– Bilden av män som praktiskt orienterade är inte ett problem i sig. Men det finns många stereotypa föreställningar om vad det är att vara man och om att alla män är intresserade av en specifik sak. Risken är att man målar in män och manlighet i ett hörn genom att arbeta på det sättet.

Oro för kyrkans feminisering

Då som nu oroade man sig för kyrkans feminisering, en tes som introducerades även i forskningen på 1970-talet, berättar Martin Nykvist. Precis som i dag utgick Kyrkobrödernas analys från en utveckling där man såg hur kyrkan rörde sig mot relationella, människovårdande och så kallat mjuka ­värden, och där man oroade sig för konsekvenserna av det.

I debatten efter händelsen i Härryda har bland andra Svenska Dagbladets Josefin de Gregorio pekat på att män föredrar mer apologetiska sammanhang än vad som oftast erbjuds i dag. Iakttagelsen ligger i linje med en förekommande uppfattning om att Svenska kyrkans betoning på öppenhet och sökande gör att den väljs bort till förmån för katolska och andra fromhetstraditioner som uppfattas som tydligare och mer intellektuella.

Martin Nykvist är tveksam till den verklighets­beskrivningen.

– När jag möter manliga studenter som närmar sig katolsk tradition är det lika mycket mystiken de lockas av. Mäns intresse för tro handlar inte bara om det logiska och dogmatiska utan också om mot­polen till det.

Riskerna med riktade träffar

Dessutom har man i katolska länder och sammanhang bekymrat sig lika mycket för kyrkans ­feminisering som i svenskkyrkliga eller protestantiska miljöer, påpekar han.

Nej, snarare är anklagelsen om den ”omanliga” kyrkan lika gammal och utbredd som kyrkan själv, säger Martin Nykvist. Redan i Romarriket provocerade kristna med sitt ickevåldsideal, menar han. Kyrkans pacifism ansågs omanlig.

– Det har alltid funnits något som rimmar illa med kristendom och manlighet. I kristen tradition finns en stark betoning på ödmjukhet och tålamod, dygder som uppfattats som feminina. Det är värden som man inte bara kan stryka bara för att man vill locka män.

Vad betyder det, att det är fel med kyrkliga man­skaféer? Nej, så enkelt är det inte, menar Martin Nykvist. Att rikta sig mot olika målgrupper är inget konstigt, det sker ständigt i form av barn- och ­äldre­verksamhet till exempel.

– Jag tror det är viktigt att det finns utrymme att samlas kring frågor om manlig identitet. Men man ska vara medveten om att man också riskerar att spä på idéer om att kvinnor och män av naturen är olika.

Industrimodern manlighet

Vid Chalmers högskola finns Martin Hultman. Han har forskat om mäns relation till klimatfrågan, ett område som liksom kyrkans verksamhet har generellt sett lättare att attrahera kvinnor. Med Hultman som mentor har ekopedagogerna Ingrid och Nikolas Berg i materialet Skapa fred med jorden tagit fram en metod för samtalsgrupper i församlingar. ­Materialet bygger bland annat på Svenska kyrkans biskopsbrev om klimatet.

Martin Hultman ser en rak linje mellan mäns förmåga att ta sig an klimatkrisen och att våga tala om existentiella frågor. Han menar att båda är avgörande för mänsklighetens framtid och därför hör hemma i kyrkan.

– Vi ser tydligt i vår forskning att den industrimoderna manligheten är väldigt dålig på att förstå klimatkrisen som en existentiell fråga.

”Den industrimoderna manligheten” är termen för den mansroll som varit norm i industrisamhället och som sett mannen som separerad från både ­naturen och kvinnan.

– Det sättet att vara man kan inte fortsätta längre för då kommer planeten att förstöras helt och hållet, säger Martin Hultman.

Tror kyrkans utmaning hänger ihop med mansrollen

Att kyrkan har svårt att locka männen hänger ihop med denna mansroll, menar han. Det är en maskulinitet som inte är van att artikulera de ­djupare livsfrågorna. Martin Hultman värjer sig samtidigt vid att beskriva dem som ”mjuka värden”, och på så sätt kvinnligt kodade. Ta klimatkrisen, säger han. Sedd som existentiell överlevnadsfråga kräver den både ledarskap och beslutsamhet, det vill säga traditionellt manligt kodade egenskaper.

– Det vi ser genom materialet som vi tagit fram är att det går att nå män och att få dem att komma igenom de här blockeringarna. Metoden bygger på att man både pratar övergripande om klimatforskning och personligt om känslor och upplevelser och sin roll i klimatkrisen.

Vad innebär det för hur kyrkan kan tänka kring hur man utformar sin verksamhet för att attrahera män?

– Att man ska blanda praktik med samtal. Vi har haft framgångsrika studiecirklar där vi utforskat frågorna genom att upptäcka något i naturen, som en våtmark som bearbetas för att kunna binda mer koldioxid. Jag kan tänka mig att det finns massa ­sådana saker man kan göra i en kyrklig kontext.

"Kyrkan har överlag haft svårt att engagera människor"

Martin Hultman berättar till exempel om hur de som arbetat med Skapa fred med jorden arrangerat pilgrimsvandringar parallellt med djupare samtal.

För Jörgen Magnusson, prästen i Härryda församling, var ambitionen med inbjudan självklar: En kyrka som vill nå mänskligheten i stort måste också vilja locka männen. Hans analys av varför man inte lyckas handlar om en kyrklig värld som blivit mer relationell samtidigt som kyrkans status dalat.

Martin Nykvist håller med om att frågan om status dessvärre är kritisk.

– Kyrkan har överlag svårt att engagera människor. Det syns kanske allra tydligast hos männen som både historiskt och än i dag har många andra sociala arenor att utöva inflytande i, och där kyrkan för­lorar i konkurrensen.