Prästens lågmälda kreativitet påverkar dopets gestaltning

– Jag har velat visa att även om handlingsutrymmet kan verka litet så händer det mycket vid den enskilda prästens eller pastorns gestaltning. Det finns en lågmäld kreativitet som påverkar hur ­dopet de facto faller ut.

Joel Appelfeldts forskning bygger på två grundläggande iakttagelser. Den ena: Att närmare ­tusen svenskar döps varje vecka. Den andra: Att trots dess teologiska särställning har få undersökt hur dopet i praktiken går till.

Nyligen lade han fram sin avhandling, Dopet som hantverk: Gudstjänstkreativitet och liturgisk taktik i Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan, vid Enskilda högskolan i Stockholm.

Kreativiteten finns alltid med

När man talar om kreativitet i liturgiska sammanhang handlar det ofta om behovet av nyskapande, menar Joel Appelfeldt. Som om det där med kreativitet var något man kan välja eller välja bort. Men kreativiteten finns enligt Joel Appelfeldt alltid med, i varje dophandling.

Samfundens handböcker är den givna ramen. Samtidigt utspelar sig varje dop i ett unikt sammanhang sett till tid, miljö och deltagare.

– Tittar man flyktigt tänker man ”jaja, de gjorde som det står i boken”. Men börjar man djupstudera ser man det komplexa mötet mellan prästen eller pastorn, de ibland kyrkovana deltagarna och handboken. Det har varit fascinerande att se alla de sätt som präster och pastorer använder för att vara kreativa i det lilla.

Forskning: Inspiration från svenskkyrklig tradition

Till uppfinningsförmågan hör inte minst ett ekumeniskt anslag, berättar Joel Appelfeldt. I sin forskning mötte han exempel på hur pastorer i Equmeniakyrkan hämtar inspiration från svenskkyrklig tradition.

– I Equmeniakyrkans handbok nämns dopljus, eller Kristusljuset, som de kallar det. Men man har inga böner kopplade specifikt till ljuset. Ett par av de pastorer som jag har studerat hade då plockat in liktydiga formuleringar som finns i Svenska kyrkans handbok.

Idéflödet rör sig även i motsatt riktning. Joel Appelfeldt berättar om hur en präst tagit intryck av baptistisk doptradition. Inte genom att döpa baptistiskt, men i sitt sätt att betona lärjungaskapet som tema i dopet.

Vill bidra med reflektion

Teoretiskt lutar sig Joel Appelfeldt mot bland andra Michel de Certeau och Jonna Bornemark, båda filosofer. Genom dem speglar han dopet mot det skapande som finns dolt i vardagens sysslor, som matlagning och promenader, och analyserar vad det är för typ av kunskap som kommer till uttryck i dopet.

– Jonna Bornemark har skrivit mycket om omdömet och den praktiska kunskapen, och nämner prästrollen som ett yrke där omdömesförmågan är betydelsefull.

Nu hoppas han att avhandlingen kan bidra till reflektion inom kyrkorna med dess präster och pastorer, men också inom akademin med dess ut- och fortbildningar.

– Vi behöver ett språk för vad det är som händer i dopgudstjänsten. Det finns hur mycket som helst skrivet kring prediko­hantverket, det ses som något man utvecklas i. På samma sätt kan vi också tydligare reflektera kring dopet, som är en central del av vad det innebär att var pastor och präst.