Vi vill förtjäna kärlek – inte villkorslöst ta emot den

Jag har ju dragit upp honom ur vattnet, utbrister Faraos dotter. Jag har räddat honom, han skall vara som min son.

Jag vet en kvinna som kan amma honom, säger Miriam som fanns vid sin lille broders sida. Så blev Moses rätta mamma hans amma.Tre kvinnor räddar var och en på sitt sätt livet på gossen Mose.

Att bli räddad till livet är väl det största en människa kan vara med om. Det är så stort att det nog bara till fullo förstås av den som får uppleva det.

Att låta sig döpas eller att bli döpt som barn i den kristna traditionen är menat att vara en allvarlig och djupt meningsskapande rit. Jag är lycklig över att åter få tillfälle att begrunda och ta till mig dopets verkliga innebörd. Den gamla kristna seden med att den som döps dras ner i vattnet för att känna på dödsångesten och sedan lyfts upp ur vattnet, symboliserar detta med att bli räddad till livet. Det kan tyckas lite skrämmande brutalt och framför allt väldigt långt ifrån Svenska kyrkans ritual för barndop. Likväl förtydligar det dopets tänkta innebörd. Frågan är väl hur många av oss som upplever att vi behöver räddas till livet?

Johannes döparens framfart gör mig lite på min vakt och samtidigt fascinerad och intresserad. Han ryter ifrån och kallar människorna för huggormsyngel. Han manar till bättring och omvändelse. Det är tänkvärt. Vad skulle han ha sagt i dag?

När Jesus vill bli döpt av honom så backar han. Inte ska jag döpa dig? Nej, jag är inte värdig! Det tror jag att många av oss med rätta hade tänkt och sagt om Jesus hade velat bli döpt av oss. Men Jesus står på sig. Det här med värdighet går inte först. Jesus säger något om rättfärdiggörelse. Det har tolkats av teologer som ett led i Jesu frälsningsverk.

I det kristna dopet får vi alla del av Kristus. Vattnet, blodet och den helige Ande. Den helige Ande visar sig som en duva när Jesus döps och säger med klar röst. Denne är min älskade son.

Pröva på allvar att tänka tanken att du är älskad av Gud, som ett barn som älskas med villkorslös kärlek av föräldrarna. Det är svårt att ta emot. Vi vill så gärna förtjäna att älskas. Om man vågar och vill tro på kärleken, den villkorslösa kärleken från Gud, så finns ingen starkare kraft i världen. Konsten är att ta emot.

Dopet är en allvarlig glädjefest.

Inte i rosa och ljusblått utan i klarrött som blod och genomskinligt som livgivande vatten.

Med den helige Andes vingslag och utrop om kärlek, mening och om att älska och bli älskad.

Maria Hjortstorp
diakon