Bara Guds kärlek kan minska Mammons makt

Den första från Andra Mosebok handlar om dansen kring guldkalven, om hur människor skapar sig sin egen gud av sina rikedomar och tillber den avguden. Denna berättelse är den verkliga syndafallsberättelsen i vad vi kallar Gamla testamentet.

Vem dansar i vår tid inte kring guldkalven? Vem kan undvika det? En planet där den välbeställda delen av befolkningen lever över planetens samlade tillgångar utan hänsyn till att det blir allt mindre över för resten, är det inte en avgudaaktig dans kring guldkalven?

Under allas vår livstid har under de senaste två decennierna en enorm resursöverföring skett från de fattiga till de rika. I dag äger 87 personer tillsammans mer än halva jordens befolkning! Och vi har inte kunnat hindra det? Tvärtom är det många som försöker intala oss att denna ekonomiska ordning trots sina begränsningar är den bästa möjliga, också för de fattiga! Det är bara att ge sig till tåls!

Och så säger Jesus i evangeliet att vi inte kan tjäna både Gud och Mammon. Är det inte just tjänst åt Mammon vi gör när vi sitter fast i de rådande, kraftfulla och allsmäktiga ekonomiska strukturerna? Även om vi köper rättvisemärkt när detta finns som alternativ, så är vi ändå klädda och försörjda på fattiga människors arbete, där förtjänsten bidrar till att rika blir rikare hela tiden.

Mammon är alltså den andra kraftfulla metaforen som utövar sin makt över oss. Från början ett arameiskt ord som betyder egendom och rikedom, det som vi har men inte behöver för att försörja oss med kläder, föda, hus och hem. Sedan har ordet spridit sig till en lång rad språk, och då med den färgning Jesus ger begreppet. Mammon blir girighetens makt över våra hjärtan, en konkurrent till Gud.

Ni kan inte tjäna både Gud och Mammon! Orden riktar sig alltså till oss som vill tjäna Gud och lever under en neoliberal ekonomisk världsordning. Hur ska vi hantera den inbyggda konflikten utan att gå sönder? Är det så att vårt inre öga är grumlat så att vi inte ser verkligheten som den är? Flyr vi in i inre andlighet för att vi inte klarar av att möta utmaningen? Eller förvandlas vi till ytliga moralister som söver hjärtats anklagelser med fullt synliga manifestationer?

Kanske ligger det ändå en hoppets utväg i Jesu ord: där din skatt är, där kommer också hjärtat att vara. Det handlar om den gamla livsvisdomen att älska Gud över allting. Eller ha modet att följa Augustinus med sitt: Älska Gud och gör vad du vill!

Att älska Gud kan knappast vara något metafysiskt och osynligt, även om Gud är osynlig. Det handlar om att se Gud i alla ting, i alla människor och alla situationer. Om detta är vår kropps lampa, vårt inre öga, så kan vi ju inte annat än leva kärleken till allt och alla. Eller uttryckt på ett annat sätt: att älska det som Gud älskar.

Om vi övar oss i en sådan kärlek kanske Mammon förlorar sitt grepp om oss, hur starka strukturerna än är. Det är ju inte pengar som är onda, det är kärleken till pengar som är roten till allt ont! (1 Tim 6:10). Gud tycks vara det enda botemedlet mot världens obalans. Och därmed kärleken!

KG Hammar
ärkebiskop emeritus