Evangelium enligt Maria – blommorna berättar

På ängen växer vallmo och borstnejlika. I lunden; smultron och viol. Och dagen till ära har den vita liljan slagit ut, den blomma som allra starkast förknippas med den heliga jungfrun. Alla säger de något om Maria eller Kristi passionshistoria.

– Blommornas namn fascinerar mig och jag ville göra något berättande. Så när jag blev tillfrågad att göra en trädgård kom idén ganska snart. Men först blev jag chockad. Täppan är på femhundra kvadrat, som en mindre villatomt. Det största jag har gjort, berättar Karin Berglund när hon visar runt i de prunkande odlingarna.

Men hon behövde inte vara orolig. Det finns närmare niohundra växter som förknippas med Maria på olika vis. Det var ju så att när Norden skulle kristnas framåt 1000-talet tog kyrkomännen växterna till hjälp, både för att undervisa och för att förankra den nya läran i folkdjupen. De blommor som dittills helgats åt kärleksgudinnan Freja knöts nu i stället till Maria – och redan under Antiken kunde samma växt ha tillskrivits de antika kärleks- och fruktbarhetsgudinnorna.

– Genom växterna kunde svåra och abstrakta begrepp som jungfrufödsel och själavandring göras greppbara och begripliga. De allra flesta var ju analfabeter på den tiden. Växterna fick samma uppgift som kyrkornas väggmålningar och berättade om Jesu liv och lidande, apostlagärningar – och om Maria.

Klostren kristnade den svenska floran, som en annan författare, Harriet Hjort, så träffande har sammanfattat det. Och genom klostren blev daggkåpan Jungfru Marias kappa. Liljekonvaljen blev hennes örhängen och gullvivan blev Jungfru Marias nycklar.

Andra blommor förknippades med hennes fingrar, hår, hennes kyrkoljus eller ögon. Många väldoftande blommor som ros, timjan och rosmarin knöts till Maria och vita blommor fick givetvis symbolisera hennes oskuld och jungfrulighet. Blå blommor fick heta Jesusbarnets ögon eller Jungfruns ögon.

Plötsligt blir det liv och rörelse i trädgården. Barnen på ett fritids intill kommer förbi och nu letar de smultron och sätter näsan i luktärterna och bryr sig inte ett dugg om vad de kan tänkas symbolisera. Karin strålar. Det var just så här hon hoppades att trädgården skulle bli; en samlingspunkt och ett samtalsämne när Lerums-borna kommer förbi på hundpromenad eller på joggingturen.

– Himla fint, tycker Margareta och Inga som passerar med litet barnbarn i vagnen.

Växtrum i Lerum heter initiativet och kommer från Lerums kommun, en ung sovstad intill Göteborg som uppstått genom sammanslagningar på 1970-talet och som söker ny identitet och samlingspunkter. Längs den stilla Säveån har man därför bjudit in olika trädgårdsprofiler att anlägga en personlig täppa som kan engagera och skapa mening och bilda ett nytt promenadstråk.

Förra året gjorde Hannu Sarenström och Simon Irvine var sin täppa, och i år stod Karin Berglund och André Strömqvist på tur. Tillblivelsen är lika viktig som resultatet. Till sin hjälp har idégivarna haft ideella krafter från närsamhället. Lerumsbor lär känna varandra bättre, knyter band och blir stolta ambassadörer för ”sin” trädgård. Tanken är täpporna ska bli fler för varje år.

För Karin Berglund var valet enkelt. Allt sedan sedan tidigaste universitetsstudierna i konsthistoria har hon intresserat sig för förhållandet mellan människa, religion och natur. Det är ett återkommande tema i hennes böcker som: Lust och fägring, Med fingrarna i jorden, Blombok och i den stora Linné-boken som tog sju år att skriva.

– Fast Linné gjorde rent hus med Maria-växterna, allt det katolska och religiösa och valde andra namn när han systematiserade floran. Även om många namn har överlevt i folkliga sammanhang.

Genom historien har Maria haft många namn och skepnader. Ibland har hon framställts som Himmelrikets drottning, klädd i kungligt blå mantel. Andra gånger är hon den ödmjuka och tåliga, den kyska. Men hon skildras även som Vår Fru, den goda husmodern, och en del av växterna berättar lika mycket om medeltida vardagsliv som om Jesu moder.

Många blommor liknas vid nyttoföremål som spinnrock, karda, förkläde, tofflor och sänghalm och ger bilden av Maria som den goda husmodern med gårdens och matkällarens nycklar i bältet.

– För människorna på medeltiden var symbolerna tydliga och växterna blev en rebus som lätt kunde dechiffreras, tillägger Karin Berglund.

Alla de viktiga symbolväxterna finns med i hennes trädgård i Lerum. Men där växer även blommorna som syns på religiösa målningar av Maria från medeltiden och renässansen. Där sitter hon ofta i en trädgård när hon tar emot budet att hon ska föda Guds son och ängeln Gabriel överräcker en symbolisk vit, obefläckad lilja.

Utanför på ängen eller i trädgården växer blommor som lavendel, vallmo och iris. Så är det exempelvis på renässansmålningen ”Bebådelsen” av konstnären Fra Angelico. Samma motiv målade Leonardo da Vinci kring mitten av 1400-talet.

– Genom de här växterna flyttade hela det palestinska landskapet in i vår skandinaviska natur. Eller så målade konstnärerna helt enkelt vad de såg omkring sig i Florens.

Alltså kantas trädgårdsgångerna i Lerum även av medelhavsväxter som lavendel och gammeldags doftande luktärter som fortfarande sägs växa vilt i de trakterna. Murgrönan som behåller­ sina gröna blad hela året är en klassisk evighetssymbol och ormbunkarna har förstås förknippats med det onda i paradiset – ormen.

Även formen på Mariaträdgården har kyrkliga förtecken. Den har samma form som en klassisk basilika och framme i absiden blommar rosor, ett av de största Maria-blomstren, och tusen­skönorna som ska påminna om hennes ödmjukhet. De två korsande gångarna med rundel i mitten är den samma som i gamla klosterträdgårdar och andra kyrkorum.

– Det är urträdgårdens form, både inom kristendom och islam. Den passar verkligen för en Maria-trädgård, säger Karin Berglund med eftertryck.

Den som vill höra Karin Berglund själv berätta om sin plats och har en smart mobiltelefon, kan ladda ner appen Växtrum i Lerum­ för Iphone eller Android från respektive appbutik.