Bokrecension: Kyrkornas mysterium. Tid – Rum – Liv – Gudstjänst av Peter Bexell (Artos&Norma, 2015)
Rätt som det är råkar man numera på direktsända datorspelsturneringar på teve. En för mig underlig och okänd värld. Tävlingens gång analyseras initierat av kommentatorerna – och evenemanget pågår dessutom i timmar. Jag fattar egentligen ingenting, mer än att det hela genomförs enligt en helt speciell dramaturgi. Och att spelen verkligen engagerar dem som ägnar sig åt dem. På Wikipedia har jag hittat termen ludologi. Nördigt.
Det är inte svårt att finna paralleller med hur kyrkans värld måste te sig för den som inte känner den. Det som skiljer den kristna kyrkan från andra subkulturer (datorspel, Star Trek-kulturen, Stjärnornas krig-mytologin, Tolkiens värld etc) är väl mest att den funnits med så länge att den präglat så mycket av vår kultur. Och så dess metafysiska anspråk förstås.
Genom praktboken Kyrkornas mysterium tar man ett rejält kliv in i kyrkans av symbolik fullkomligt bågnande rum. Med utgångspunkt från hur Sveriges många kyrkobyggnader ser ut och har sett ut ledsagar huvudförfattaren, teol dr Peter Bexell, läsaren in i liturgi och teologi, Bibeln, kyrkohistoria och kyrkoarkitektur. Prästerliga klädespersedlar, altarets funktion och placering, predikans traditionella uppbyggnad, nattvardsteologi, åthävor och kroppsspråk – allt finns med. Här finns goda utsikter för kyrknörden.
Nu är detta naturligtvis ett högst seriöst projekt, ett led i det så kallade sockenkyrkonätverkets arbete som i sin tur genomförs tillsammans med Kungl Vitterhetsakademien. Och som en handbok eller uppslagsbok kommer verket att fylla en välförtjänt plats framöver. Texten är välskriven och pedagogisk, tryfferad med historiska notiser och inskott som ger färg och must. Bildmaterialet är rikt och illustrativt. Kort sagt en fyllig guide in i ett kyrkligt kulturarv. Dess teologiska profil är samtidigt tydlig: ett slags avrundad konservativ teologi, där viss förkärlek för det medeltida lyser igenom. Liksom en grundsyn att det som sker i kyrkan är viktigast av allt. Den kan man fundera en del kring.
Det är förstås lite orättvist att av en bok som denna kräva en redogörelse inte bara för hur symboler och teologier är tänkta att uppfattas utan också för hur de faktiskt uppfattats och uppfattas av människorna. Men när man exempelvis läser att olika delar av den prästerliga skruden ”går tillbaka på det ceremoniella dräktskicket vid till exempel kejsarhovet i Bysans”, så blir ju lätt reflektionen: vad väcker de kejserliga vibbarna från Bysans hos den som sitter i kyrkbänken? Men den frågan får väl bli ämnet för en annan bok.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR