”Kyrkan tar första steget i sekulariseringens pardans”

– Väldigt många har känt igen sig i det som boken handlar om, säger Magnus Malm. Jag tror att den har rört vid en sorg som finns i många församlingar, genom att sätta ord på den sekularisering som pågår får man en viktig nyckel för att komma vidare. Det blir en lättnad när män­niskor i gemenskap får tala om de här frågorna.

Boken, Som om Gud inte finns, trycks nu i sin tredje upplaga, och den fyller sitt syfte, nämligen att fungera som underlag för samtalsgrupper i grupper och församlingar.

– Det finns en tystnad runt sekulariseringen, som jag tror är väldigt destruktiv. Människor upplever detta i sina egna liv och de ser att det händer i församlingen.

– Det går även att se i statistiken vad gäller alla samfund, men det pratas väldigt lite om det. Jag tror att allt det som tystas ner får större makt över oss. Så är det i våra egna liv och så är det i vår gemenskap.

Magnus Malm menar att alltför mycket kraft går åt till att fundera över hur kyrkan ska hitta nya medlemmar.

– Om pingströrelsen hade behållit alla sina medlemmar i Sverige, så hade man haft en miljon medlemmar i dag. Varför funderar ingen över det? Man tittar bara på hur vi ska få folk in i samfunden, i stället för att ställa den helt avgörande frågan: Varför lämnar de kyrkan?

Boken inleds med sju teser om sekulariseringen, och en av dessa är: ”Det är inte världen som sekulariserar kyrkan, det är kyrkan som sekulariserar världen.”

– Kyrkan är ju aldrig isolerad, utan det sker hela tiden ett växelspel med omgivningen, förklarar Magnus Malm. Jag menar att det är kyrkan som tar det första steget i sekulariseringens pardans.

Menar du att kyrkan är så rädd för att sticka ut att den eliminerar sin egen relevans och mening?

– Ett spår som jag tar upp i boken är när det konservativa och liberala ställs emot varandra. Men de är snarare varandras spegelbilder.

– Om man tänker sig trons innehåll som en kärna, så ifrågasätter den liberala inställningen allt som har med denna kärna att göra, till exempel Jesu uppståndelse och jungfrufödseln.

– Den konservativa riktningen har i stället slagit vakt om kärnan, men sekulariserat allt som ligger utanför, till exempel politik, miljöfrågor, mitt arbete, hur jag lever mitt offentliga liv. Båda dessa inriktningar har en sekulariserande verkan på människan.

Och om man stänger ute Gud från det vardagliga, så får tron till slut ingen relevans.

– Man tror att det andliga livet ska levas en timma i veckan och övrig tid blir det som om Gud inte finns, säger Magnus Malm.

– Men när tron inte har koppling till mitt vardagsliv, så får den ingen mening.

Hur kommer det sig att du skrev just den här boken?

– Det är ungefär som när man predikar, man predikar alltid för sig själv. Det är ett sätt att bearbeta den egna erfarenheten.

– Och jag får ju verkligen god respons, det är många som delar dessa tankar. Och sorg är ett nyckelord i sammanhanget. En sorg som inte kan uttryckas kan bli frusen och leda fram till depression.

– Det är något som pågår och då måste vi fråga oss: Vill vi detta? Eller är det en utveckling som ingen har bestämt sig för och som ingen vill ha?

Det handlar alltså om en utveckling som sker i det fördolda, ungefär som när ett äktenskap plötsligt har blivit dåligt?

– Ja, det är en bra bild. Män­niskor glider isär och frågar sig plötsligt: Hur kunde det bli så här? Svaret är nästan alltid att vi inte talar med varandra. I en församling där allt bara handlar om den löpande verksamheten, så sker på ett liknande sätt en avsakralisering.

– När ett äktenskap är i kris så skaffar man sig gärna ett gemensamt projekt som en Thailandsresa. Detsamma gäller i församlingen. Projekt startas, det vanligaste är att bygga en ny kyrka, som för en kort stund mobiliserar kraften, men vad händer sedan? Låt oss i stället prata om vad som faktiskt sker inom oss. Vad är det som är väsentligt?

Magnus Malm tar ett exempel från boken som handlar om rädslan för att be.

– Det var en seminariedag för några år sedan på en av landets teologiska högskolor, och jag var en av många föredragshållare. Ingen av dem inledde med bön, och jag satt och funderade på om jag skulle kunna göra det. Men då hände det att en präst från den anglikanska kyrkan, på besök i Sverige, inledde med: ”Jag är präst så jag skulle vilja be. Är det tillåtet?”

Frågan är både förlösande och sorglig, i varje fall ur ett kristet perspektiv. Om man gör rent hus med sin gudsbild – som om Gud inte finns – så förblir där inte tomt, men vad kommer i stället?

– I stort sett vad som helst. Det finns en myt om att Gud är en föreställning, en idé som vi behöver bli fria från, och sedan kan vi göra vad vi själva vill. Men det funkar inte så. Vi är inte skapade på det viset, utan det uppstår ett maktvakuum som fylls av andra krafter, och i Sverige handlar det oftast om konsumtion av olika slag. Det pågår faktiskt en likriktning som är helt häpnadsväckande.

Och när det gäller sekulariseringen är Sverige ett land som utmärker sig.

– Ur ett globalt perspektiv är vi extremt udda här i Sverige, riktiga kufar, avslutar Magnus Malm. Ändå tror vi att vår världsbild är en global norm. Det är ett högmod utan dess like.