Svensken tror på ”både och” Änglar och naturvetenskap sida vid sida

Tro och tvivel i salig blandning. Sådan är bilden av svenskar som varken är särskilt religiösa eller helt ointresserade av religion. De har en ”både och”-attityd och sovrar i den religiösa mångfalden i stället för att välja det ena eller det andra.

Bilden av den helt genomsekulariserade svensken utmanas av Ann af Burén, forskare och religionsvetare vid Södertörns Högskola i hennes avhandling Living Simultaneity – On religion among semi-secular Swedes.

Förvisso bestrider hon inte de resultat som framkommer i den världsomspännande och återkommande undersökningen WVS, World Values Study, och som placerar Sverige som ett av världens mest sekulariserade länder. Vi bor i ett land som sticker ut och skiljer sig från andra delar av världen.

– Det ska man inte sticka under stol med. Men berättelsen kan behöva nyanseras, säger Ann af Burén, vars forskning pekar på att det finns en stor grupp i vårt samhälle som inte passar in i den gängse föreställningen att antingen är man helt sekulär eller helt religiös och inga finns däremellan.

– Men det finns ett brett gränsland, en gråskala som vi måste fokusera och lyfta fram. Det nya i min avhandling är att lyfta fram det sätt på vilket svenskarna är just ”både och” och inte ”antingen eller”.

En annan nyhet är att Ann af Burén använder sig av begreppet semisekulära svenskar om dem som sovrar i den religiösa mångfalden i stället för att välja det ena eller det andra. Hon säger att det är ett beskrivande begrepp som sätter fingret på den grupp människor som inte entydigt kan kategoriseras som antingen det ena eller det andra.

Basen för avhandlingen är en kvalitativ undersökning där 28 personer djupintervjuats och med ett särskilt fokus på tolv av dem. Metoden är inte ny, lite mera ovanligt är tillvägagångssättet. Ann af Burén har nämligen knackat dörr för att få kontakt med personerna och alla intervjuer har sedan skett i deras respektive hem.

– Vi knackade på varje dörr i ett kvarter i Stockholms innerstad. Vi släpptes in och det var förvånande hur välvilliga människor var.

Hon säger att tillvägagångssättet är ett svar på en metodisk utmaning. Lättaste sättet är annars att gå till ett ställe där man intuitivt känner och vet att det handlar om religion. Det kan vara kyrkor, synagogor eller moskéer. Sedan samtalar man med människor där i den speciella miljön och vad de än säger så kommer det att tolkas som religion, menar hon. Och i dessa miljöer aktualiseras också vissa lojaliteter och solidariteter som kanske inte finns i exempelvis i det egna hemmet.

– En människa man pratar med säger olika saker om du träffar henne i kyrkan, på nattklubben eller hemma vid köksbordet. Situationen är väldigt viktig. Den bestämmer hur du tänker och tolkar, liksom hur du pratar. Därför försökte vi hitta människor att prata med som befann sig utanför de sammanhang som traditionellt är förknippade med religion.

Inspirationen till att använda dörrknackning som metod kommer bland annat från England och The Kendall Study där forskarna knackade dörr för att kunna måla upp en bild av det religiösa landskapet just i den staden. I svenska sammanhang är Enköpingsstudien den som kommer närmast i likhet – men där knackade man inte dörr för att komma i kontakt med dem man intervjuade.

Att människor är ”både och” beskriver hon genom samtidighetsbegreppet som visar att människan är sammansatt och inte alltid gör vad hon tänker eller tvärtom. Och det som är unikt för intervjupersonerna är att även om de inte är ointresserade av religion, så är det en perifer del av deras liv. Det är inte på blodigt allvar.

– De brottas inte med frågorna utan navigerar. Men frågor om religion är samtidigt inte irrelevanta utan något som är en del av det sätt man lever sitt liv. Men det orsakar inte nödvändigtvis grubblerier. I stället handlar det mer om existentiella frågor, om sådant som aktualiseras när exempelvis någon dör. Då ställer man frågor om vad som är meningen, mänskliga frågor.

En del av de personer som intervjuats är perifera medlemmar i Svenska kyrkan och ser kyrkan som en olycksfallsförsäkring, ”bra att ha om det händer något”. Andra är inte medlemmar. Men de relaterar också till andra religioner och kan beskriva sig själva som till viss del buddhist, kristen, ateist eller annat. Samtidigt. De funderar också på naturen och det magiska – även ”småfolk”.

Under intervjuerna framkom också att det bästa betyget för Svenska kyrkan som kunde ges var att ”det är världens mest ateistiska kyrka” – det var anledningen till att en av de intervjuade lät döpa sitt barn. En annan lyfte särskilt fram den hjälp hen fått i utlandet av kyrkan. Viktiga ögonblick i livet som medfört att hen under årens lopp betalat tio-tusentals kronor som medlem, men som för övrigt inte resulterat i kyrkligt engagemang eller aktivt gudstjänstliv.

– Man vill någonting med sitt medlemskap. Men det är svårt att sätta fingret på vad det är. Och det faller inte inom ramen för bilden av hur en religiös människa ska vara, exempelvis starkt troende, regelbundet praktiserande och med en stark känsla av tillhörighet.

Är det något som förvånat dig särskilt i undersökningen?

– Jag kunde aldrig föreställa mig hur tydligt och utmärkande samtidigheten skulle vara, detta ”både och”. Det förvånade mig även om jag vet att det finns etnografiska undersökningar som pekar dithän.

– Och att intervjupersonerna var så bekväma med att säga två saker som var direkt motstridiga i meningarna efter varandra. Att de kunde säga att de inte tror på Gud men i nästa mening säga att de ber till Gud.

– Hos de intervjuade fanns en öppenhet att det kan vara på båda sätten och man har inget behov av att skapa en logisk konsekvenskedja, eller att man borde vara konsekvent.

Ann af Burén säger att de intervjuade är extremt moderna svenskar som har tillgång till all kunskap och många sanningar. Ett sätt att hantera denna modernitet är att ”gilla läget” och välja att inte välja. Man vill inte positionera sig. När de berättar om ovanliga händelser kan de samtidigt säga att de tror att skyddsänglar agerar vid olyckor men också på kroppens egen förmåga. Återigen ett ”både och” där rationella förklaringar samsas med att det som inträffade var bortom det begripliga.

– För de flesta är det bekvämt att inte välja. Det är väldigt svenskt och spänner över religionsgränserna.

Vad kan Svenska kyrkan lära av din forskning?

– Det handlar om att lära sig av beskrivningen av dessa människor. Att få en förståelse för hur människor i periferin av verksamheten lever eller inte lever religion.

– Det beror ju på vad kyrkan väljer om denna typ av religiositet eller sekularitet får plats inom ramen för kyrkan eller inte.

– Om man förstår verkligheten finns också en större chans att vara empatisk och begripa hur man ska nå människor. Då måste man förstå ”den andre” och första steget är att inte ta något för givet.

– Bilden av den religiösa människan måste nyanseras. Det gäller inte bara från sekulärt håll utan även inifrån kyrkorna och samfunden. Och man måste respektera att människor är förmögna att leva i flera verkligheter samtidigt och inte har så stora problem med det, säger Ann af Burén.

Fakta: Avhandling

Living Simultaneity – On religion among semi-secular Swedes.
Ann af Burén
Södertörns
högskola

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.