Kyrkovalet

Skrota partipolitiken – satsa på välfärdssektorn

Socialt fokus. Svenska kyrkan bör satsa på verksamheter som de flesta kan enas kring för att motivera sina medlemmar att stanna i kyrkan.

Jag är en av alla nominerade i kyrkovalet i höst. Jag hoppas på en Svenska kyrkan som i framtiden inte styrs och representeras via dagens partier och nomineringsgrupper utan via andra och nya typer av intressegrupperingar.

Jag är medlem i Svenska kyrkan. Jag har deltagit i kyrkans barn- och ungdomsverksamheter, och jag är både döpt och konfirmerad. Men som vuxen är jag inte troende kristen och besöker i princip bara kyrkorummet till jul och påsk och vid dop, giftermål och begravningar.

Jag tror de flesta av Svenska kyrkans i dagsläget omkring sex miljoner medlemmar skulle beskriva sin relation till samfundet på liknande sätt.

Om bara några veckor äger kyrkovalet rum – ett val de allra flesta av oss medlemmar antingen glömmer bort eller helt struntar i att rösta i.

Kanske är det inte så underligt. Till att börja med så är valet fortfarande infiltrerat av partipolitik eftersom kandidaterna fortfarande kommer från antingen flera av våra politiska partier eller någon av de nya så kallat ”opolitiska” partigrupperna.

Kyrkovalet handlar därför i praktiken fortfarande i huvudsak om vilka politiska värderingar Svenska kyrkan ska stå för och vilka eventuella politiska ställningstaganden samfundet ska ta. Istället för att handla om vad Sveriges överlägset största samfund ska syssla med.

Eftersom de flesta av oss medlemmar inte är troende kristna och således inte heller intresserar oss för den delen av verksamheten som direkt har att göra med religionen (bortsett från dop och giftermål), så framstår Svenska kyrkan allt oftare som en konfliktfylld organisation som dessutom förgiftas av gamla och nya partipolitiska konfliktlinjer.

En viktig detalj i sammanhanget­ är att Svenska kyrkan idag är ett trossamfund bland alla andra och att kyrkoavgiften betraktas som en medlemsavgift bland andra. Och medlems- och prenumerationsavgifter är något som många av oss varje år omprövar; vad får jag egentligen för min medlemsavgift, eller har jag råd att fortsätta vara medlem?

Sistnämnda fråga är i allra högsta grad relevant för medlemmar i Svenska kyrkan. För många av oss är det den dyraste medlemsavgift vi betalar.

Är det något jag tror partierna och nomineringsgrupperna som deltar i kyrkovalet bör börja fokusera på så är det – vad vill medlemmarna att Svenska kyrkan ska syssla med och vad tycker de vi bör överge? Och vilka är alla våra medlemmar?

Gör de sin hemläxa tror jag de snart kommer till den besvärliga slutsatsen att Svenska kyrkans medlemmar är en brokig skara med brett skilda uppfattningar, attityder och även olika religionstillhörigheter. Vill man behålla och till och med få en sådan skara medlemmar att växa så går det inte att fortsätta i samma hjulspår.

Jag är övertygad att om att många av oss medlemmar gärna skulle vilja se Svenska kyrkan bli en betydande aktör i välfärdssektorn, det vill säga driva exempelvis fler skolor, äldreboenden och lägga mer resurser på socialt fältarbete.

Dessa är dessutom verksamheter som de allra flesta av oss medlemmar kan ena oss kring och känna ett stöd och engagemang för. Frågor som kvinnliga prästers vara eller inte vara eller välsignelse av samkönade är det inte. För det första finns det många medlemmar som står på varsin sida rent åsiktsmässigt i dessa frågor. För det andra är dessa frågor som engagerar få av oss medlemmar eftersom vi inte besöker några gudstjänster eller helt enkelt inte tycker frågorna är viktiga.

Om Svenska kyrkan styrs mot tydliga ställningstaganden i frågor som dessa så kommer man obönhörligen tappa åtskilligt fler medlemmar. Tydliga steg åt det konservativa och traditionalistiska hållet skulle till exempel få mig att avsluta mitt medlemskap, medan tvärtom ett steg i en radikalare liberalare riktning likaså sannolikt skulle få många medlemmar att lämna Svenska kyrkan.

Den enda vägen framåt för en Svenska kyrkan som är ”öppen för alla” tror jag därför är mer av socialt arbete och mindre av religiösa och ideologiska ställningstaganden. Och framför allt ett styre och en representation som tar rejäla kliv bort från våra politiska partier och partipolitiken och därmed även stänger dörren för partipolitiska kandidater likt mig själv.

  • 2 Kommentarer

    Logga in för att kommentera

  • Nils Ronquist

    Visst låter det bra med en "kyrka" som är socialt anpassad, men är det kyrkans huvuduppgift? Kyrkan kommer då att bli ett heltäckande social institution. Enligt min mening är kyrkans huvuduppgift att predika Guds ord eller undervisa om vår Gud. Den andra uppgiften för oss alla kristna är at följa den gyllene regeln. Ateist eller troende spelar egentligen ingen roll; alla skall vi någon gång stanna upp och fundera eller varför inte ta tid att diskutera dessa frågor.

  • Elisabet Berggård

    Varför är skribenten medlem i Svenska kyrkan, då han inte är troende? Varför är han med i socialdemokraternas nomineringsgrupp, då han anser att politiken ska bort från kyrkan trots att partiet vill hänga kvar där? Vad blir det av en kyrka om den ska vara mindre religiös? Då har kyrkans själva fundament försvunnit och det är något annat än kyrka.

Mer inom samma ämne
Kyrkovalet
Kyrkovalet
Kyrkovalet
Kyrkovalet
Kyrkovalet