Spretigt i jesuitens guide till religion och sport 

Bok: Fotboll och Gud En jesuits guide till Hammarby

• Författare: Fredrik Heiding

• Förlag: Veritas

För ett antal år sedan gjorde jag en podd tillsammans med en sportjournalist. Podden blev helt ok, men det var samtalet efteråt, när vi typiskt nog stängt av inspelningen, som jag minns bäst.

Vi kom att tala om den existentiella tomhet som ibland kan infinna sig efter en match. Antingen har man laddat inför matchen, sett den, och sedan har det lag man hållit på vunnit. Eller förlorat.

Och efteråt tänker man: ”Men vad spelar det för roll att mitt lag fick in fem puckar medan motståndarna fick in fyra… vad spelar det för roll egentligen?”

Både jag och sportjournalisten var ense om att det var en tomhetskänsla många sportentusiaster har, men sällan samtalar om.

Jag kom att tänka på det samtalet när jag läste Fredrik Heidings bok Fotboll och Gud: En jesuits guide till Hammarby.

För visst finns tydliga beröringspunkter mellan sport och religion. På min dator har jag ett klistermärke med den dubbeltydiga texten ”Tro på det” bredvid Svenska kyrkans logga och Degerfors IF:s klubbmärke.

Och påve Johannes Paulus II, som var målvakt under skolåren i Polen, konstaterade: ”Av alla oviktiga saker är fotboll det viktigaste”. William Blake hade helt enkelt rätt när han sade: ”För den som har ögon att se med finns det ingenting som är profant”.

Jag välkomnar därför Heidings bok. Men jag har också en del invändningar. Låt oss börja med det positiva. Bara en sådan sak som att Heiding lyfter upp frågan om sport och religion är en välgärning.

Hans historiska genomgång i början av boken – där det visas hur viktig kyrkan varit för fotbollens framväxt – är intressant och viktig att lyfta fram. Samt hur Heiding lyfter fram hur religiöst färgad många supporterkulturer är (detta gäller för övrigt inte bara fotboll, utan i lika hög grad sporter som ishockey).

Och intervjuerna i boken bjuder på en del tänkvärda och oväntade reflektioner. Så där som det ofta blir när två till synes väldigt olika områden möts.

Dock sker Heidings beskrivning genom ett mycket tydligt prisma: laget Hammarby. Det är Hammarbyspelaren Nahir Besara, Hammarbysupportern Magnus Carlsson och den före detta Hammarbyspelaren Peter Gerhardsson som intervjuas.

Boken andas Hammarby från början till slut, alltifrån omslagets och baksidestextens tydliga gröna koppling till Hammarby till de åtta avslutande Hammarbysångerna (!) som avslutar boken…

Det blir till slut, ärligt talat, lite för mycket av Hammarby, och lite för spretigt. Generellt hade jag önskat lite mer redaktionell styrning från förlaget. Vi som håller på Degerfors kommer ju aldrig att sjunga ”Här kommer hjältarna från Söder” bara för att den finns med längst bak i boken (med noter!).

Det här är helt enkelt en bok som fungerar klockrent i Hammarby supportershop men något sämre för oss som inte tycker att grönt nödvändigtvis är den vackraste färgen. Kanske borde huvud- och undertitel på boken bytt plats: En jesuits guide till Hammarby: Fotboll och Gud.

Slut på gnället. Fredrik Heiding har skrivit en välskriven och stundtals tänkvärd bok om Hammarby och religion. Nu är det bara för oss andra att öva på ”Här kommer hjältarna från Söder”.