Ärligt klargörande av vad mässan handlar om

Fakta: Bok

Titel: Om högmässan – guide för nyfikna och erfarna gudstjänstfirare.

Författare: Sven Röstin

Förlag: Argument

En ung sekulär vän gick nyss i högmässa för första gången. Hans flickvän hade börjat sjunga i församlingskören och han ville lyssna. 

Ofta är det så som samtidsmänniskor halkar in i kyrkan – på ett bananskal. Frågan är hur kyrkan ska förvalta det.

Glöm det kyrkliga behovet av självbekräftelse. Det är en begriplig hunger, men människorna är inte till för kyrkan, kyrkan är till för människorna.

Just därför har jag länge saknat en kortfattad men fördjupande bok som förklarar för nykomlingar som min unga närstående vad mässan är.

Varken förenklande eller internt, både pedagogiskt och poetiskt – så behöver en sådan bok skrivas. Och prästen Sven Röstin gör det utmärkt, i Om högmässan – guide för nyfikna och erfarna gudstjänstfirare.

Hans bok skulle verkligen ha hjälpt mig i början av min egen kristna väg. För min unga närstående kan jag nu med Sven Röstins hjälp förklara sådant som varför högmässans nav är nattvarden. ”Den natt då han blev förrådd … ”. Orden sänder rysningar genom vem som helst. De går att känna i hela kroppen. De är begripliga.

Och mässans ordning är överhuvudtaget lättare att fatta, inser jag medan jag läser, än vad ”Om högmässan” först utstrålar. Den hade gärna fått gå direkt från sitt korta förord till kapitlet ”Samling”, där gudstjänstens början förklaras och sedan är vi på spåret.

Allmänresonemangen om högmässans och livets rikedom och samtidens sekularisering kunde ha sparats till slutet. Ordförklaringarna kunde ha vävts in i kapitlen, som förnämligt tar läsaren genom Ordet, Måltiden och Sändningen. Det är mässan i sig, dess uråldriga och unika struktur, som nybörjare primärt vill och behöver få veta något om – de som för kanske första gången firar högmässa här och nu. Kyrkohistorien och kyrkans roll i samtiden kan smältas senare.

Men jag vill understryka med kraft att Om högmässan verkligen är både bra och viktig. Jag har aldrig tidigare tagit del av texter som så tydligt och ärligt klargör vad det är frågan om, det där med kyrie, gloria, brödbrytelse och så vidare – och då har jag ändå letat med viss frenesi. Så, helhetligt sett är jag verkligen mycket tacksam för Sven Röstins bok.

Även om man inte själv ännu tror, så finns det ett kulturhistoriskt, existentiellt och socialt värde i att fira mässa med andra. Det klargörs i Om högmässan. Och jag blir glad när Sven Röstin påpekar att predikan och gudstjänst inte ”är en föreställning att konsumera eller beröras av i stunden”.

I upplevelseindustrins tidevarv kan det vara nästan omöjligt att förstå. Just därför måste människor få veta det. Och jag tror att min unga närstående skulle kunna svara an, när Sven Röstin inleder sin bok: ”Gud som tanke kommer alltid att undfly oss. Gud som bröd och vin möter oss och mättar oss.”