Här kommer varningstexten till Bachs Johannespassion

Snart ska min kör sjunga Johannespassionen av Johann Sebastian Bach. Att sjunga den är som att ge sig in i ett organiskt flöde av skönhet, ömhet, dramatik, och lite tristess - den är lång.

Men dessutom finns där ett skav. Som inte är litet.

Så fort judarna - ”die Juden” – är med blir musiken aggressiv och alla judarna ropar argt till Pilatus: Jesus är en förbrytare. Korsfäst honom. Om du släpper Jesus är du inte kejsarens vän.

Texten bygger på Johannesevangeliet som skrevs ungefär år 90. Då hade mycket förändrats sedan Jesu död.

Först fortsatte de kristustroende att gå i synagogorna och de sågs som en judisk grupp. Neros kristendomsförföljelser ägde rum på 60-talet och romarna erövrade Jerusalem och rev templet år 70.

De flesta judar kom inte att tro att Jesus var Messias och med tiden lämnade de kristustroende synagogorna. Relationen blev friktionsfylld.

När Johannesevangeliet skrevs, för hednakristna, fanns ingen judisk maktelit längre - den hade utplånats med Jerusalem. I de andra evangelierna läggs mycket av ansvaret för Jesu död på det judiska ledarskapet – kanske ett 70-tal personer. Men i Johannesevangeliet kallas Jesu fiender för "judarna” och de ges skulden.

Johannesevangeliet anses ha bidragit till antisemitism, tillsammans med bibelställen som Matteus 27:25 Där beskrivs hur folket säger till Pilatus ”Hans blod må komma över oss och våra barn” när det kräver att Jesus ska korsfästas. 

Sedan har kyrkofäder och teologer spätt på genom att kalla judarna för Kristusmördare och Gudsmördare. Och hur behandlar man Gudsmördare? Jo, man slår ihjäl dem.

Pogromer sägs har varit vanligast under Stilla veckan, då texterna om korsfästelsen lästs i kyrkan och folkliga passionsspel visat hur judarna mördade Jesus.

Mattias Lundberg, professor i musikvetenskap vid Uppsala universitet, berättar att Bach när han skrev sin passion använde samma text som flera andra samtida tonsättare använde i sina Johannespassioner. Men Bach valde bort de mest antijudiska delarna. 

Så det hade kunnat vara värre!

Men vad göra? Ska vi skriva om Johannespassionen så vi slipper sjunga om ”die Juden” eller skriva om ursprunget, Johannesevangeliet?

Mattias Lundberg tycker inte att man ska skriva om Johannespassionens text. Jesper Svartvik, teolog med inriktning på judisk-kristen dialog, tycker inte att man ska revidera Bibeln. Men att ha med en förklarande text i programbladet är det minsta man kan kräva, tycker han.

Därför följer här en varningstext, kollad av både Mattias Lundberg och Jesper Svartvik, som den som vill kan använda:

Johannespassionen beskriver judarna, ”die Juden”, negativt.  Texten i passionen är främst hämtad från Johannesevangeliet som skrevs omkring år 90 efter Kristus. Då rådde splittring mellan kristna och judar. Jerusalem hade förstörts år 70 och då dödades också det judiska ledarskap som agerade i samband med Jesu korsfästelse.

Johannesevangeliet skrevs för kristna som inte hade judisk bakgrund. I evangeliet lades ansvaret för Jesu död inte på Pontius Pilatus, inte på de judiska makthavarna, utan ofta på ”judarna” som grupp. Detta trots att Jesus, apostlarna och medlemmarna i den första församlingen i Jerusalem var judar.

Att alla judar är skyldiga för Jesu död är en tanke som har bidragit till antisemitism och till många pogromer under kristendomens historia. 

När du hör ”die Juden” i Johannespassionen handlar det om de medlemmar i stora rådet, de överstepräster i Jerusalem och kanske de individer i mobben som bidrog till Jesu korsfästelse. Det handlar inte om hela det judiska folket, inte om alla judar.