Många angelägna samtal pågår om kyrkan, hennes uppdrag och framtiden. Mycket tänkande verkar handla om resultatsiffror, verksamhetsökning och nya, festliga koncept. Annat handlar om att bevara kärnan och traditionen.
Omvärldsanalyser dyker upp då och då. Dessa berättar för oss om hur samhället runt omkring oss ser ut; befolkningssammansättning, åldrar etc. Man skulle kunna tro att vi vet väldigt mycket om vår omvärld och har goda instrument för att forma en verksamhet som appellerar till människor i vår tid. Men så ser verkligheten knappast ut.
Vi lever i högsta grad i en tid av andligt sökande och intresse för livets stora frågor. Det skulle vara spännande att få veta hur många människor som varje vecka söker sig till samlingar med erbjudanden som handlar om livets stora frågor. Jag tänker på utövande av olika program och tekniker, på idé-mässiga samtal och möten, på samlingar som inbjuder till stillhet, meditation och bön, dock inte i kyrkornas hägn.
I kyrkan vet vi mycket om de andra stora religionerna. Vi har, tack och lov, bejakat religonsdialogen.
Men vad vet vi om den domän som inte bär namn av en viss religion? En domän som, inte sällan slarvigt, sammanfattas i begreppen New Age eller Nyandligheten? Vad vet vi om den stor andliga längtan som idag får människor att söka sig till sammanhang av icke-kyrklig natur, men där sökandet och längtan tas på allvar?
Bevarandets kramp gör oss mycke trötta. Att sitta och krampaktigt försöka hålla fast om det som varit, utmattar oss. Förflackning och förytligandet gör kyrkan ganska ointressant i en tid då människor söker djup och mening,människor mätta och trötta av välstånd, aktiviteter i massor och enorm stress.
Att våga lämna och öppna upp för nya viktiga samtal och dialoger, orkar vi det? Utbildningar och kurser som putsar på ytan har vi ägnat oss åt i många år nu. Det är kanske dags att öppna dörren och möta den eld av andlighet och längtan som drar fram, alldeles intill oss.
Rigmor Borg
Präst i Kullavik
LÄGG TILL NY KOMMENTAR