Förra veckans mest lästa artikel på kyrkanstidning.se handlar om de starka reaktionerna på beslutet att dra in Stockholms stifts predikotursannonsering. Men det går också att vända på perspektivet och fråga sig varför förändringen inte kommer förrän nu. Beslutet är nämligen sannolikt helt riktigt.
Uppsala i samma storstadsområde togs motsvarande annons exempelvis bort redan för ett tiotal år sedan, med undantag av allhelgonahelgen, jul och påsk. Resultatet visar att gudstjänstdeltagandet åtminstone inte har minskat sedan dess.
Men då var beslutet inte bara en fråga om ekonomi, utan också om konsekvenser av ett förändrat medielandskap, där papperstidningarna redan då hade tappat mycket mark. Därför satsades annonspengarna istället på kommunikatörer och nya medier. Ett elektroniskt nyhetsbrev infördes med all information om gudstjänster och verksamheter och inledningsvis gick det också att få motsvarande information med vanlig post.
I Stockholms stift tycks dock strategin inte vara riktigt lika genomarbetad. Rubriken veckans gudstjänstannons ligger fortfarande kvar på stiftets hemsida, men utan innehåll, och hänvisningen till kalendern ger inte den överblick, som exempelvis biskop emerita Caroline Krook har efterlyst. Frågan om hur skärmlösa gudstjänstdeltagare ska Indragna annonser för predikoturer hitta rätt verkar också vara olöst.
Till sist är det intressant att reflektera över frågan om hur denna förändring påverkar gudstjänstens offentlighet, som Åke Svensson har gjort på våra debattsidor. Synligheten är viktig för att skapa medvetenhet hos människor om gudstjänstens möjlighet. Men kommunikation är så mycket mer mångfacetterat än så och där finns det ett fortsatt utvecklingsarbete att göra.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR