Decentralisering är framtiden

Ofta sägs att det är i församlingarna det händer, samtidigt som alltmer centraliseras. Nu invänder säker flera att centralisering i lönehantering, fastighetsförvaltning av överflödiga kyrkor och gemensam administration medför att församlingarna på lokalplanet kan lägga ännu mer resurser på kärnuppdraget.

I teorin låter detta resonemang klokt men i praktiken medför troligen en ökad centralisering en utarmning av det lokala.

1. Större administration krävs i en större central organisation. Administratörer leder till behov av ännu fler administratörer liksom det krävs handlingsplaner för att hantera alla nya handlingsplaner och dess ständiga uppdaterande. Jag är ytterst tveksam till att obligatorisk centralisering leder till annat än mer administration, inte minst när det gäller personalhantering.

2. Om överflödiga kyrkor tillförs en central enhet inom nationell nivå kommer den att förfoga över stora ekonomiska resurser. Det kan bli svårare att motivera att lägga en kyrkobyggnad i malpåse eller att riva/ruinsätta denna, eftersom kyrkan centralt uppfattas som ekonomiskt stark. Men om en liten församling med stöd av nationella nivån visar att den inte har råd med förvaltning och renovering av en kyrka kan rimligen inte länsstyrelsen kräva en renovering som skulle innebära att all annan verksamhet läggs ner.

3. Vår kyrka har ett skriande demokratiunderskott. Många förtroendevalda tillhör nomineringsgrupper som inte har ett stift eller riksorganisation. Ännu mera centralisering skulle göra att dessa förtroendevalda har ett minskat inflytande över vår kyrka. Indirekta val från kyrkoråden kan ge ett bättre inflytande från församlingarna. Vid kyrkoval har väljarna ytterst lite kunskap om nomineringsgrupperna till stift och kyrkomöte. Det är de förtroendevalda till församlingen väljarna känner.

4. Ekonomin blir mer utmanande. Hur kan det centrala bli större samtidigt som församlingarnas organisationer i framtiden kommer att krympa?

Framtiden kommer att innebära stora utmaningar för vår kyrka. Centralisering som bygger på frivillighet har större förutsättning att lyckas. Hur förändrar en stor central kyrkoadministration som upplevs alltmer självständig från församlingarna vår kyrkosyn?

För att bibehålla vår folkkyrkotanke bör så mycket inflytande som möjligt ske på lokalplanet.

Jag hoppas någon vill bemöta mina farhågor med ett konstruktivt resonemang. Mitt motiv är inget annat än att församlingarna ska myllra av liv och ande.

Jim Tullgren
kh Höllviken