Det är dags för en ny ledning i Malmö pastorat

Nichlas Holmgren Gellersten, Lisbeth Persson Ekström SD, kyrkorådet, Malmö

Foto: Marcus Gustafsson

Vi anser att kyrkoherden och kyrkorådets ordförande har förbrukat sitt förtroende.

Svenska kyrkan i Malmö pastorat är i en djup förtroendekris. Våra medarbetare vittnar om en arbetsmiljö som är under all kritik.

Vi har fått ta del av endast en bråkdel i media. Kritikerna är inte få, och absolut ingen ”liten grupp som håller på att väsnas” som Per Håkansson sade om den utsatta personalen till tidningen Dagen den 26 juni.

Hur understår sig Per Håkansson att uttala sig på detta vis om personal som desperat gör vad de kan för att få någon att lyssna på dem?

Ett 20-tal visselblåsare har vågat vittna om en situation som Gunilla Hallonsten och Per Håkansson absolut måste ställas till svars för. Men Per Håkansson anser att man har ”överutnyttjat funktionen” med visselblåsning för att ”misskreditera kyrkoherden.”

Det är mycket möjligt att alla visselblåsningar per definition inte är det enligt lagens mening. Men genom den här funktionen har anställda känt en trygghet i att kunna vittna om olyckliga förhållanden inom pastoratet.

Ska man tala klarspråk har dessa visselblåsare använt detta verktyg eftersom de inte har känt att de har kunnat vända sig någon annanstans.

Per Håkansson negligerar de verkliga problemen och förminskar på ett allvarligt sätt dessa anställda. Det är bortom vårt förstånd att kyrkorådets ordförande inte ser något som helst allvar i den här situationen. Det handlar inte om att ”misskreditera” utan om att vittna om en minst sagt dyster verklighet.

Beträffande inkallandet av Claes Block till kyrkorådet är detta ytterligare en märklighet utan dess like.

Kyrkorådet kom överens om att bjuda in Claes Block till ett samtal. Syftet var att reda ut vad han menade med sina uttalanden om förtroendet för Gunilla Hallonsten och Per Håkansson i Sydsvenskan den 28 maj, inte att på något sätt tillrättavisa honom.

Vår nomineringsgrupp menade att Claes Block måste få lov att fritt berätta om vad han känner till som ligger till grund för hans uttalanden. Vår bild var då att varken Per Håkansson eller Gunilla Hallonsten skulle närvara. Vilket de ändå gjorde.

Mötet leddes av kyrkorådets vice ordförande, Helén Persson. Vår grupp ställde oss frågande till att Håkansson och Hallonsten var där när alla tidigare verkade vara rörande överens om att de inte skulle göra det.

Svaret, nästan i samma klass som ”goddag yxskaft” var: ”Oj, vi har kallat Claes Block till ett vanligt kyrkorådssammanträde. Därmed kan vi heller inte förvägra vare sig Per Håkansson eller Gunilla Hallonsten sin närvarorätt”.

Det var ju ytterst lägligt att arbetsutskottet inte tar detta på så stort allvar att de förbereder så att det kyrkorådet hade tagit upp som lämpligt inte kunde fullföljas.

Eftersom anklagelserna riktas mot både Per Håkansson och Gunilla Hallonsten är det rimligt att ta ett samtal med kyrkorådet först, utan att de som är föremål för kritiken medverkar.

Det krävs starka ledare som med varma och hjälpande händer stöttar församlingarna och medarbetarna i deras arbete. Ledare som vågar lyssna och ta åt sig kritik på ett konstruktivt sätt i stället för att tysta och härska. Ledare som utövar sitt "ledarskap" enligt det senare är inga ledare. Även om det må vara behagligt för ledare att undkomma kritik genom att tysta den, hämmar de både sig själva och dem som kommer med befogad och konstruktiv kritik.

Kyrkorådet måste i varje fall ha en ingång till att lösa situationen. Vår nomineringsgrupp har lagt fram som förslag till kyrkorådets nästa möte att både Per Håkansson och Gunilla Hallonsten måste lämna sina platser. Kyrkorådet måste verka för att kyrkoherden entledigas från sin tjänst.

Vi anser att kyrkoherden och kyrkorådets ordförande har förbrukat sitt förtroende, inte bara inför vår nomineringsgrupp, utan även inför en del av kyrkorådet och inför en hel del av Malmö pastorats personal.

Nichlas Holmgren Gellersten
Ledamot av kyrkorådet (SD)

Lisbeth Persson Ekström
Ersättare i kyrkorådet (SD)

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Prenumerera på Nyhetsbrev

12 Kommentar

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.

Den senaste artikeln i KT angående Malmö pastorat, ”Malmös ledande kyrkopolitiker i bråk”, är vilseledande. 1. Det är inte 21 visselblåsningar längre, de är över 30. 2. Det handlar inte om att kyrkopolitiker bråkar med varandra utan om att det finns en ledning som missköter sitt uppdrag. 3. Det är inte en liten grupp anställda som gnäller, är förändringsobenägna eller är emot kvinnor som ledare. Det handlar om en stor grupp medarbetare, kvinnor och män, anställda på olika nivåer, som har eller har haft arbetsledande funktioner, som protesterar mot ledningen. Det var dessa missvisande tolkningar och att den högsta ledningen ignorerade faktum som fick kyrkofullmäktiges ordförande att reagera. Att sedan en stor grupp medarbetare ”har förtroende för” kyrkoherden beror förmodligen på att det stora flertalet inte är beroende av en kyrkoherdes ledarskap utan har närmare arbetsledare i sina församlingar som man har stort förtroende för. Det lokala arbetet fungerar i de flesta fall alldeles utmärkt och församlingarna i Malmö pastorat gör ett utmärkt arbete i enlighet med sitt uppdrag.
Detta kan den senaste Akka-(arbetsmiljö)undersökningen bekräfta. Den lokala nivåns ledning har de anställda stort förtroende för, men alltså inte för kyrkoherde och kyrkorådets ordförande. I en betydande del av de gjorda visselblåsningarna sägs att ledningen på olika sätt har använt härskartekniker, fattat snabba beslut utan förankring och transparens och har visat bristande förståelse för hur församlingsarbetet funkar. Kyrkorådets ordförande har hävdat att de flesta visselblåsningarna inte faller under visselblåsarlagen utan handlar om arbetsmiljöfrågor. Den tolkningen mildrar de allvarliga problem som finns vad gäller pastoratets ledning. Anledningen till att medarbetare använt visselblåsarkanalen i stället för att ta upp problemen med arbetsledning är rädsla för repressalier.
Anställd
Rakryggat! Tack för att ni finns och tar de anställdas rop på allvar. Hade herden och ordföranden gjort rätt för sig hade det inte varit några problem att lämna salen när Claes Block inbjöds till samtal. Att de inte gick därifrån är tecken på att de hade mycket att förlora på att han fick lov att tala fritt. Sanningen ska göra oss fria, vissa av oss arbetsbefriade till och med!
BGOL
Varför inte slå samman Malmö pastorat med ett grannpastorat där det fungerar bättre? Kanske Lund-Malmö pastorat vore en tanke?
Anställd
BGOL- göra Sveriges största pastorat ÄNNU STÖRRE? Skojar du? Pastoratet behöver bli MINDRE. Storpastorat är ingen lösning på några av svenska kyrkans problem - det är en återvändsgränd. Gör om pastoratet till 6 församlingar med eget kyrkoråd och egen Kyrkoherde. Det vore enheter av lagom storlek, och lagom stora ansvarsområden för herdarna.
Det är minst sagt märkligt att detta får fortgå utan att biskopen i Lund ingriper. Och hur kan en ledning överhuvudtaget tro att det går att få ut det bästa av sina anställda under dessa oroliga och ovissa omständigheter? Nu har ännu fler anställda sagt upp sig och man har inte diakoner, präster och biträdande församlingsherdar att tillsätta sina tjänster med. Det må vara att det säkerligen fanns de bästa förhoppningar från början, dock måste man nu öppna ögonen och vara realistiska kring hur detta ska kunna fortgå. Att dessutom låta någon vara chef över 500 personer är ju bara det ett fullständigt vansinnigt projekt som faller på sin egen orimlighet. Lägg ner. Lägg om.
Håkan
Malmö är redan Sveriges största pastorat där storleken får antas vara del av problemet, åtminstone till motsatsen gjorts trolig.
Anställd
Vi är många som har ett stort förtroende för kyrkoherden i Malmö och kyrkorådets ordförande i Malmö. Men detta är ingen tävling om vem som är mest missnöjd eller mest nöjd. Nu handlar det om att arbeta vidare och arbeta på, något annat alternativ finns inte. Snälla, sluta med dessa ständiga bråk som tycks pågå år ut och år in i Svenska kyrkan i Malmö. Låt oss få arbetsro och ge kyrkoherden en chans att fullfölja sitt arbete och sin funktion. Ge oss arbetsro! Kom med fred! Kom med försoning! Hela sår! Snälla, sluta bråka.
Det som kallas "bråk" är olika uppfattningar av verkligheten. Inget annat. Att några ibland har behov av att säga ifrån är i grunden ett sundhetstecken. Det bör respekteras och även tas på allvar att flera inte upplever en god arbetsmiljö. Övriga är ju bara att gratulera! Det är hela den gigantiska strukturen som ligger till grund för problemen och då blir det relativt naivt att tro att fred och försoning kommer hoppandes bara för att några inte orkar höra mer om problemen. Om flera mår dåligt bör väl snarare responsen vara: Så tråkigt att det upplevs så, låt oss reda ut detta, gå till botten med det, face it etc. Utan dessa gemensamma möten blir det svårt att fortsätta framåt.
Anonym
Det som kallas "bråk" är olika uppfattningar av verkligheten. Inget annat. Att några ibland har behov av att säga ifrån är i grunden ett sundhetstecken. Det bör respekteras och även tas på allvar att flera inte upplever en god arbetsmiljö. Övriga är ju bara att gratulera! Det är hela den gigantiska strukturen som ligger till grund för problemen och då blir det relativt naivt att tro att fred och försoning kommer hoppandes bara för att några inte orkar höra mer om problemen. Om flera mår dåligt bör väl snarare responsen vara: Så tråkigt att det upplevs så, låt oss reda ut detta, gå till botten med det, face it etc. Utan dessa gemensamma möten blir det svårt att fortsätta framåt.
8

Lediga jobb

LEDIGA JOBB

Strängnäs stift
Stockholms stift
Linköpings stift
Stockholms stift
Göteborgs stift
Linköpings stift
Härnösands stift
Strängnäs stift