Vad man än kanske tror, är det ingen som kommer att "vinna" i processen som pågår just nu i Härnösands stift. Varken stiftsstyrelse, stiftsdirektor, biskopen, ämbetslinjen, övriga medarbetare, medlemmar eller förtroendevalda. Det som har hänt och händer utfaller i slutändan inte till någons fördel.
Det vi sår nu kommer vi att få skörda sen. Vad är det för framtida kyrka jag och övriga antagna kandidater och blivande kollegor kommer att verka i? Som prästkandidat ser jag oroligt och med sorg på min och allas vår framtid i Svenska kyrkan och på det som Kristi kropp nu genomgår.
Alla drabbas av den pågående konflikten. Även de som gör gott och rätt drabbas och får ta del av omgivningens reaktion på det som sker. Medlemmar tappar förtroende och lämnar oss och anställda och studenter kanske byter stift. Helt förståeligt under omständigheterna.
Alla kan göra fel och misstag i livet och i tjänsten men då kan man ödmjuka sig, ta ansvar för sina handlingar och söka förlåtelse och försoning. Det är en styrka att kunna göra det och inte en svaghet.
Till stiftsdirektor och styrelsen vädjar jag; lägg prestigen åt sidan. Red upp och red ut röran som är ett faktum. Visa att ni har allas bästa för ögonen och tar det ansvar som ni har tagit på er och som åligger er genom ert uppdrag.
"Vi är inte bara ansvariga för vad vi säger utan också för vad vi inte säger." Men alla har, av olika anledningar, inte en egen röst att göra sig hörd. Så vi kan inte kräva det av som helst. Men vi som kan, bör höja våra röster när vi ser att något är fel, när någon missköter ett arbete, överskrider sina befogenheter, eller kränker oss eller andra.
Människor som sitter på "höga poster" behöver också ibland stöd och uppbackning och kan fara illa. Men oavsett vem man är så ska rätt vara rätt. Ingen ska behöva känna sig ensam, utsatt eller utelämnad eller tvingas byta jobb på grund av en ohållbar arbetsmiljö.
Oavsett hur det här går, kan jag känna att jag gör och har gjort vad jag kan för vår biskop och stiftets väl och ve.
Jag är mitt i allt kaos som pågår i kyrkan just nu samtidigt ändå stolt. Stolt över den mobilisering som sker för vår biskop men också för andra medarbetare som på något vis blivit drabbad av den rådande arbetsmiljön. Det är det som ger mig hopp. Jag har fortfarande en önskan att bli prästvigd i och för Härnösands stift. Vi visar på en gemensam kraftsamling över ansvarsgränserna, både folkvalda, ämbetslinjen och övriga medarbetare, församlingsbor och ideella, för den goda saken. Det handlar inte om annat än att vi kämpar för en fortsatt episkopal kyrka och en god arbetsmiljö för alla. Och för vår kyrkas överlevnads skull.
Nu backar vi tillsammans upp den och de som behöver oss. Arbetet för försoning och upprättelse fortsätter. Jag vill tro på att det ska och kommer att bli bra. Allt annat är otänkbart. Det är väl ändå kärleken till Gud, våra medmänniskor och oss själva som är och bör vara hjärtslagen och pulsen vår kyrka.
Katrin Söderlind,
kyrkvärd i Arnäs församling och prästkandidat för Härnösands stift
LÄGG TILL NY KOMMENTAR