En (för)ny(ad) psalmbok

Svenska kyrkans böcker håller samman kyrkan. Det är viktigt att det förblir så.

Den nuvarande Svenska psalmboken kom 1986. I och med den nya Evangelieboken förnyades psalmboken 2002.

Det stora genombrottet 1986 var sampsalm, de 325 första psalmerna som utgjorde en ekumenisk del av psalmboken.

Parallellt med den Svenska psalmboken i slutet av 1990-talet fanns en upplaga av psalmboken med ett EFS-tillägg. Psalmer i 90-talet användes också. I många församlingar fanns en uppsjö av olagliga kopior på nya sånger som också de användes i gudstjänsten.

När vi på Verbum Förlag skulle göra den nya upplagan såg vi det som en möjlighet att städa upp i floran. Någon ekonomi i en ny EFS-upplaga fanns inte. Med EFS och Svenska kyrkans allt närmare relation var det inte heller varken teologiskt eller pastoralt motiverat. Bland de många fotostatkopiorna behövdes ordning och reda. Det fanns och finns regler för rätten till verk som också Svenska kyrkans församlingar måste respektera.

Jag kläckte då idéen med ett tillägg till psalmboken. Genom att vaska fram det bästa ur allt det som användes parallellt med psalmboken skulle vi skapa ordning och reda och ge församlingarna något mer.

Reaktionerna på mitt förslag blev dubbla. Den Svenska psalmboken med tillägg tog 95 procent av psalmboksmarknaden och blev en stor succé. I kyrkostyrelsen var tongångarna de motsatta. Med vilken rätt gjorde förlaget detta, undrade man?

Idag 20 år senare kan vi konstatera att tillägget sprider stor glädje i gudstjänst och församlingsliv. Historien ger oss svar.

Vilket ”nytt grepp” kommer vi då att få se i den nya psalmboken. Nu när distributionsformen förändras från analogt till digitalt finns en möjlighet att göra annorlunda. Ser vi fler och i så fall vilka?

Gunnar Göranzon
Tidigare VD Verbum AB och Verbum Förlag AB