Inför kyrkovalet den 19 september anser vi att det viktigaste är att fokusera på livet i våra kulturhistoriska kyrkor i hela Stockholms stift.
Vi tre som skriver denna debattartikel har lång erfarenhet som anställda och förtroendevalda i Svenska kyrkan i Stockholms stift. Vi anser att Svenska kyrkan står inför omfattande utmaningar som måste tas på djupaste allvar. Om Svenska kyrkan fortsatt ska vara en folklig kyrka för många med stark förankring bland människor med olika uppfattningar i olika samhällsfrågor och olika partipolitisk hemvist, behöver vi fortsatt fokusera på församlingarnas liv. Vi behöver också motverka centralisering som inte sällan leder till en onödig administrativ och byråkratisk överbyggnad.
Vi har som många andra följt debatten kring krav på språket och samhällskunskap för svenskt medborgarskap (SOU2021:2). En person med Stockholmsperspektiv på denna fråga var Fryshusets grundare Anders Carlberg (1943–2013). I sin bok Mina förebilder och berättelser skriver han: ”Det svenska språket är en grundläggande byggsten för att ta steget in i samhället, för integration och för att förstå nyanser, koder och värderingar.” Vi delar den uppfattningen som samhällsmedborgare.
Inför kyrkovalet den 19 september anser vi att det viktigaste är att fokusera på livet i våra kulturhistoriska kyrkor i hela Stockholms stift. Som alla andra vill vi verka för och främja öppna kyrkor med liv i – för människor med de mest skiftande bakgrunder och språk. För detta krävs delegation i såväl ekonomi som administration från kyrkoråd till församlingsråd i pastorat med flera församlingar. I mätbarhysterins tidevarv sjunger vi ”de omätbaras lov”. Vi önskar korta beslutsvägar och en administration på lätta fötter där innehållet ska styra.
Suzanne Fredborg
Hans Ulfvebrand
Anna Wahlund
Borgerligt alternativ Stockholms stift
LÄGG TILL NY KOMMENTAR