Ett grundskott mot biskopens uppdrag

Under det senaste året har det debatterats om biskoparnas anställning och roll, bland annat i Kyrkans Tidning. Samtidigt har kyrkostyrelsen till årets kyrkomöte lämnat ett förslag som på ett mer grundläggande sätt kommer att kunna förändra biskopsämbetet inifrån. Förslaget handlar om diakoner och präster, men eftersom det finns tre uppdrag inom vigningstjänsten kommer förslaget om det genomförs även att påverka synen på biskoparna (KsSkr 2021:4 avsnitt 2, Byte av uppdrag inom vigningstjänsten).

Bakgrunden är att det finns diakoner som senare blivit präster och frågan har uppstått om de ska kunna gå tillbaka till uppdraget som diakon och till diakonanställning igen. Kyrkostyrelsens svar är att det inte går, vilket är i linje med vad som generellt har praktiserats både i Svenska kyrkan och i alla större kyrkor. Förslaget hade kunnat stanna vid att fastslå detta.

Det uppseendeväckande är att kyrkostyrelsen även föreslår bestämmelser om att en präst ska kunna vigas till diakon. Det har hittills inte skett i Svenska kyrkan att en präst har vigts till diakon och troligen inte i någon episkopal kyrka genom Kyrkans 2000-åriga historia. I stiften finns inga exempel på att någon präst i Svenska kyrkan ens skulle ha efterfrågat möjligheten att bli diakon.

Men varför då en sådan ändring när ingen verkar behöva det? Det svar utredningen ger är följande. ”Att uppdragen inom vigningstjänsten är teologiskt parallellställda kommer inte till uttryck om det enbart skulle vara möjligt för en diakon att vigas till präst och det inte skulle vara möjligt för en präst att vigas till diakon.” (KsSkr 2021:4 s.9). Mycket kan sägas om detta oerhört förenklade resonemang om vigningstjänsten och en viktig del som följer av ett sådant synsätt är att även en biskop ska kunna vigas till diakon.

Osannolikt eller inte, men resonemanget och de föreslagna bestämmelserna öppnar denna möjlighet och ändrar synen på vigningstjänsten, inklusive synen på biskopen, och på de vigningar som varje biskop förrättar. Uppdraget i vigningstjänsten blir något som en ny vigning kan ersätta. Uppdraget blir en funktion. Kyrkoordningen uttrycker kyrkosyn och ämbetssyn, oavsett om bestämmelserna omsätts i praktiken. Konsekvenserna av förslaget kan inte överblickas och utredningen gör inte ens en ansats att försöka. Med förslaget ”Byte av uppdrag inom vigningstjänsten” är kyrkomötet på väg att skjuta ett grundskott mot biskopens hela uppdrag.

Sven-Erik Brodd