REPLIK. Det är oroväckande att sex teologer, varav en biskop, inte förmår att skilja mellan eskatologi och apokalyps, skriver Susanne Wigorts Yngvesson i en replik.
Så roligt att min ledarkolumn i KT nr 11 väcker ett så stort engagemang att man samlar ihop elva professorer, präster, en biskop, ekoteologer, läkare och forskare för att bemöta den. Med en sådan panel kan man tro att något extremt har uttalats av undertecknad. Och det är också vad det ekoteologiska seminariet i Västerås stift vill göra gällande. Mitt resonemang påstås vara ”helt ohållbart”, att det ”skapar uppgivenhet” och att det innebär en ”inskränkning av den bibliska helhetsvisionen”. När en biskop och professorer tar till så stora ord så finns det anledning att föra diskussionen vidare. Menar Mogren med flera verkligen det som tillskrivs mina argument?
Till en början är det oroväckande att sex teologer, varav en biskop, inte förmår att skilja mellan eskatologi och apokalyps. Det som är en kärnfråga i den kristna teologin, evighetshoppet, förminskar de till att ”gömma sig bakom evighetslängtan och eskapism”. Min poäng var den motsatta: att trots undergångsstämningarna peka på hoppet trots allt. Det är en teologi som finns hos Martin Luther, Sally MacFague och Catherine Keller för att nämna några. Ett tips är att läsa Martin Lönnebos Pärlälven som är ärkebiskopens fastebok 2019. Även Lönnebo har inspirerats av Harry Martinsons epos Aniara. Två saker vill Lönnebo förmedla: ”Fly inte från verkligheten” och ”ge inte upp”. Det är ett bra utgångsläge för en konstruktiv eskatologi.
Skribenterna menar att jag talar om evighetshoppet som ett ”alternativ med tron på livet efter döden”. Med ordet alternativ gör de en läsning av texten som det inte finns grund för. Jag talar om en ”annan horisont” som ger hopp och är kompletterande – inte ett alternativ. Är det inte hoppet och tron som är två av poängerna med den kristna teologin? Vad predikar ni präster annars i era kyrkor?
Med utgångspunkt från en felaktig läsning av det jag skriver så används sedan min artikel som murbräcka för att predika om teologi och etik, precis som om jag skulle vara av en annan uppfattning än det som de elva undertecknarna lanserar. Om jag hade varit mer konspiratoriskt lagd hade jag anat att syftet egentligen är att lansera sin egen bok. Samma gäng undertecknar en debattartikel i Svenska Dagbladet den 3 mars. Kanske är artikeln i KT ett kommersiellt utspel från marknadsavdelningen?
Slutligen vill jag kommentera frågan om fakta. Även här väljer de att misstolka mig genom att mena att jag förnekar vetenskapliga fakta och klimatkrisen som ett ”klart synligt faktum”. Men cymbalerna skräller illa. Jag ställer frågan om hur kyrkan förmedlar sanning och hopp i en tid när sökandet efter sanning är en daglig kamp. Detta är inget förnekande av vetenskapliga fakta utan en fråga om hur vi som enskilda kan orientera oss och skapa trovärdiga sammanhang i en värld där all information kan utnyttjas av kommersiella och (extremistiska) politiska intressen. Var har ni varit när samtalen om ”fake news” har pågått? Eller menar biskop Mogren med flera att klimatfrågan är undantagen från att utnyttjas av hotfulla intressen? Det hade varit glädjande om ni hade resonerat kring sådant istället för att ödsla tid på att misstolka det jag skriver och måla upp ett scenario där jag är motståndare till det ni vill med ert engagemang. En sådan attityd skapar dåligt (samtals)klimat.
Susanne Wigorts Yngvesson
professor i etik vid Enskilda högskolan Stockholm
LÄGG TILL NY KOMMENTAR