När ni skriver krisplaner på församlingsnivå eller stiftsnivå, glöm inte att sätta er in i gemensamma grunder och använda er av de utbildningar och material som MSB tillhandahåller.
Pingstundret bestod inte i att de närvarande människorna förstod språket lärjungarna talade, utan att de hörde sina egna språk talas av lärjungarna. Det är ett grundläggande mönster i kyrkan, att sätta sig in och förstå vilket språk som gäller i olika sammanhang, för att bättre kunna nå ut.
Detta gäller inte bara i förmedlandet av evangeliet utan också när vi på olika sätt deltar i samhällets krisberedskap med vår diakonala och pastorala kompetens. Vi har en bakgrund som statlig kyrka, och som sådan var vår roll vid samhällskriser självklar. Så är det inte längre.
Svenska kyrkan är numera en civilsamhällesorganisation, och i samverkan kan vi inte längre räkna med att räknas med om vi inte kan förmedla vår funktion på ett begripligt sätt. För att få plats vid samverkansbordet, och för att på bästa sätt stödja samhället med våra unika kompetenser och resurser behöver vi kunna förstå hur myndigheter ser på samverkan, och framför allt behärska vokabulären och metoderna.
Men hur behöver en genomsnittlig församling förhålla sig till detta? Är det nödvändigt att förstå det gemensamma språket för krissamverkan i samhället även när man tror att risken att det behövs är liten?
Låt mig vända på frågan: Varför uppfinna nya krisbegrepp när vokabulären redan finns? Varför inte spara energi och tid och anpassa sina krisplaner och underlag så att de lätt kan användas när samverkan med övriga samhället sker?
All krisforskning är överens om att förberedelse och övning spar tid och att det största hindret för fungerande samverkan i kris är språkförbistring mellan olika organisationer. Att förstå hur samverkan fungerar och vad termerna betyder sparar tid när krisen kommer, och tid är den vanligaste bristvaran i kris.
Därför är det viktigt att de som på allvar vill delta i samverkan kring samhällsberedskap och krisstöd sätter sig in i Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps (MSB) metodmaterial ”Gemensamma grunder för samverkan och ledning vid samhällsstörningar”, som finns att hämta på MSB:s sida.
Det är resultatet av ett omfattande projekt som syftar just till att skapa gemensam förståelse för metoder och begrepp kring kris och krissamverkan. Ett utvecklingsarbete pågår, men det nuvarande materialet är en bra start för att förstå krisberedskap och samverkan i kris. Vikten av att delta i övningar måste också understrykas. Det är där förmågan prövas under säkra förhållanden.
När ni skriver krisplaner på församlingsnivå eller stiftsnivå, glöm inte att sätta er in i gemensamma grunder och använda er av de utbildningar och material som MSB tillhandahåller. Ett gemensamt språk och en förståelse för hur myndigheter och samhällsorganisationer arbetar i kris leder till högre effekt i krissamverkan och stärker vår förmåga att positivt bidra till samhället.
Lisa Mobrand
Kaplan Västermalm, militärpastor Försvarsmakten, präst i MSB:s stödstyrka
LÄGG TILL NY KOMMENTAR